L_2023069SV.01006301.xml

KOMMISSIONENS REKOMMENDATION (EU) 2023/498

av den 1 mars 2023

om regler för god praxis angående standardisering inom det europeiska forskningsområdet

EUROPEISKA KOMMISSIONEN UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och

av följande skäl:

(1)

Standarder hjälper forskare och innovatörer att föra sina innovationer närmare marknaden och att sprida tekniska framsteg genom att fastställa enhetliga kriterier och utveckla metoder, praxis och förfaranden som är allmänt tillgängliga i ett formellt dokument. Europeiska och internationella standarder gör att innovativa nya produkter och tjänster kan komma ut på stora globala och regionala marknader.

(2)

Standarder skapar förutsättningar att integrera olika tekniker i komplexa, innovativa system och lösningar. De möjliggör också interoperabilitet mellan komponenter, produkter och tjänster för att därigenom undvika en inlåsning till en säljare och ge kunder över hela världen större valmöjligheter – vilket har avgörande betydelse i en värld där alla branscher och sektorer genomgår en digital omvandling.

(3)

Standarder möjliggör fri rörlighet för varor, tjänster och data genom att undanröja tekniska hinder. De syftar till att fastställa minimikrav på säkerhet för utveckling, transport och användning av dessa varor och tjänster för att skydda allmänheten och arbetstagarna. Standarder är direkt inriktade på FN:s mål för hållbar utveckling och kan bidra till att göra unionens ekonomi mer resilient. De spelar en viktig roll i unionens ambitioner att skapa en klimatneutral, resilient och cirkulär ekonomi och att stärka dess öppna strategiska oberoende. EU måste ha ett starkt globalt inflytande över standardiseringsverksamheten och en ledande roll i arbetet inom centrala internationella forum och institutioner för att fortsätta att vara en global normgivare.

(4)

Många olika typer av forsknings- och innovationsprojekt har visat att standardisering har stor betydelse för möjligheterna att skapa säljbara produkter och lösningar (1). Standarder kan kodifiera krav från användare och andra berörda parter och kan användas som vägledning för forskning och teknisk utveckling. De gör det möjligt att skapa interoperabilitet för teknik, produkter och tjänster: eftersom en standard innehåller uppgifter om en tekniks eller produkts användning och innehåll är det mycket lättare att veta när och hur den kan användas i kombination med andra tekniker eller produkter.

(5)

Att vara medveten om standardiseringens fördelar är en viktig förutsättning för att få forskningsaktörer att delta i standardiseringsarbetet. Det är viktigt att planera standardiseringsarbetet redan i den första arbetsplanen för ett forsknings- och innovationsprojekt och att slå fast vilka standardiseringsbehoven är i början av projektet, innan det ger användbara resultat.

(6)

Det finns tydliga och återkommande exempel på fall där forskningsprojekt visat prov på god praxis inom standardisering (2). Samtidigt finns det stora möjligheter att öka forskarnas medvetenhet och kunskap om standardiseringsprocesser och att utveckla vedertagna prestationsindikatorer för att mäta framgångarna med tekniköverföringen och tillvaratagandet av forskningen. Medvetenheten och kunskapen om hur standardiseringsprocesserna hänger samman med och samverkar med forskningsprocesser och innovationsprocesser skulle också kunna ökas. En framgångsrik integrering av forsknings- och innovations- och standardiseringsverksamheterna kan främja spridningen av forsknings- och innovationsverksamheten.

(7)

Tekniska mognadsgrader och förändringar av dessa under projektet kan anses utgöra viktiga indikatorer för att bedöma ett forsknings- och innovationsprojekts relevans och resultat vad gäller standardiseringsverksamheten. Olika tekniska mognadsgrader kan också tyda på att det finns olika behov av standarder och standardisering. En lägre teknisk mognadsgrad är i regel mer förknippad med att arbete behöver utföras inom till exempel terminologier och begrepp, metrologi och testning, användningsfall och referensarkitekturer, medan en högre teknisk mognadsgrad i regel är mer fokuserad på frågor som teknikens/innovationens interoperabilitet och prestanda (t.ex. i fråga om skyddsåtgärder, säkerhet, miljöpåverkan och funktionalitet). Standarder för alla tekniska mognadsgrader är således viktiga för forskare och innovatörer inom många teknik- och tillämpningsområden.

