Bryssel den 30.4.2004

KOM(2004) 356 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

E-hälsovård – bättre hälso- och sjukvård för Europas medborgare: Handlingsplan för ett europeiskt område för E-hälsovård{SEK(2004)539}

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

E-hälsovård – bättre hälso- och sjukvård för Europas medborgare: Handlingsplan för ett europeiskt område för E-hälsovård(Text med relevans för EES länderna)

1. Inledning 4

2. Utmaningar och förväntningar för Europas vårdsektor och e-hälsovårdens roll 5

2.1. E-hälsovård: system och tjänster till nytta för vårdsektorn 7

2.2. Kompetenta vårdkonsumenter: patienter och friska medborgare 7

2.3. Stöd till vårdpersonal 8

2.4. Stöd åt hälso- och sjukvårdshuvudmän och personal i arbetsledande ställning 9

2.5. E-hälsovård: den tredje största industribranschen inom den europeiska hälso- och sjukvårdssektorn 10

3. Lägesrapport 10

3.1. Exempel på e-hälsovård och dess nytta 10

3.2. Stora utmaningar på vägen mot en mer omfattande användning 13

4. Mot ett europeiskt område för e-hälsovård: frågor och åtgärder 16

4.1. Handlingsplan 16

4.2. Fråga 1: Lösning på gemensamma problem 17

4.2.1. Hälso- och sjukvårdshuvudmännens ledarskap 17

4.2.2. Interoperabilitet för system för hälso- och sjukvårdsinformation 17

4.2.2.1. Patientidentifikation 17

4.2.2.2. Interoperabilitet för elektroniska patientjournaler 18

4.2.3. Rörlighet för patienter och vårdpersonal 18

4.2.4. Bättre infrastruktur och teknik 18

4.2.5. Kontroll av överensstämmelse och ackreditering för en e-hälsovårdsmarknad 19

4.2.6. Ökade investeringar 19

4.2.7. Lagstiftning och regleringsfrågor 20

4.3. Fråga 2: Pilotåtgärder för att påskynda användningen av e-hälsovård 20

4.3.1. Information till medborgare och myndigheter om hälsoutbildning och sjukdomsförebyggande åtgärder 20

4.3.2. Mot integrerade nät för hälso- och sjukvårdsinformation 21

4.3.3. Satsning på användning av kort inom hälso- och sjukvården 21

4.4. Fråga 3: Samarbete och övervakning av utvecklingen 22

4.4.1. Ge spridning åt de bästa metoderna 22

4.4.2. Jämförelser 22

4.4.3. Internationellt samarbete 23

5. Slutsats 23

BILAGA 25

1. INLEDNING

E-hälsovård är en viktig fråga. E-hälsovård kan öka tillgängligheten till hälso- och sjukvård och ge effektivare tjänster av högre kvalitet. E-hälsovård är ett begrepp för informations- och kommunikationsteknikens tillämpning inom alla funktioner som påverkar hälso- och sjukvårdssektorn.

E-hälsovårdens verktyg och lösningar är sådana produkter, system och tjänster som går utöver enkla Internetbaserade tillämpningar. Det handlar både om verktyg som används av hälso- och sjukvårdshuvudmän och vårdpersonal och om individanpassade hälsovårdssystem för patienter och medborgare. Några exempel är nät för hälso- och sjukvårdsinformation, elektroniska patientjournaler, distansmedicin (telemedicin), personliga kroppsburna och bärbara kommunikationssystem, hälso- och sjukvårdsportaler och många andra IT-baserade verktyg som bidrar till sjukdomsförebyggande, diagnos, behandling, hälsoövervakning och råd om levnadsvanor.

Om e-hälsovård kombineras med organisatoriska förändringar och utveckling av ny kompetens kan den ge bättre vård till lägre kostnad inom hälsovårdssystem som sätter medborgaren i centrum. E-hälsovård ger ett stöd till att lösa de stora problem som vårdsektorn (där 9 % av den europeiska arbetskraften är sysselsatt) står inför i dag.

E-hälsovård är ett verktyg som i dag kan ge betydande produktivitetsvinster och i morgon fungera som ett instrument för omstrukturerade , medborgartillvända hälsosystem , med beaktande av de mångkulturella och flerspråkiga hälso- och sjukvårdstraditioner som finns i Europa. Det finns många exempel på lyckad e-hälsovårdsutveckling, exempelvis nätverk för hälso- och sjukvårdsinformation, elektroniska patientjournaler, distansmedicin, kroppsburna och bärbara övervakningssystem samt hälso- och sjukvårdsportaler. I dag har minst fyra av fem läkare i Europa Internetanslutning, och en fjärdedel av européerna använder Internet för hälso- och sjukvårdsinformation.

Europeiska gemenskapens forskningsprogram har stött utvecklingen av e-hälsovård under de senaste 15 åren. Sedan början på 1990-talet har 500 miljoner euro fördelats i medfinansiering, och den totala budgeten ligger på dubbla beloppet. Många forskningsresultat har nu testats och börjat användas i praktiken. Detta har gett Europa en ledande ställning när det gäller användningen av elektroniska patientjournaler i primärvården och hälsokort (smarta kort). Denna utveckling har bidragit till framväxten av en ny ”e-hälsovårdsindustri”, som med en potentiell omsättning på 11 miljarder euro kan bli den tredje största branschen inom hälso- och sjukvårdssektorn. År 2010 kan den stå för 5 % av den totala hälso- och sjukvårdsbudgeten. För närvarande har Europas e-hälsovårdsindustri, som huvudsakligen består av små och medelstora företag, en konkurrensfördel, men villkoren för företagsamhet måste ändå göras gynnsammare.

Medlemsstaterna har visat att de gärna vill fortsätta driva e-hälsovårdsfrågor[1] och dra nytta av goda arbetsmetoder och erfarenheter från hela EU. Därmed möjliggörs utvecklingen mot ett ”europeiskt område för e-hälsovård”, en samlande ram för många olika EU-strategier och initiativ. Man tänker sig att en ram skall växa fram för samordnade åtgärder och synergieffekter inom e-hälsovården, vilket främjar en integrering av hälso- och sjukvårdspolitiken på gemenskapsnivå. Hälso- och sjukvårdssektorn i Europa tillhör till största delen den offentliga sektorn. Därmed är de flesta utmaningar och åtgärder som beskrivs i detta meddelande ”E-förvaltningens roll i Europas framtid”[2] giltiga också i detta sammanhang.

E-hälsovården har en framskjuten ställning i Europeiska unionens strategi e Europe, och e-hälsovården är central för en ökad tillväxt och skapandet av kvalificerade arbetstillfällen i en dynamisk, kunskapsbaserad ekonomi – i enlighet med den vision som fastställdes av Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000[3] [4]. För att gå vidare krävs åtgärder inom flera viktiga politiska områden som rör allt från forskning och bredbandsutbyggnad till folkhälsoåtgärder och arbete i medlemsstaterna för att främja rörlighet och utvärdera hur Europas åldrande befolkning kommer att påverka hälso- och sjukvårdssystemen.

2. UTMANINGAR OCH FÖRVÄNTNINGAR FÖR EUROPAS VÅRDSEKTOR OCH E-HÄLSOVÅRDENS ROLL

I hela världen står hälso- och sjukvårdssystemen inför stora utmaningar[5], även om arten och omfattningen varierar avsevärt mellan industrialiserade länder och utvecklingsländer. För EU handlar det bland annat om följande utmaningar:

- En ökande efterfrågan på hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster, på grund av en åldrande befolkning, ökade inkomster och en höjd utbildningsnivå. År 2051 kommer exempelvis nästan 40 % av EU:s befolkning att vara över 65 år[6].

- De ökande förväntningarna från medborgarna, som vill ha bästa tillgängliga vård, samtidigt som ojämlikheten i fråga om tillgång till god hälso- och sjukvård måste minskas.

- Ökad rörlighet för patienter[7] och sjukvårdspersonal på en bättre fungerande inre marknad[8].

- Behovet av att minska den så kallade sjukdomsbördan[9] och hantera nya sjukdomsrisker (t.ex. nya smittsamma sjukdomar som SARS).

- De offentliga vårdhuvudmännens svårigheter att kombinera investeringarna i teknik med motsvarande stora investeringar i de komplicerade organisatoriska förändringar som krävs för att utnyttja teknikens potential.

- Behovet av att minska antalet arbetsrelaterade olyckor och –sjukdomar för att skapa en god arbetsmiljö och lösa problemen med nya typer av arbetsrelaterade sjukdomar[10].

- Förvaltningen av de enorma mängder hälso- och sjukvårdsinformation som enkelt och snabbt måste kunna nås på ett säkert sätt från den plats där informationen behövs och som måste bearbetas effektivt i administrativt syfte.

- Behovet av att tillhandhålla bästa möjliga hälso- och sjukvård med en begränsad budget.

Denna fokusering på e-hälsovård är ett led i ett mer allmänt erkännande av att EU-åtgärder är nödvändiga inom hälso- och sjukvårdsområdet. Ett uttryck för detta är det program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet som avses i beslut 1786/2002/EG[11]. Kommissionen har också föreslagit olika åtgärder för att stödja medlemsstaterna i den pågående omstruktureringen av hälso- och sjukvårdssystemen. Utvecklingen bör följas upp och mätas, och kommissionen har föreslagit att den öppna samordningsmetoden skall tillämpas på hälso- och sjukvård och äldrevårdsområdet[12].

I vårrapporten 2004 uttalas ett stöd för handlingsplanen e Europe 2005 och Lissabonstrategin för att förbättra hälso- och sjukvården och få effektivitetsvinster[13]. I artikel 152 i fördraget, och särskilt artikel 152.5, fastställs visserligen att gemenskapen när den handlar på folkhälsoområdet fullt ut skall respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård, men annan utveckling som e-hälsovårdssystem och –tjänster kan påverka hälso- och sjukvårdssystemen.

2.1. E-hälsovård: system och tjänster till nytta för vårdsektorn

E-hälsovårdssystem och –tjänster är i kombination med organisatoriska förändringar och utveckling av ny kompetens ett kraftfullt medel för fortsatt utveckling. De kan avsevärt förbättra tillgängligheten till vård, vårdens kvalitet och öka vårdsektorns effektivitet och produktivitet[14]. En nyligen genomförd storskalig undersökning visar att det finns stora skillnader mellan hur de olika medlemsstaternas system och företag hanterar möjligheten att utnyttja e-hälsovårdens e-handelsaspekter som en central drivkraft för att skapa förändring och uppnå produktivitetsvinster. Detta gäller bland annat områden som infrastruktur, kompetensutveckling, interna affärsprocesser, upphandlingsförfaranden, styrning av försörjningskedjan, marknadsföring och försäljning och företagets verksamhet i ett större sammanhang[15]. Vårdsektorn tillhör den offentliga sektorn, och omkring 80 % av kostnaderna går till mänskliga resurser. I båda gamla och nya medlemsstater täcks 75 % av alla utgifter med offentliga medel[16].

Mängden hälsorelaterad information och kunskap och dess komplexitet har ökat så mycket att informationshanteringen blivit en viktig uppgift för varje hälso- och sjukvårdsorganisation. Vårdsektorn, som är mycket informationsintensiv, blir därmed allt mer beroende av informations- och kommunikationsteknik. Denna teknik främjar framsteg inom den medicinska forskningen och bidrar till en förbättrad förvaltning, spridning av medicinska kunskaper och medför en övergång till evidensbaserade medicinska åtgärder. E-hälsovårdsverktyg kan användas för sammanställning, analys och arkivering av kliniska uppgifter i alla former. Med hjälp av informationsverktyg kan man få tillgång till de senaste resultaten, och kommunikationsverktyg möjliggör samarbete mellan många olika organisationer och yrkeskategorier.

2.2. Kompetenta vårdkonsumenter: patienter och friska medborgare

Både patienter och friska medborgare har nytta av bättre individuell hälso- och sjukvårdsutbildning och sjukdomsförebyggande åtgärder. De behöver stödjas så att de kan hantera sina egna sjukdomar, risker (även arbetsrelaterade sjukdomar) och levnadsvanor. Allt fler människor söker aktivt information om sina medicinska problem[17]. De vill ta aktiv del i beslut som rör deras egen hälsa och inte bara godta den stora kunskapsklyftan (”asymmetrin”) mellan sjukvårdspersonalen och dem själva. E-hälsovårdstjänster ger snabb information som skräddarsys till de individer som behöver den. Särskilda webbaserade resurser finns för hälso- och sjukvårdsutbildning, arbetsmiljöfrågor[18] och råd om levnadsvanor. Kommissionen har fastställt kvalitetskriterier för hälsorelaterade webbplatser[19] och tillgänglighet till webbplatser (exempelvis för personer med olika handikapp)[20].

I dag finns också individanpassade system för att övervaka och stödja patienter – ett exempel är kommunikationssystem som är kroppsburna eller kan implanteras för kontinuerlig övervakning av patienters hjärtproblem. Dessa system kan bidra till att förkorta eller helt undvika sjukhusvistelser, samtidigt som patienternas hälsotillstånd övervakas.

Tillgången till adekvata och säkra elektroniska patientjournaler har visat sig förbättra vården och säkerheten för patienterna. Därmed ökas patienternas möjligheter att få en korrekt behandling, i och med att sjukvårdspersonalen får en förbättrad kunskap om patientens sjukvårdshistoria och behandlingar som kollegor har utfört. Interoperabla elektroniska patientjournaler med åtkomst på distans kan också förbättra förutsättningarna för behandling av patienter i andra EU-länder.

2.3. Stöd till vårdpersonal

Sjukvårdspersonalens högsta prioritering är att erbjuda bästa möjliga vård med de resurser som finns och, framför allt, att verka enligt läkareden utan att skada patienten ( primum non nocere ). Tyvärr inträffar dock felbehandling fortfarande. En del felbehandlingar kan undvikas[21] om man utnyttjar e-hälsovårdssystemen på rätt sätt, eftersom de kan ge livsviktig information, varningar och ge bättre spridning åt goda metoder, expertråd och resultat av klinisk behandling.

Med hjälp av e-hälsovårdsverktyg och –tillämpningar kan man snabbt och enkelt få tillgång till elektroniska patientjournaler där de behövs. De kan bidra till diagnoser med hjälp av bildbaserade system utan ingrepp. De kan bistå kirurger med digitala patientspecifika uppgifter vid planeringen av kliniska ingrepp, ge tillgång till specialiserade utbildningsresurser, och tack vare dem kan radiologer komma åt bilder (exv. röntgenbilder) överallt. Detta innebär att arbetsplatsen omdefinieras och utvidgas. Digital dataöverföring möjliggör effektivare nätverk för medicinska institutioner i hela Europa och inrättandet av ett europeiskt nätverk för referenscenter (såsom aviseras i meddelandet om patienters rörlighet). Med hjälp av elektroniska patientjournaler kan man också få fram uppgifter för forskning, förvaltning, folkhälsa eller annan statistik som vårdpersonal kan ha nytta av.

E-hälsovård är inte bara till nytta för läkare utan för alla anställda inom hälso- och sjukvårdssektorn, exempelvis sjuksköterskor, vårdpersonal och administratörer (2002 handlade det om 17,5 miljoner personer i den framtida Europeiska unionen med 25 medlemsstater, eller 9,3 % av den totala arbetskraften)[22]. E-hälsovården kan också bidra till en säkrare arbetsmiljö för hälso- och sjukvårdspersonalen. (Inom Europeiska unionen har hälso- och sjukvården och socialtjänsten 30 % fler arbetsplatsolyckor än genomsnittet för alla sektorer[23]. De flesta olyckorna rör smittsamma sjukdomar och faror, ryggproblem samt chocker och risker förbundna med elektronisk utrustning eller komprimerade gaser.)

2.4. Stöd åt hälso- och sjukvårdshuvudmän och personal i arbetsledande ställning

Det är hälso- och sjukvårdshuvudmännen och ledningen som ansvarar för hälso- och sjukvårdssystemens organisation och drift, som präglas av en allt mer pressad budget och ökade förväntningar från patienterna. E-hälsovårdssystemen kan hjälpa dem att klara detta pressade läge genom att göra vårdsektorn mer produktiv och tillhandahålla bättre resultat med mindre resurser. Dagens pappersbaserade informationsinsamling och –bearbetning har tyvärr stora begränsningar.

En fungerande förvaltning av folkhälsa och medicinsk hälsa måste baseras på omfattande administrativa och kliniska data av hög kvalitet. Hälso- och sjukvårdshuvudmän i medlemsstaterna behöver mer jämförbara data i hälso- och sjukvårdsfrågor. Dessutom behövs data, och en underliggande infrastruktur, som hjälper hälso- och sjukvårdshuvudmän att samarbeta, t.ex. om hur smittsamma sjukdomar skall hanteras.

Integrerade och uttömmande data kan tillhandahållas i rätt tid med hjälp av e-hälsovårdsverktyg, som elektroniska patientjournaler och ge stöd för styrning och förvaltning av vårdflödet. Med hjälp av data som automatiskt tas fram från elektroniska hälso- och sjukvårdssystem, vilka drivs i enlighet med europeisk lagstiftning om dataskydd och personlig integritet[24], kan man få tillgång till uppgifter som saknas vilket kan underlätta en korrekt utvärdering av välbehövliga resurser och undanröja den enorma administrativa bördan att fylla i separata blanketter för ersättning för utgifter – vilket är ett åskådligt exempel på de produktivitetsvinster som kan uppnås med hjälp av e-hälsovårdssystem och –tjänster. Arbetet med att modernisera hälso- och sjukvårdssystemen kan komma att präglas av detta[25].

Ett utökat nätverkssamarbete, ett utbyte av erfarenheter och data samt jämförelser av prestationer behövs också inom vårdsektorn på europeisk nivå. Denna utveckling drivs framåt av behovet av förbättrad effektivitet i vården samt patienternas och vårdpersonalens ökade rörlighet på en framväxande inre marknad för tjänster. Situation gör det nödvändigt för alla vårdinrättningar att integrera klinisk, organisatorisk och ekonomisk information, för att främja virtuella företag på jurisdiktionsnivå och därutöver[26].

E-hälsovårdssystem kan öka ledningens kompetens genom att sprida goda arbetsmetoder och begränsa användningen av ineffektiva och olämpliga behandlingar. Detta är det absolut viktigaste medlet för att frigöra resurser och garantera en bred tillgång till vård av god kvalitet för alla. Samtidigt skapar e-hälsovården nya möjligheter för personer som bor i avlägset belägna områden och har begränsad tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster samt för marginaliserade grupper (t.ex. personer med olika grader av funktionshinder, oavsett om de är allvarliga eller lindriga[27] [28]). Redan i dag är det både i Europa och i utvecklingsländerna uppenbart att e-hälsovård kan ge en plattform för medicinska tjänster på distans som distanskonsultation (ett andra jämförande läkarutlåtande), och distansvård, både i hemmet och på sjukhus[29] [30].

2.5. E-hälsovård: den tredje största industribranschen inom den europeiska hälso- och sjukvårdssektorn

Enligt en nyligen utförd undersökning[31] håller e-hälsovård på att utvecklas till en ny ”bransch” vid sidan av läkemedelsindustrin och sjukvårdsutrustningssektorn. År 2010 kan utgifterna för e-hälsovård ha ökat till 5 % av den totala sjukvårdsbudgeten för EU:s 25 medlemsstater, från bara 1 % år 2000 (för 15 medlemsstater)[32]. Europeiska företag har goda möjligheter att bli ledande globala aktörer inom denna nya bransch.