(8)

Aktörer inom forskning och innovation kan antingen utveckla, följa eller anta nya standarder till stöd för utveckling och internationell spridning av de senaste teknikerna, innovationerna och trenderna. Ju tidigare forsknings- och innovationsaktörerna kommer in i standardutvecklingsprocessen, som är integrerad i deras övergripande forsknings- och innovationsprocess, desto snabbare kan de föra ut sina standardbaserade innovationer på konkurrensutsatta globala marknader, vilket ger större värde och behållning. Därför tar sig ledarna fram genom att utnyttja sitt tidiga och aktiva deltagande i arbetet med att fastställa nya standarder. Under arbetet med att utveckla standarder får de också värdefulla tekniska och marknadsrelaterade insikter som de kan använda i sina forsknings- och innovationsstrategier och färdplaner och som kan ge dem en marknadsfördel i form av kortare tid till marknadsintroduktion än konkurrenterna tack vare deras tidiga deltagande i utvecklingen av de nya standarderna. Dessa ledare (inbegripet små och medelstora företag och uppstartsföretag) får också möjlighet att positionera och lägga till sina egna unika produkt- eller tjänsteinnovationer ovanpå den grundläggande standard som de hjälpte till att fastställa.

(9)

Det finns ett behov av att ta itu med kompetensgapet inom utbildning och undervisning (3). Det är viktigt att bygga upp en grundläggande förståelse av vad som utmärker forskningsprocesser, innovationsprocesser och standardiseringsprocesser och hur de förhåller sig till varandra, samt hur de kan stärka varandra för att främja kunskapsutnyttjandet (4).

(10)

En av de viktigaste frågor som högre utbildningsanstalter eller forskningsorganisationer behöver fundera över vad gäller standarder och standardisering för att ta tillvara forskningsresultat är att stimulera forskarnas standardiseringsarbete och se till att detta arbete räknas in i karriärutvecklingen.

(11)

I unionen har tekniköverföringskontoren vid många högre utbildningsanstalter och forskningsorganisationer under årens lopp etablerat sig som serviceställen inte bara för att hantera och arkivera immateriella rättigheter eller för att stödja nyföretagande, utan också för att ge allmänt stöd vid avtalsforskning och för att hjälpa till att administrera forskningssamverkansprojekt. Tekniköverföringsorganisationer är därför en annan institutionell referenspunkt för stöd till standardisering, och deras deltagande är en logisk fortsättning på deras roll som överförare av kunskap och teknik. Till skillnad från patent och vetenskapliga publikationer verkar begreppet upphovsmannaskap inte tillämpas i någon större utsträckning, vilket gör det svårare att mäta effekterna genom att mäta antalet citeringar.

(12)

För många forsknings- och innovationsprojekt är det kanske inte det bästa alternativet eller ens ett genomförbart alternativ att vara med och skapa en ny standard. Samtidigt finns det stor potential med forskare som i ett tidigt skede deltar i standardiseringsarbetet i forsknings- och innovationsprogram. Här får forskare viktiga kunskaper och tillgång till nätverk, samtidigt som de bidrar till utvecklingen av viktiga nya eller förbättrade internationella och europeiska standarder inom ämnesområden som är viktiga för industrin och samhället.

(13)

När ett projekt inser sina begränsningar i fråga om omfattning, varaktighet och resurser kan det sträva efter att konsolidera sina resultat och bidrag med andra liknande projekt. Det finns redan många tematiska plattformar och kluster inom olika sektorer som strävar efter att förbättra prestandan och maximera framstegen inom sina specifika sektorer.

(14)

I enlighet med den politiska agendan för det europeiska forskningsområdet (5), som bland annat innehåller en åtgärd för att förbättra EU:s riktlinjer för ett bättre kunskapsutnyttjande, föreslår kommissionen denna rekommendation om regler för god praxis angående standardisering inom det europeiska forskningsområdet för att genomföra rådets rekommendation (EU) 2022/2415 (6). Denna rekommendation efterlystes i kommissionens meddelande om en ny era för det europeiska forskningsområdet (7) och i rådets slutsatser av den 26 november 2021 om styrningen av det europeiska forskningsområdet och om pakten för forskning och innovation i Europa (8). I EU-strategin för standardisering (9) betonas dessutom vikten av att öka den strategiska medvetenheten och att tidigt engagera aktörer inom forskning och utveckling i standardiseringen. Här anges också behovet av denna rekommendation.