Informations- och kommunikationstekniken har haft stor betydelse för läkemedelsindustrin och sektorn för medicintekniska produkter. Inom läkemedelsforskningen hjälper ny teknik vetenskapsmännen att simulera och sammanställa data från kliniska försök och testa nya teorier. Den nyaste medicintekniska utrustningarna är försedda med kraftfulla dataprogram som ökar prestandan och säkerheten (t.ex. genom distansövervakning av funktioner) och stödjer därmed läkare och/eller patienter att fatta medicinska beslut.

3. LÄGESRAPPORT

3.1. Exempel på e-hälsovård och dess nytta

F emton år av regional, nationell och internationell forskning och utveckling inom området e-hälsovård i Europa har resulterat i många olika tillämpningar som införts i flera medlemsstater[33]. Det finns många goda exempel på e-hälsovårdsinitiativ på nationell och regional nivå inom Europeiska unionen[34]. 40 av de över 180 inlämnande exemplen på införda e-hälsovårdslösningar ställdes ut i samband med konferensen på ministernivå om e-hälsovård 2003. En del handlar om användning av smarta kort andra om stödtjänster i form av storskaliga nätverk för hälso- och sjukvårdsinformation som MEDCOM i Danmark, EVISAND i Spanien, SJUNET i Sverige och HYGEIANET i Grekland[35].

Medlemsstaterna efterlyser ytterligare åtgärder för att främja goda arbetsmetoder och ett utbyte av erfarenheter inom detta område. För närvarande håller man exempelvis inom ramen för informationssamhällets sysselsättningsdimension och sociala dimension på att samla in exempel på god praxis för sysselsättning och social integration i samband med e-hälsovård och hälso- och sjukvård i kunskapssamhället[36].

MEDCOM – Det danska nätet för hälso- och sjukvårdsinformation I dagsläget hanterar MedCom över 80 000 meddelanden varje dag. 100 % av sjukhusen, apoteken och akutläkarna, 90 % av allmänläkarna, 98 % av laboratorierna, 55 % av specialisterna och 20 % av kommunerna är anslutna till nätet. Tack vare MedCom kan sjukhusen använda elektroniska remisser och undvika att föra in samma uppgifter flera gånger. Den professionella kvaliteten har förbättrats på remisserna, och utskrivningar arkiveras direkt. Antal meddelanden per månad och annan information om läget kan inhämtas på www.medcom.dk. De första studierna visar att MedCom lett till stora besparingar. I fråga om mänskliga resurser sparas över 25 000 personmånader. Genomsnittslönen per anställd och månad ligger på 3 350 euro, vilket innebär att detta motsvarar en besparing på 22,5 miljoner euro. |

I och med att användningen av persondatorer och Internet ökar i Europa skapas en kritisk massa av användare av webbaserade hälso- och sjukvårdstjänster (allmänläkare, patienter och medborgare). Eurobarometer-undersökningar visar att andelen Internetanslutna allmänläkare stadigt ökat[37]. Eurobarometer-undersökningen från 2002[38] visade att i genomsnitt hade 78 % av EU:s allmänläkare Internetanslutning. De högsta nivåerna fanns i Sverige (98 %) och Storbritannien (97 %).

Användningen av olika nät, inbegripet Internet, för att erbjuda patienter vård ökar också. I genomsnitt använder 48 % av läkarna i Europeiska unionens 15 medlemsstater elektroniska patientjournaler, och 46 % använder Internet för att skicka patientuppgifter till andra vårdleverantörer för att garantera vårdens kontinuitet. Utvecklingen mot en helt interaktiv Internetanvändning för att erbjuda patienter vård genom t.ex. e-postkonsultationer (12 %) eller tidsbeställning via nätet (2 %) tycks dock bara ha börjat. Siffror från 2000-2002 visar att det finns stora skillnader i Europa i fråga om allmänläkarnas Internetanslutning samt att Internet i stor utsträckning används för fortbildning och i liten för distansmedicin.

Eurobarometer EU-15 | 2000 | 2001 | 2002 |

Allmänläkare med Internetanslutning | 44 % | 77 % | 78 % |

För fortbildning | 34 % | 70 % | 72 % |

För överföring av patientuppgifter | 9 % | 37 % | 46 % |

För distansmedicin | 5 % | 7 % | 12 % |

Vårdpersonalen får allt mer hjälp av tillämpningar som förbättrar deras tjänster och minskar de medicinska riskerna i Europa. Några exempel är online-register eller databaser för cancerprognoser och helt integrerade informationssystem för sjukhus (som COHERENCE i Paris), tillgång till elektroniska ”bibliotek”, arkiv eller databaser med uppgifter om evidensbaserad medicin, elektroniskt stöd vid utfärdande av recept (vilket minskar kostnaderna och risken för misstag) samt distanskonsultation inom flera olika områden (t.ex. neurologi, patologi och psykiatri). Andra exempel på system som kan användas av patienter, medborgare och andra vårdkonsumenter är tillämpningar för sällsynta sjukdomar, mentalvårdsforum och –tjänster samt teletjänstcentraler och kontaktpunkter för primärvården som NHS Direct i Storbritannien.

NHS Direct Online NHS Direct Online (http://www.nhsdirect.nhs.uk/), som inrättades 1999, tillhandahåller hälso- och sjukvårdsinformation på nätet och ger tillgång till en hjälplinje per telefon som bemannas av sjuksköterskor 24 timmar om dygnet. Sex miljoner personer har besökt webbplatsen för NHS Direct Online på omkring två år. NHS Direct Online hade en halv miljon besökare i januari 2003. Webbplatsen har funnits tillgänglig sedan juli 2000. Den innehåller information om över 70 000 fysiska hälso- och sjukvårdsinrättningar i landet som erbjuder hälso- och sjukvårdstjänster riktade till allmänheten. Systemets teletjänstcentraler slussar människor vidare till relevanta vårdinrättningar. På välbesökta platser har NHS Direct också placerat ut 200 pekskärmsterminaler som är utrustade med skrivare och tillgängliga för rullstolsbundna. Några exempel på placeringar är NHS center, apotek, bibliotek och snabbköp. Omkring 300 personer använder varje terminal per månad, vilket ger omkring 60 000 användare per år. |

System av den här typen ger patienterna mer information om deras hälsoproblem och olika valmöjligheter, så att de själva kan ta mer ansvar för sina hälso- och sjukvårdsbeslut. Eurobarometer-undersökningen från mars 2003[39] om hälso- och sjukvårdsinformationskällor visar att 23 % av alla européer använder Internet för hälso- och sjukvårdsinformation. 41 % av Europas befolkning anser att Internet är en god källa för hälso- och sjukvårdsinformation

3.2. Stora utmaningar på vägen mot en mer omfattande användning

Trots tillgängligheten och de bevisade fördelarna används e-hälsovårdssystem och –tjänster fortfarande inte allmänt i konkreta medicinska situationer eller hälso- och sjukvårdssituationer. På många platser har utvecklingen bara kommit till pilotfasen och finansieras genom forskningsbidrag. Den organisatoriska omställningen går långsamt, och det kan ta upp till 20 år att helt genomföra förändringarna. Många stora utmaningar återstår på vägen mot en mer omfattande användning[40].

- En förutsättning för en framgångsrik användning av e-hälsovård är att det finns ett engagemang och ledarskap från hälso- och sjukvårdsmyndigheternas sida , särskilt när det gäller finansiella och organisatoriska frågor. För att e-hälsovården skall kunna ge en bättre hälso- och sjukvård måste man genomföra organisatoriska förändringar och utveckla ny kompetens hos användarna. E-hälsovård har traditionellt haft låg prioritet när hälso- och sjukvårdsmyndigheterna fördelat medel, men numera betraktas den som en viktig del av folkhälsopolitiken. Stora framsteg har gjorts under de senaste åren, och många medlemsstater (t.ex. Storbritannien och Slovenien) har antagit strategier för en utbyggnad av e-hälsovården. De organisatoriska och kulturella synsätten på vårdformer varierar dock mellan olika medlemsstater och mellan olika organisationer. Inom hälso- och sjukvården brukar nya tillämpningar, tekniker och mediciner introduceras i långsam takt, men organisatoriskt sett har informations- och kommunikationstekniken införts relativt snabbt. Sjukhusen kommer också att vara viktiga aktörer i utvecklingen mot e-hälsovård, och deras deltagande kommer att ha en central betydelse för nya vårdformer.

- E-hälsovårdssystemens interoperabilitet. Interoperabilitet möjliggör en smidig integrering av heterogena system. På så sätt kan man på ett säkert sätt få tillgång till jämförbara hälso- och sjukvårdsuppgifter och patientinformation från olika platser via olika typer av fast och trådlös utrustning. En förutsättning är dock att man standardiserar systemkomponenter och tjänster, t.ex. systemen för hälso- och sjukvårdsinformation, hälso- och sjukvårdsmeddelanden, elektroniska strukturer för patientjournaler och tjänster för patientidentifikation. De europeiska standardiseringsorganisationerna har inlett sitt arbete för att delvis lösa detta problem, men interoperabilitetsstandarderna för e-hälsovård har inte spridits särskilt snabbt, och dessutom är det en helt annan sak att uppnå interoperabilitet i praktiken. Interoperabla e-hälsovårdslösningar bör också omfatta tekniska plattformar för genomförande av sådana initiativ, som inrättandet av ett europeiskt nätverk för referenscenter som kan främja samarbete mellan medicinska institutioner i hela gemenskapen[41].

- Användarvänliga e-hälsovårdssystem och –tjänster. Den viktigaste prioriteringen för hälso- och sjukvårdsleverantörerna är att man med hjälp av e-hälsovårdssystemen snabbt uppnår de önskade, högkvalitativa resultaten. Det är nödvändigt att det finns snabba anslutningar, konnektivitet och hög hastighet. Man behöver alltså bredbandsanslutningar för hälso- och sjukvårdstjänster på nätet och infrastruktur för regionala nät för hälso- och sjukvårdsinformation[42]. Det är också viktigt att man kan ställa in personliga preferenser för att förenkla användningen.

- Brist på reglering och en fragmentarisk e-hälsovårdsmarknad i Europa. De flesta e-hälsovårdslösningarna i EU har antingen utformats av små och medelstora företag eller utvecklats internt av enskilda hälso- och sjukvårdsorganisationer. Avsaknaden av standarder och certifiering av produkter, och det faktum att olika länder har olika lagstiftning, har ökat kostnaderna för utveckling och anpassning. Detta har fått e-hälsovårdsbranschen att tveka inför större investeringar i e-hälsovårdslösningar. Allmänt sett är vårdsystemen ganska genomreglerade av olika typer av nationell lagstiftning, men det finns ett behov av att förbättra den rättsliga säkerheten vad gäller villkoren för ersättning för vårdutgifter i en annan medlemsstat[43].

- Sekretess och säkerhetsfrågor . I första hand regleras sekretessen och skyddet av patientuppgifter av Europeiska unionens allmänna regler om dataskydd för kommunikationsinfrastrukturer och lagstiftningen om e-integritet[44]. Sekretesskraven innebär att säkerheten är avgörande för hälso- och sjukvårdens informationssystem. I det allmänna direktivet om dataskydd talas om inrättandet av en uppförandekod för särskilda områden som hälso- och sjukvård, men ännu har inget hänt inom området. En annan viktig rättslig fråga rör ansvaret vid problem (t.ex. tekniska problem i systemet, i nätet eller i fråga om själva tillhandahållandet av tjänsten) som leder till att en patient skadas allvarligt. I dagsläget finns det inga särskilda riktlinjer eller ansvarsregler. Precis som på alla andra nya områden där praxis håller på att etableras är det endast genom en ökad användning av e-hälsovårdstillämpningar och bedrivande av e-hälsovård som man kan synliggöra hela potentialen och få grepp om eventuell kvarstående rättslig osäkerhet[45]. Direktivet om elektronisk handel[46], som inrättar en rättslig ram för informationssamhällets tjänster, omfattar också webbaserade hälso- och sjukvårdstjänster. Direktivet bidrar (särskilt genom klausulen om den inre marknaden) till den rättsliga säkerhet och tydlighet som krävs för informationssamhällets nättjänster i hela gemenskapen. Det är framför allt genom direktivets krav på information och öppenhet, marknadskommunikation och underleverantörers ansvar, samt genom de grundläggande principer som fastställs för elektroniska avtal, som en hög standard fastställs för webbaserade tjänster i alla medlemsstater. Detta kommer i sin tur att öka konsumenternas förtroende. Ytterligare åtgärder är tänkbara om det skulle visa sig att en ännu större rättslig säkerhet krävs för att stärka patienternas förtroende för e-hälsovårdstjänster. Samma typ av säkerhetsåtgärder skulle behövas i fråga om kvalifikationer. En förutsättning för utvecklingen av informationssamhället är att ett förtroende byggs upp, och detta har förmodligen större betydelse inom e-hälsovård än någon annanstans. Medborgarna föredrar tjänster och upplysningar som är anpassade till deras behov och krav, samtidigt som de måste kunna känna sig säkra på att deras personliga integritet skyddas.

- Frågor som rör patienters rörlighet , inbegripet gränsöverskridande rörlighet för varor och tjänster (bland annat e-hälsovårdstjänster) blir allt viktigare[47]. Det behövs därför en europeisk strategi (som ett led i meddelandet om patienters rörlighet) för att se till att medborgarna kan utöva sin rätt till vård i andra medlemsstater om de så önskar. Strategin måste också omfatta åtgärder på europeisk nivå för att se till att systemen samverkar så att man bättre kan klara de utmaningar man står inför. Förordning 1408/71 har nyligen uppdaterats för att beakta dessa frågor. Förordningen ger en enhetlig ram för hanteringen av kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, som bygger på avgifterna i den medlemsstat där vården tillhandahålls. För att man skall kunna dra nytta av denna bestämmelse om lika behandling måste socialförsäkringsinstitutionerna dock ha rätt att under vissa omständigheter (framför allt vid sjukhusvård) kräva förhandsgodkännande före vårdtillfället. I januari 2004 antog kommissionen också ett förslag till direktiv om tjänster på den inre marknaden, som även omfattar gränsöverskridande vårdtjänster[48].

- För ett mer allmänt genomförande krävs ett fastare samarbete mellan vårdleverantörer i hela Europa. Högnivågruppen för patienters rörlighet rekommenderade i sin slutrapport från 2003 därför att europeiska referensnätverk skulle inrättas [49]. Dessa skulle kunna tillhandahålla vårdtjänster för hälsoproblem (särskilt sällsynta sjukdomar) som förutsätter koncentrerade resurser eller expertkunskaper. Interoperabla e-hälsovårdslösningar kommer att behövas för att skapa den tekniska plattformen för ett sådant initiativ.

- Användarnas behov och intressen. E-hälsovårdssystem och –tjänster kan byggas ut snabbare om användargruppernas (vårdpersonal, patienter och medborgare) behov och intressen beaktas. Rent allmänt bör mer hänsyn tas till detta vid utvecklingen och främjandet av e-hälsovård.

- Allas tillgång till e-hälsovård. Alla samhällsgruppers lika tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster är ett viktigt mål inom folkhälsoområdet. Det finns en risk för att vissa delar av samhället (t.ex. ensamstående föräldrar, isolerade samhällen, befolkning i innerstäder, personer med läs- eller räknesvårigheter, invandrargrupper, hemlösa, äldre och personer med funktionshinder) utesluts från e-hälsovårdens möjligheter (även Internetbaserade hälso- och sjukvårdstjänster) om inte särskilda insatser görs för att motverka sådana tendenser. Å andra sidan är e-hälsovården väl lämpad för att ge just dessa personer, grupper och samhällen tillgång till vårdtjänster.

- Gemensam förståelse och samordnade insatser för alla aktörer. Ingen enskild aktör klarar att införa e-hälsovård utan ett aktivt samarbete med alla andra aktörer. Alla aktörer, hälso- och sjukvårdsmyndigheter, vårdanställda och konsumenter samt branschen kan inlägga sitt veto mot initiativ som inte tycks fruktbara. Endast genom samordnade insatser och alla aktörers deltagande kan vi införa e-hälsovård på ett sätt som gagnar alla samarbetsparter så att alla blir vinnare.

4. MOT ETT EUROPEISKT OMRÅDE FÖR E-HÄLSOVÅRD: FRÅGOR OCH ÅTGÄRDER

E-HÄLSOVÅRD , som är ett led i Europeiska unionens strategi e Europe, kan bidra till en starkare tillväxt och skapandet av kvalificerade arbetstillfällen inom en dynamisk kunskapsbaserad ekonomi. Denna vision fastställdes av Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000[50]. Den fortsatta utvecklingen förutsätter åtgärder inom flera olika politiska områden, exempelvis forskning, bredbandsutbyggnad, folkhälsoåtgärder samt arbete i medlemsstaterna för att främja patienters rörlighet[51] och bedöma åldrandets konsekvenser för hälso- och sjukvårdssystemen. Flera av de åtgärder som beskrivs i detta dokument bygger på åtgärder i handlingsplanen e Europe 2005, som fungerar som referenspunkt för åtagandet att främja informationssamhällets utveckling på europeisk nivå (särskilt inom områdena e-hälsovård, e-förvaltning, säkerhet, bredband samt utveckling, analys och spridning av goda arbetsmetoder).

Behovet av hälso- och sjukvård är visserligen av en annan omfattning och art i utvecklingsländerna, men det bör ändå noteras att e-hälsovård behandlades vid Förenta nationernas världstoppmöte om informationssamhället i december 2003[52], och Världshälsoorganisationen har nu engagerat sig i flera e-hälsovårdsinitiativ.

4.1. Handlingsplan

De åtgärder som beskrivs nedan bör hjälpa Europeiska unionen att förverkliga hela potentialen för e-hälsovårdssystemen och tjänsterna inom ett europeiskt område för e-hälsovård. Följande tre frågor är viktigast:

- Att lösa gemensamma problem och inrätta en ram för att främja e-hälsovård.

- Att genomföra pilotåtgärder för att ge skjuts åt e-hälsovården.

- Att utbyta goda arbetsmetoder och mäta framstegen.

4.2. Fråga 1: Lösning på gemensamma problem

4.2.1. Hälso- och sjukvårdshuvudmännens ledarskap

De europeiska hälso- och sjukvårdsministrarna har redan visat ledarskap inom området e-hälsovård i sin förklaring[53] från 2003 års ministerkonferens om e-hälsovård. Ministrarna välkomnade kommissionens initiativ om att utreda hur en samordning skulle kunna främjas på europeisk nivå. De gav sitt stöd till de mål som fastställs i handlingsplanen e Europe, till programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003-2008) enligt beslut 1786/2002 och till samverkan med andra gemenskapsinitiativ. Konferensen belyste också betydelsen av att följa upp och utvärdera framstegen genom att utveckla en öppen samordningsmetod inom detta område. Dessa ord måste nu bli till handling genom regionala och nationella –hälsovårdsstrategier.

Före utgången av 2005 skall varje medlemsstat utarbeta en nationell eller regional plan för e-hälsovård. Tonvikten bör ligga på fastställandet av mål för utbyggnad av e-hälsovårdssystem, interoperabilitet och användning av elektroniska patientjournaler. Planerna bör även behandla sådana frågor som ersättning för utgifter för e-hälsovårdstjänster.

4.2.2. Interoperabilitet för system för hälso- och sjukvårdsinformation

Medlemsstaterna har efterlyst ett stöd till utarbetandet av standarder för att lösa problemet med interoperabilitet för olikartade system och tjänster. Man har angett att man i detta sammanhang särskilt bör utreda möjligheterna för tillämpningar med öppen källkod. Det betonas att de framtida standarderna måste åtgärda interoperabilitetsproblemen på ett sätt som gagnar alla aktörer, eventuellt genom referenstillämpningar med öppen källkod för vårdtjänster. Dessutom bör en öppen och friare tillgång till framtida och existerande e-hälsovårdsstandarder rekommenderas, med inspiration från sådana modeller som World Wide Web Consortium[54]. Man bör uppmuntra hälso- och sjukvårdsförvaltningarna i medlemsstaterna till att utbyta erfarenheter från användningen av öppna standarder och lösningar med öppen källkod.

4.2.2.1. Patientidentifikation

Behovet av att på ett otvetydigt sätt identifiera personer är en viktig del av interoperabiliteten för system för hälso- och sjukvårdsinformation. I handlingsplanen e Europe2005 stöds utvecklingen av standarder för gemensamma strukturer för patientidentifikation och elektroniska patientjournaler. Det nya europeiska sjukförsäkringskortet[55] innehåller patientens personliga identifikationsnummer som en av de uppgifter som tillåter människor att använda kortet för att få behandling utanför sitt hemland.

Före utgången av 2006 skall medlemsstaterna i samarbete med Europeiska kommissionen fastställa en gemensam syn på patientidentifikation. Man bör därvid beakta befintliga goda erfarenheter och utvecklingen i fråga om t.ex. det europeiska sjukförsäkringskortet och identitetsförvaltning för Europas medborgare.

4.2.2.2. Interoperabilitet för elektroniska patientjournaler

För ett smidigt utbyte av hälso- och sjukvårdsinformation i hela Europa krävs gemensamma strukturer och ontologier[56] för den information som överförs mellan systemen för hälso- och sjukvårdsinformation.

Före utgången av 2006 skall medlemsstaterna i samarbete med Europeiska kommission kartlägga och ange interoperabilitetsstandarder för hälso- och sjukvårdsuppgifter och elektroniska patientjournaler, med beaktande av vunna erfarenheter, de bästa metoderna och relevant standardiseringsarbete. |

4.2.3. Rörlighet för patienter och vårdpersonal

Patienter och vårdpersonal inom Europeiska unionen blir allt rörligare. I meddelandet om patienters rörlighet finns flera förslag om hur man skall lösa de problem som denna utveckling ger upphov till. Några exempel på rekommendationer är ett förbättrat informationsutbyte och inrättandet av specialiserade referenscenter för hälso- och sjukvårdsinformation.

Meddelandet om patienters rörlighet presenteras som ett led i en övergripande hälso- och sjukvårdsstrategi, tillsammans med det här meddelandet och meddelandet om den öppna samordningsmetoden[57].

Man har redan inlett arbetet med att förbättra informationen om rörlighet för patienter och vårdpersonal på europeisk nivå, och det bedrivs framför allt inom arbetsgruppen för hälso- och sjukvårdssystem inom folkhälsoprogrammets informationsdel.

4.2.4. Bättre infrastruktur och teknik

I e Europe läggs tonvikten på en utbyggnad av bredbandskommunikationen, och man bör bygga vidare på detta för att utnyttja bredbandsteknikens möjligheter för e-hälsovårdssystemen och -tjänsterna. Bredbandsnäten har stor kapacitet, spar viktig tid i samband med uppkopplingen och kan på bråkdelen av en sekund ge svar på frågor som ofta kan vara livsviktiga inom vården. De kan ge betydande vinster i form av sänkta kostnader och ökad prestanda[58]. Tillgänglighet och låga kostnader har också en central betydelse för en omfattande utbyggnad. Konvergering av olika tjänstenivåer (operatörer som erbjuder både tjänster och fasta förbindelser eller mobiltelefoni) skapar nya möjligheter för e-hälsovårdstillämpningar. Offentliga myndigheter kan stimulera både tillgången och efterfrågan på bredband, medan gemenskapsfinansiering kan stödja bredbandsutbyggnaden i områden med dålig infrastruktur. Program som eTen[59] eller det nya IDABC-programmet[60] kan också främja e-hälsovårdstillämpningar och nät för hälso- och sjukvårdsinformation. Kommissionens åtgärder kommer att underlätta utbyggnaden av europeiska datastödda nät, baserade på bredbandsinfrastrukturer och grid-teknik[61].

Under perioden 2004-2008 bör medlemsstaterna stödja utbyggnaden av e-hälsovårdsnät för hälso- och sjukvårdsinformation som bygger på fasta och trådlösa bredbandsinfrastrukturer, mobila infrastrukturer och grid-teknik. |

4.2.5. Kontroll av överensstämmelse och ackreditering för en e-hälsovårdsmarknad

Förutom de befintliga standarderna behövs det gemensamma attribut och normer som definierar produkter av tjänster av god kvalitet. Många länder har infört ackreditering av e-hälsovårdssystem som fungerar som förebilder för andra regioner, ett par sådana exempel är de i Storbritannien och Belgien. Ett annat exempel på kontroll av överensstämmelse och ackreditering är riktlinjerna för interoperabilitet för IHE (Integrating the Healthcare Enterprise in Europe)[62].

Senast i mitten av 2005 skall kommissionen sammanställa en vägledning om de bästa metoderna i Europa åt medlemsstaterna. |

Före utgången av 2007 skall medlemsstaterna införa system för kontroll av överensstämmelse och ackreditering enligt bästa praxis. |

4.2.6. Ökade investeringar

Medlemsstaterna måste ha en gemensam strategi för att främja och öka investeringarna i e-hälsovård. Europeiska kommissionen har redan regionala finansieringsstrukturer som kan användas[63] (t.ex. regionalfonderna inom INTEREG III), och det finns flera andra internationella samarbetsåtgärder. Kompletterande finansiering, som kan fungera som en hävstång för e-hälsovårdsutveckling, kan sökas hos Europeiska investeringsbanken. Banken investerar för närvarande medel i många olika typer av projekt, om de kan ge kostnadseffektiva vårdpolitiska vinster. Världsbanken kan också finansiera internationella e-hälsovårdsprogram både inom Europeiska unionen och globalt.

Före utgången av 2006 bör medlemsstaterna anta en gemensam strategi för att främja och öka investeringarna i e-hälsovård. |

4.2.7. Lagstiftning och regleringsfrågor

Det behövs en baslinje av standardiserade europeiska kvalifikationer för e-hälsovårdstjänster i klinisk och administrativ miljö. Dessutom kan säkerheten ökas om ansvarsfrågorna för e-hälsovårdsprodukter och –tjänster regleras genom den gällande lagstiftningen om produktansvar. Informations- och kommunikationsteknikens utveckling bör bidra till en säkrare arbetsmiljö för läkare, och mot bakgrund av den fria rörligheten för personer, varor och tjänster ökar behovet av att stärka den rättsliga säkerheten i samband med e-hälsovårdstjänster.

Före utgången av 2009 skall Europeiska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna vidta åtgärder för att fastställa en baslinje för standardiserade europeiska kvalifikationer för e-hälsovårdstjänster i klinisk och administrativ miljö, införa en ram som ökar den rättsliga säkerheten vad gäller ansvarsfrågor för e-hälsovårdsprodukter och –tjänster inom ramen för den gällande lagstiftningen om produktansvar, förbättra informationen till patienter, sjukvårdsförsäkringssystem och leverantörer om reglerna för ersättning av utgifter för e-hälsovårdstjänster, och främja e-hälsovård i syfte att minska antalet arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar samt stödja förebyggande åtgärder med tanke på nya arbetsplatsrisker. |

- 4.3. Fråga 2: Pilotåtgärder för att påskynda användningen av e-hälsovård

4.3.1. Information till medborgare och myndigheter om hälsoutbildning och sjukdomsförebyggande åtgärder

I nom folkhälsoprogrammet håller kommissionen på att förbereda inrättandet av en EU-täckande hälso- och sjukvårdsportal som kommer att ge en flexibel IT-plattform för spridningen av evidensbaserad folkhälsoinformation av intresse för de europeiska medborgarna och fungera som enhetlig kontaktpunkt för hälso- och sjukvårdsinformation.

Kommissionen samfinansierar också utarbetandet av kvalitetskriterier för vårdrelaterade webbplatser (”webseals”). Syftet är att öka insynen i hälso- och sjukvårdsrelaterade webbplatser, vilket ligger i både användarnas (medborgare och sjukvårdspersonal) och de seriösa aktörernas intresse.

Kapaciteten för tidig varning på nationell nivå och gemenskapsnivå kan förbättras genom att man stärker hälsoövervakningssystemet för smittsamma sjukdomar, med tonvikten lagd på insamling av kliniska data och laboratoriedata samt analyser. Detta kommer att förbättra övervakningen av allvarliga sjukdomar och potentiella risker för bioterrorism.

Sammanställningen av giltig och tillförlitlig statistik om sjukvården på europeisk nivå, som efterlysts av både medlemsstaterna och kommissionen, kommer att underlättas avsevärt av ett enhetligt system för patientidentifikation, gemensamma standarder och protokoll. Bättre information kommer sedan att finnas tillgänglig snabbare för beslutsfattare och andra intresserade.

Före utgången av 2005 kommer Europeiska unionen att inrätta en folkhälsoportal som ger tillgång till hälso- och sjukvårdsinformation på europeisk nivå. Hälso- och sjukvårdsportaler skall tillhandahålla information om arbetarskydd och arbetsplatsrisker. Före utgången av 2005 kommer förbättrade IT-verktyg att förbättra systemen för tidig varning, spårning och övervakning av hälsorisker. |

4.3.2. Mot integrerade nät för hälso- och sjukvårdsinformation

Nät för hälso- och sjukvårdsinformation kopplar samman sjukhus, laboratorier, apotek, primärvård och sociala institutioner. Kommunikationen är säker. Några exempel är standardiserade system för meddelanden som elektroniska recept och remisser samt distansmedicintjänster som distanskonsultation (ett andra läkarutlåtande) eller distansvård (övervakning av patienter i hemmet).

Före utgången av 2008 skall huvuddelen av Europas hälso- och sjukvårdsorganisationer och –regioner (samhällen, kommuner, distrikt) kunna tillhandahålla webbaserade tjänster som distanskonsultation (ett andra läkarutlåtande), elektroniska recept, elektroniska remisser, distansövervakning och distansvård. |

4.3.3. Satsning på användning av kort inom hälso- och sjukvården

Det finns två typer av kort som kan användas inom vårdsektorn: hälsokort och sjukförsäkringskort. Hälsokort kan innehålla uppgifter för akutvård (t.ex. blodgrupp, sjukdomar och behandlingar) och patientjournaler eller ge tillgång till dessa uppgifter via ett säkert nät. Sjukförsäkringskort ger rätt till sjukvård och förenklar administration och fakturering.

Beslut har fattats om att börja införa det europeiska sjukvårdsförsäkringskortet från och med den 1 juni 2004. Kortet kommer att ersätta alla de blanketter som i dag krävs för att få nödvändig medicinsk vård under tillfälliga vistelser på annan plats (i samband med t.ex. arbete, utlandspostering eller studier). I handlingsplanen e Europe 2005 fastställs att åtgärder kommer att vidtas för att vidareutveckla det europeiska sjukvårdsförsäkringskortet. Man kan också stödja gemensamma strategier i medlemsstaterna vad gäller elektroniska patientjournaler, akutvårdsuppgifter och elektroniska system för patientidentifikation.

Främjande av användningen av kort inom vårdsektorn. Införandet av ett elektroniskt sjukförsäkringskort senast 2008. |

4.4. Fråga 3: Samarbete och övervakning av utvecklingen

4.4.1. Ge spridning åt de bästa metoderna

Om utvecklingen av ett europeiskt område för e-hälsovård skall lyckas måste vi när systemen byggs ut och organisationerna förändras utbyta goda arbetsmetoder och erfarenheter inom EU. Kommissionen har en central betydelse för utbyggnaden. Erfarenheter kan utbytas bilateralt eller multilateralt, mellan eller inom medlemsstater, eftersom olika medlemsstater kan befinna sig i olika skeden av utvecklingen och genomförandet. Man bör särskilt inrikta sig på att utbyta erfarenheter om användningen och effekterna av e-hälsovårdstillämpningar och strategier för att uppnå interoperabilitet mellan olika system och tjänster. Samtidigt måste dock de europeiska vårdsystemens mångkulturella och flerspråkiga art respekteras. Tillämpningar med öppen källkod kan vara viktiga med tanke på interoperabiliteten.

E-hälsovården bör främjas genom en omfattande spridning av bästa praxis. Dessa exempel skall inkludera hur e-hälsovård påverkar tillgången till hälso- och sjukvård och vårdkvaliteten, kostnads-intäktsanalyser och produktivitetsvinster samt exempel på hur man skall hantera ansvarsfrågor i samband med distansmedicin, system för ersättning för vårdutgifter och certifiering av e-hälsovårdsprodukter och -tjänster.

Under 2004 bör en högnivågrupp för e-hälsovård inrättas med uppgift att stödja kommissionens avdelningar. Alla berörda aktörer bör delta i denna (bland annat sjukvårdsorgan på nationell och regional nivå samt lokal sjukhusnivå). Syftet är att öka kommissionens kunskaper om hur arbetet med att utveckla e-hälsovården i medlemsstaterna fortlöper och hur planeringen ser ut. Gruppen skall följa upp de olika planerna och fastställa fortsatta åtgärder, med en stark tonvikt på användarna och allas tillgång till e-hälsovård. Den skall också sammanställa ett gediget faktaunderlag till stöd för e-hälsovårdsarbetet. E-hälsovårdsgruppens arbete kommer ha en nära koppling till genomförandet av gemenskapens folkhälsoprogram. |

Under perioden 2004-2008 kommer medlemsstaterna att med stöd av Europeiska kommissionen anordna särskilda arrangemang som högnivåkonferenser för att sprida bästa praxis. Samtidigt bör Europeiska kommissionen med stöd av medlemsstaterna före utgången av 2005 fastställa ett effektivt sätt att sprida bästa praxis och stödja verksamheten inom det europeiska området för e-hälsovård. |

4.4.2. Jämförelser

Framstegen måste också mätas. En effektiv mätning av medborgarnas kunskaper om e-hälsovård och av hur medborgarna använder e-hälsovård i praktiken behövs inför framtida e-hälsovårdsåtgärder.

Detta förutsätter att man bedömer och kvantifierar det förväntade mervärdet av e-hälsovård. Man måste också granska hur e-hälsovårdslösningarna bidrar till att lösa viktiga problem inom hälso- och sjukvården, bland annat vad gäller sysselsättning, tillgång och rättvisa. Dessa åtgärder bör kombineras med en lämplig uppföljning av e-hälsovårdens påverkan på hälsoläget och vården inom gemenskapen. Alla berörda parter bör delta i processen som bör leda till ytterligare förbättringar av e-hälsovårdssystemen och –tjänsterna.

Under perioden 2004-2010 kommer kommissionen att vartannat år offentliggöra en rapport med goda exempel på spridning, arbetsmetoder och e-hälsovårdens fördelar. Senast i början på 2005 skall medlemsstaterna i samarbete med Europeiska kommissionen fastställa en gemensam metod för mätning av e-hälsovårdens kvantitativa (t.ex. ekonomiska) och kvalitativa effekter. |

4.4.3. Internationellt samarbete

Det som vi i Europa gör på e-hälsovårdens område kan bidra till lösningen på globala hälsoproblem i informationssamhället. På så sätt kan man komplettera det arbete som inleddes vid Förenta nationernas världstoppmöte om informationssamhället i december 2003 och de olika initiativ som håller på att utvecklas av Världshälsoorganisationen.

Utvecklingen av e-hälsovården bör utvärderas före den andra delen av världstoppmötet, som kommer att hållas i Tunis 2005 .

5. SLUTSATS

E-hälsovården erbjuder Europas medborgare en viktig möjlighet till ökad tillgänglighet till hälso- och sjukvårdssystemen. Både patienter och sjukvårdspersonal kan få ökat stöd. Genom e-hälsovården kan både sjukvårdshuvudmän och skattebetalare få hjälp att hantera problemet med ökad efterfrågan på vårdtjänster, tack vare de avsevärda produktivitetsvinsterna. Samtidigt kan e-hälsovård bidra till att omorganisera älso- och sjukvården och sätta patienterna och medborgarna i centrum.

Det europeiska området för e-hälsovård kommer att tillhandahålla en struktur för ett utbyte av bästa praxis och erfarenheter. Därmed kommer man på sikt att kunna utveckla gemensamma lösningar på gemensamma problem. Denna handlingsplan inriktas mot de specifika åtgärderna för att uppnå detta, och följande mål skall uppnås före årtiondets slut:

- Europeiska unionen kommer att ha goda möjligheter att mäta e-hälsovårdens effekter i fråga om ökad tillgång, bättre och effektivare tjänster samt i fråga om allmän produktivitet inom vårdsektorn.

- E-hälsovård kommer att bli något vardagligt för vårdpersonal, patienter och medborgare, tillräckliga resurser kommer att avsättas för e-hälsovård i hälso- och sjukvårdsbudgeterna, och e-hälsovården kommer att bidra till mer övergripande mål som konkurrenskraft, sysselsättning och sammanhållning.

BILAGA

Översikt över åtgärderna

Åtgärder OBS. För varje fråga som rör e-hälsovårdssektorn (lösning på gemensamma problem, pilotåtgärder för att ge skjuts åt e-hälsovården, samarbete och övervakningsmetoder) förtecknar vi åtgärderna i den ordningsföljd som de skall vidtas. | Tid | Ansvarig |

Fråga 1: Lösning på gemensamma problem |

Meddelandet om patienters rörlighet läggs fram som ett led i en övergripande hälso- och sjukvårdsstrategi tillsammans med detta meddelande och meddelandet om den öppna samordningsmetoden. Arbete har redan inletts för att förbättra informationen om rörlighet på europeisk nivå för patienter och vårdpersonal och bedrivs i första hand genom arbetsgruppen för hälso- och sjukvårdssystemen inom folkhälsoprogrammets informationsdel. | 2004 | Kommissionen |

Senast i mitten av 2005 skall kommissionen lägga fram en sammanfattning om de bästa metoderna som används i Europa vilken skall fungera som vägledning för medlemsstaterna. | Mitten av 2005 | Kommissionen |

Före utgången av 2005 skall varje medlemsstat utarbeta en nationell eller regional e-hälsovårdsplan. Denna bör fokuseras på utbyggnad av e-hälsovårdssystemen, fastställande av interoperabilitetsmål och användning av elektroniska patientjournaler. Den bör också behandla exempelvis frågan om ersättning för utgifter för e-hälsovårdstjänster. | Slutet av 2005 | Medlems-staterna |

Före utgången av 2006 skall medlemsstaterna i samarbete med Europeiska kommissionen fastställa ett gemensamt system för patientidentifikation. Man bör då beakta de bästa metoderna och utveckling inom områden som det europeiska sjukförsäkringskortet och identitetsförvaltning för Europas medborgare. | Slutet av 2006 | Medlems-staterna, kommissionen |

Före utgången av 2006 skall medlemsstaterna i samarbete med Europeiska kommissionen kartlägga och fastställa interoperabilitetsstandarder för hälso- och sjukvårdsdata och elektroniska patientjournaler, med beaktande av de bästa metoderna och relevant standardiseringsarbete. | Slutet av 2006 | Medlems-staterna, kommissionen |

Före utgången av 2006 skall medlemsstaterna göra samordnade insatser för att stödja och öka investeringarna i e-hälsovård. | Slutet av 2006 | Medlems-staterna |

Före utgången av 2007 skall medlemsstaterna införa system för kontroll av överensstämmelse och ackreditering enligt bästa praxis. | Slutet av 2007 | Medlems-staterna |

Under perioden 2004-2008 skall medlemsstaterna stödja utbyggnaden av nät för hälso- och sjukvårdsinformation för e-hälsovård. Dessa skall baseras på fasta och trådlösa bredbandsinfrastrukturer och mobila infrastrukturer samt på grid-teknik. | 2004-2008 | Medlems-staterna |

Före utgången av 2009 skall Europeiska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna genomföra följande åtgärder: Fastställa en baslinje för standardiserade europeiska kvalifikationer för e-hälsovårdstjänster i klinisk och administrativ miljö. Införa en ram som ökar den rättsliga säkerheten vad gäller ansvarsfrågor för e-hälsovårdsprodukter och –tjänster inom ramen för den gällande lagstiftningen om produktansvar. Förbättra informationen till patienter, sjukvårdsförsäkringssystem och leverantörer om reglerna för ersättning av utgifter för e-hälsovårdstjänster. Främja e-hälsovård i syfte att minska antalet arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar samt stödja förebyggande åtgärder med tanke på nya arbetsplatsrisker. | Slutet av 2009 | Kommissionen, medlems-staterna |

Fråga 2: Pilotåtgärder för påskynda användningen av e-hälsovård |

Före utgången av 2005 skall en EU- folkhälsoportal ge tillgång till hälso- och sjukvårdsinformation på europeisk nivå. Hälso- och sjukvårdsportaler skall tillhandahålla information om arbetarskydd och arbetsplatsrisker. Före utgången av 2005 skall systemen för tidig varning, spårning och övervakning av hälsorisker förbättras genom förbättrade informations- och kommunikationstekniska verktyg. | End 2005 | Kommissionen |

Användningen av kort skall främjas inom hälso- och sjukvårdssektorn. Införandet av ett elektroniskt sjukförsäkringskort senast 2008. | 2008 | Kommissionen, medlems-staterna |

Före utgången av 2008 skall huvuddelen av Europas hälso- och sjukvårdsorganisationer och –regioner (samhällen, kommuner, distrikt) kunna tillhandahålla webbaserade tjänster som distanskonsultation (ett andra läkarutlåtande), elektroniska recept, elektroniska remisser, distansövervakning och distansvård. | Slutet av 2008 | Medlems-staterna |

Fråga 3: Samarbete och övervakningsmetoder |

Under 2004 skall en högnivågrupp för e-hälsovård inrättas med uppgift att stödja kommissionens avdelningar. Alla berörda aktörer bör delta i denna (bland annat sjukvårdsorgan på nationell och regional nivå samt lokal sjukhusnivå). Syftet är att öka kommissionens kunskaper om hur arbetet med att utveckla e-hälsovården i medlemsstaterna fortlöper och hur planeringen ser ut. Gruppen skall följa upp de olika planerna och fastställa fortsatta åtgärder, med en stark tonvikt på användarna och allas tillgång till e-hälsovård. Den skall också sammanställa ett gediget faktaunderlag till stöd för e-hälsovårdsarbetet. E-hälsovårdsgruppens arbete kommer ha en nära koppling till genomförandet av gemenskapens folkhälsoprogram. | 2004 | Kommissionen |

Senast i början på 2005 skall medlemsstaterna i samarbete med Europeiska kommissionen fastställa en gemensam metod för mätning av e-hälsovårdens kvantitativa (t.ex. ekonomiska) och kvalitativa effekter. | Början av 2005 | Medlems-staterna, kommissionen |

Senast i slutet av 2005 skall Europeiska kommissionen med stöd av medlemsstaterna fastställa ett effektivt sätt att sprida goda arbetsmetoder och stödja verksamheten inom det europeiska området för e-hälsovård. | Slutet av 2005 | Kommissionen, medlems-staterna |

Utvecklingen av e-hälsovården bör utvärderas före den andra delen av världstoppmötet, som kommer att hållas i Tunis 2005. | 2005 | Kommissionen, medlems-staterna |

Under perioden 2004-2008 kommer medlemsstaterna att med stöd av Europeiska kommissionen anordna särskilda arrangemang som högnivåkonferenser för att sprida goda arbetsmetoder. | 2004-2008 | Medlems-staterna, kommissionen |

Under perioden 2004-2010 kommer kommissionen att vartannat år offentliggöra en rapport med goda exempel på spridning, arbetsmetoder och e-hälsovårdens fördelar. | 2004-2010 | Kommissionen |

[1] Deklaration från 2003 års ministerkonferens om e-hälsovård. http://europa.eu.int/information_society/eeurope/ehealth/conference/2003/index_en.htm.

[2] E-förvaltningens roll i Europas framtid , KOM(2003) 567 slutlig.

[3] Europeiska rådet (2000), Ordförandeskapets slutsatser . Europeiska rådet i Lissabon, 23-24 mars, 2000.

[4] KOM(2002) 263 slutlig, e Europe 2005: Ett informationssamhälle för alla-En handlingsplan inför Europeiska rådet i Sevilla, 21-22 juni 2002 , Bryssel, 28.5.2000.

[5] KOM (2001) 723 slutlig, 5.12.2001, Hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens framtid: att garantera tillgänglighet, kvalitet och finansiell hållbarhet (6528/03, 20.2.2003) och Joint report by the Commission and the Council on supporting national strategies for the future of health care and care for the elderly . I detta sammanhang ligger fokus på allas tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster i ett samhälle med åldrande medborgare, med hög kvalitet på vårdtjänster och –system i ett läge då medborgarna ställer allt högre krav och det finns brist på vårdpersonal, samtidigt som de nationella hälso- och sjukvårdssystemen i alla medlemsstater måste vara ekonomiskt bärkraftiga och hållbara på längre sikt.

[6] Braun, A; A. Constantelou, V. Karounou, A. Ligtoet, & J-C. Burgelman (2003) Prospecting ehealth in the context of a European Ageing Society: Quantifying and qualifying needs. Final report , november 2003. IPTS/ESTO: Sevilla, Spanien.

[7] Patienters rörlighet behandlas i ett meddelande från kommissionen, KOM(2004) 301, om uppföljning av diskussionerna på hög nivå om patienters rörlighet och hälso- och sjukvårdens utveckling i Europeiska unionen.

[8] Förordning 1408/71, som samordnar socialförsäkringssystemen, har nyligen ändrats för att förenkla och modernisera tillgången till hälso- och sjukvård över gränser, särskilt i samband med orimliga väntetider i patientens hemland. I januari 2004 antog kommissionen ett förslag till direktiv om tjänster på den inre marknaden (KOM(2004) 2 slutlig) där en ram fastställs för tillhandahållandet av tjänster på den inre marknaden, även hälso- och sjukvårdstjänster, och om hur utgifter skall ersättas av de berörda sjukförsäkringsinstitutionerna när vården tillhandahålls i en annan medlemsstat. Det bör också noteras att kommissionen i mars 2002 lade fram ett förslag om erkännande av yrkeskvalifikationer (KOM(2002) 119 slutlig) som även omfattar vårdpersonal.

[9] Sjukdomsbördan är ett mått på hälsotillståndet hos en befolkning och kvantifierar de totala sjukdomseffekterna i fråga om mortalitet, nedsatt förmåga och sjukdomskostnader

[10] Kostnaderna för arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar är mellan 2,6 % och 3,8 % av den nationella bruttonationalprodukten i EU:s medlemsstater. Ytterligare upplysningar finns i kommissionens meddelande om det praktiska genomförandet av bestämmelserna i arbetsmiljödirektiven, KOM(2004) 62 slutlig, februari 2004.

[11] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG av den 23 september 2002 om antagande av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003-2008), EGT L 271, 9.10.2002.

[12] Se vårrapporten 2004: Genomförelse av Lissabonstrategin - Reformer for det utvigade EU , KOM(2004) 29, 21.1.4. Kommissionen kommer under 2004 att vidareutveckla dessa idéer i ett meddelande om den öppna samordningsmetoden inom hälso- och sjukvården. Den öppna samordningsmetoden har utformats för att hjälpa medlemsstaterna att successivt utveckla sin egen politik och omfattar fastställande av riktlinjer, kvantitativa och kvalitativa riktmärken, omvandling av EU-riktlinjer till nationell och regional politik samt övervakning, utvärdering och ömsesidig bedömning – se Europeiska rådet, 2000. Ordförandeskapets slutsatser. Europeiska rådet i Lissabon, 23-24 mars, 2000.

[13] Vårrapporten 2004: Genomförelse av Lissabonstrategin , KOM(2004) 29, 21.1.2004.

[14] E-hälsovårdssystem och –tjänster kan sänka kostnaderna och öka produktiviteten vad gäller exempelvis i) fakturering och journaler, ii) minskat antal medicinska misstag, iii) mindre onödig vård, och iv) besparing genom e-handel mellan företag, enligt P.M. Danzon och M. Furukawa, e-Health: Effects of the Internet on Competition and Productivity in Health Care (2001), i The Economic Payoff from the Internet Revolution , the Brookings Task Force on the Internet, Brookings Institution Press: Washington.

[15] Stroetmann K.A. och V.N. Stroetmann (2004) Electronic business in the health and social services sector – Sector Impact Study No. 10-I (draft). The European e-business W@tch 2003/4 , Europeiska kommissionen, GD Näringsliv: Bryssel/Bonn, februari 2004.

[16] Se fotnot 15.

[17] Detmer, D.E., P.D. Singleton, A. Macleod, S. Wait, M. Taylor och J. Ridgwell (2003), The Informed Patient: Study Report , Cambridge University Health, Judge Institute of Management: Cambridge, Förenade kungariket, mars 2003.

[18] Europeiska arbetsmiljöbyrån har många olika webbresurser om förebyggande av olyckor och sjukdomar samt råd för både arbetsgivare och arbetstagare. Se http://europe.osha.eu.int/.

[19] Meddelande, e Europe 2002: Kvalitetskriterier för hälsorelaterade webbplatser: http://europa.eu.int/information_society/eeurope/ehealth/index_en.htm.

[20] KOM(2001) 529 eEurope 2002: Tillgänglighet till offentliga webbplatser och deras innehåll . http://europa.eu.int/information_society/topics/citizens/accessibility/web/wai_2002/cec_com_web_wai_2001/index_en.htm

[21] Silber, Denise (2003) Comment améliorer le système de santé? Harvard University Colloquium, augusti 2003. Espace Européen , 17 oktober 2003.

[22] Labour Force Survey 2002, offentliggjord 2003. Se även Employment in Europe 2003: http://europa.eu.int/comm/employment_social/employment_analysis/employ_en.htm.

[23] Meddelande från kommissionen, Anpassning till förändringar i arbetsliv och samhälle: en ny arbetsmiljöstrategi för gemenskapen 2002-2006 , KOM (2002) 118 slutlig, mars 2002.

[24] Dataskyddsdirektivet 95/46/EG, EGT L 281, 23.11.1995.

[25] Vårrapporten 2004: Genomförelse av Lissabonstrategin , KOM(2004) 29, 21.1.2004.

[26] A. Rossi Mori. Integrated clinical information systems: an essential resource – an opportunity for international cooperation . Arbetsutkast från 11 februari 2004, för offentliggörande i Swiss Medical Informatics Journal, vårnumret 2004.

[27] Employment and Social Dimension of Information Society, arbetsdokument om e-integration, 2003.

[28] Braun, A; A. Constantelou, V. Karounou, A. Ligtoet, & J-C. Burgelman (2003) Prospecting ehealth in the context of a European Ageing Society: Quantifying and qualifying needs. Final report . november 2003. IPTS/ESTO: Sevilla, Spanien.

[29] Se L. Beolchi (redaktör) (2003) Telemedicine glossary, 5 th edition, 2003 working document. Glossary of concepts, technologies, standards and users . GD Informationssamhället: Bryssel, Belgien, september 2003 för många definitioner, särskilt i fråga om medicinsk vård i hemmet.

[30] Flera exempel på goda arbetsmetoder inom områdena distanskonsultation och distansvård lämnades in inför 2004 års e-hälsovårdskonferens, och de finns med i den utställning som är kopplad till konferensen. Se http://www.ehealthconference2004.ie och http://www.e-europeawards.org/.

[31] Deloitte och Touche (2003). eHealth. Health Information Network Europe. Final report.

[32] The European e-Business Report - 2002/2003 edition. A portrait of e-business in 15 sectors of the EU economy - 1st Synthesis Report of the e-Business W@tch. Luxemburg: byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2003. ISBN 92-894-5118-1; Empirica, SIBIS, Benchmarking Highlights 2002: Towards the Information Society in Europe and the US , maj 2003. Se http://www.empirica.biz/sibis.org/

[33] Applications relating to health. Fifth research and development framework programme 1998-2002 . Slutrapport. Utgåva från april 2003. GD Informationssamhället: Europeiska kommissionen, 2003.

[34] De bevisade fördelarna med regionala (samhällen, distrikt eller kommuner) system för hälso- och sjukvårdsinformation diskuteras i katalogen till utställningen i samband med 2003 års ministerkonferens om e-hälsovård.

[35] Silber, D (2003) The Case for eHealth . Presenterad vid Europeiska kommissionens första högnivåkonferens om e-hälsovård, 22-23 maj 2003. EIPA, Nederländerna.

[36] Hittills har högnivågruppen ESDIS (informationssamhällets sysselsättning och sociala dimension) inriktat sig på en säker användning av informations- och kommunikationsteknik på arbetet (SEK(2002) 372 och (SEK(2003) 652) samt på de nya möjligheter som webbaserade hälso- och sjukvårdstjänster kan erbjuda mindre gynnade grupper (SEK(2001) 1428), vilket också nämns i rådets resolution om e-integration som antogs i oktober 2001.

[37] Eurobarometer 2001-2003.

[38] Eurobarometer, 2002 http://europa.eu.int/comm/public_opinion/.

[39] Eurobarometer 58.0, mars 2003.

[40] I. Iakovidis (1998) Towards Personal Health Record: Current situation, obstacles and trends in implementation of Electronic Healthcare Records in Europe, i International Journal of Medical Informatics , vol. 52, nr 123, s. 105 –117.

[41] Dessa frågor om referenscenter behandlas i ett meddelande från kommissionen, KOM(2004) 301, Uppföljning till diskussionsprocessen på hög nivå om patientrörlighet och utvecklingen av hälso- och sjukvården i EU.

[42]KOM(2003) 65 slutlig, Elektronisk kommunikation: Vägen till den kunskapsbaserade ekonomin .

[43] Artikel 23 i förslaget till direktiv om tjänster på den inre marknaden (KOM(2004) 2 slutlig, WP SEK(2003) 900 om tillämpningen av reglerna om den inre marknaden på hälso- och sjukvårdstjänster.

[44] Se t.ex. direktivet om dataskydd 95/46/EG, EGT L 281, 23.11.1995, direktivet om elektroniska signaturer 99/93/EG, EGT L 13, 19.1.2000, eller direktivet om integritet och elektronisk kommunikation, 02/58/EG, L 281, 31.7.2002, som ersätter 97/66/EG.

[45] Utkast till kommissionens arbetsdokument, eEurope 2002: Legal issues in eHealth . Ej offentliggjort.

[46] Direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden, OJ L 178 17.7.2000.

[47] Patienters rörlighet behandlas i ett särskilt meddelande från kommissionen, KOM(2004) 301, Uppföljning till diskussionsprocessen på hög nivå om patientrörlighet och utvecklingen av hälso- och sjukvården i EU.

[48] Se fotnot 8. Se också olika domar från Europeiska gemenskapernas domstol, t.ex. Kohll C-158/96 (1998) REG-1931 och Decker C-120/95 (1998) REG-1831.

[49] Dessa nätverk eller referenscenter planeras fungera som specialiserade vårdtjänster dit patienter från andra länder hänvisas. Se också EUT C 62, 15.3.2003, s. 21. Gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003-2008) - Arbetsplan för 2003 (2003/C 62/06).

[50] Europeiska rådet (2000), Ordförandeskapets slutsatser . Europeiska rådet i Lissabon den 23-24 mars, 2000.

[51] COM (2004) 301, Follow-up to the high level reflection process on patient mobility and healthcare developments in the European Union.

[52] Världstoppmötet om informationssamhället, Report och Plan for Action , december 2003.

[53] eHealth 2003, Ministerial Declaration, Brussels, 22 May 2003 http://europa.eu.int/information_society/eeurope/ehealth/conference/2003/index_en.htm.

[54] http://www.w3.org/.

[55] OJEU, 27 oktober 2003.

[56] En ontologi definierar de begrepp som används för att beskriva och representera ett kunskapsområde och som används av människor, databaser och tillämpningar som behöver utbyta domäninformation (en domän är ett särskilt ämnesområde, som hälso- och sjukvård eller medicin). Se http://www.w3.org/TR/2002/WD-webont-req-20020307/.

[57] Den öppna samordningsmetoden i samband med hälso- och sjukvård behandlas i kommissionens meddelande KOM(2004) 304 – Modernisera de sociala trygghetssystemen för att utveckla högkvalitativ, tillgänglig och hållbar vård och omsorg: stöd till de nationella strategierna genom den öppna samordningsmetoden.

[58] GAO Highlights (2003) Information Technology. Benefits realized for selected health care functions . GAO-04-224, Report to the Ranking Minority Member, Committee on health, Education, Labor, and Pensions, U.S. Senate. United States General Accounting Office, USA. Se http://www.gao.gov/cgi-bin/getrpt?GAO-O4-224.

[59] Det viktigaste syftet med arbetsprogrammet e-Ten är att fokusera på användningen av tillförlitliga informationsnät för hälsofrågor, folkhälsofrågor och förebyggande arbete på transeuropeisk nivå. eTen koncentreras på elektroniska hälsokort och sjukförsäkringskort som en del av systemen för ersättning för utgifter och förvaltning, paramedicinskt stöd, webbaserade hälso- och sjukvårdssystem och hemsjukvård. Prioriteringarna för 2004 är att ge de regionala hälso- och sjukvårdsmyndigheterna och vårdleverantörerna bättre tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård genom användning av smartkort för identifiering, elektroniska patientjournaler, kostnadseffektiv vård, tillgång till medicinska uppgifter av hög kvalitet för akutvård samt att stödja dessa myndigheter med bedömning av vårdbehov och planeringskapacitet. För ytterligare information, se http://europa.eu.int/eten/.

[60] KOM(2004) 13 slutlig, 2003/0147 (COD), Kommissionens meddelande till Europaparlamentet enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget om Gemensam ståndpunkt antagen av rådet inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut om driftskompatibla, alleuropeiska e-förvaltningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och medborgare (IDABC). http://europa.eu.int/eur-lex/en/com/pdf/2004/com2004_0013en01.pdf.

[61] Grid-teknik definieras som teknik som möjliggör en ”samordnad delning av resurser och ett samordnat problemlösande i dynamiska virtuella organisationer. Se Foster, I. och C. Kesselman (1999) The GRID, blueprint for a new computing infrastructure . San Francisco: Morgan Kaufman.

[62] Se http://www.cocir.org/.

[63] Se särskilt bestämmelserna i Guidelines on criteria and modalities of the implementation of Structural Funds in support of electronic communications (SEK(2003) 895, 28.7.2003).