(15)

Denna rekommendation återspeglar de nya riktlinjer som infördes genom rekommendation (EU) 2022/2415. Den syftar till att öka forskares och innovatörers strategiska medvetenhet om de mycket stora fördelarna med att integrera forskning och innovation och standardisering. Den syftar även till att ge råd om bästa praxis om hur denna integration på ett framgångsrikt sätt kan genomföras i forsknings- och innovationsverksamheten för att skapa största möjliga värde och effekt.

(16)

Denna rekommendation har utarbetats på nivån för högre utbildningsanstalter och privata och offentliga forsknings- och innovationsorganisationer, på nivån för projektpartner för forskning och innovation samt på politisk nivå och en bredare intressentnivå. Denna rekommendation bör tillämpas i enlighet med alla relevanta bestämmelser på nationell eller regional nivå och på unionsnivå.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

1. DEFINITIONER

I denna rekommendation gäller följande definitioner:

1.	immateriella rättigheter: resultat av intellektuell verksamhet som är berättigat till rättsligt skydd och omfattar uppfinningar, litterära och konstnärliga verk samt symboler, namn, bilder och formgivningar.

2.	standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan på internationell, europeisk eller nationell nivå för upprepad eller fortlöpande tillämpning och som inte är tvingande (10).

3.	standardiseringsorganisation: ett organ som specialiserar sig på att genom en samförståndsprocess utveckla standarder och som underlättar för experter att delta i standardiseringsprocessen.

standardisering: en process för att fastställa frivilliga tekniska specifikationer eller kvalitetsspecifikationer med vilka befintliga eller framtida produkter, produktionsprocesser eller tjänster kan överensstämma. Standardisering kan omfatta olika aspekter, såsom standardisering av olika kvaliteter eller storlekar på en viss produkt eller tekniska specifikationer på produkt- eller tjänstemarknader när det är väsentligt med förenlighet och interoperabilitet med andra produkter eller system (11).

5.	teknisk kommitté: en mångsidig expertgrupp som ansvarar för att utveckla och utarbeta standarder som sedan erkänns av ett standardiseringsorgan.

teknisk specifikation: ett dokument som anger de tekniska krav som en produkt, en process, en tjänst eller ett system ska uppfylla och som fastställer de egenskaper som krävs av en produkt eller tjänst, såsom kvalitet och prestanda, de produktionsmetoder och produktionsprocesser som används samt de metoder och kriterier som används för att bedöma byggprodukters prestanda (12).

2. HÖGRE UTBILDNINGSANSTALTER OCH PRIVATA OCH OFFENTLIGA FORSKNINGS- OCH INNOVATIONSORGANISATIONER

2.1 Det rekommenderas att utveckla en standardiseringspolicy, antingen fristående eller som en del av en policy för immateriella rättigheter eller tillvaratagande av forskningsresultat.

Högre utbildningsanstalter och privata och offentliga forsknings- och innovationsorganisationer bör undersöka vilka forskningsområden som potentiellt kan vara involverade i standardiseringen och hur standardiseringen kan göra det lättare att tillvarata forskningsresultat. Detta innebär att behovsbedömningar avseende standarder och standardisering bör göras på organisationsnivå. Högre utbildningsanstalter och forsknings- och innovationsorganisationer bör bygga upp en samarbetskultur och främja samarbete mellan organisationen och dess intressenter, däribland industrin, beslutsfattare, standardiseringsexperter, standardiseringsorgan och företrädare för användarna. Standardernas roll i provbänkar bör också undersökas för att skapa dubbelriktad återkoppling mellan forsknings- och innovationsverksamheten och standardiseringsverksamheten för att snabbare uppnå bättre standarder. Europeiska standardiseringskommittén och Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (CEN-Cenelec) och Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (Etsi) underlättar direkta kontakter mellan högre utbildningsanstalter, forsknings- och innovationsorganisationer samt standardiseringsorganisationer för att ge tillgång till information och sakkunskap om standardisering. CEN-Cenelec och Etsi skulle därför kunna hjälpa högre utbildningsanstalter och forsknings- och innovationsorganisationer att utveckla nya policyer för att integrera sin forsknings- och innovationsverksamhet med standardiseringsverksamheten (13).

En tudelad strategi bör tillämpas för att arbeta fram en standardiseringspolicy. För det första bör upplysningar samlas in genom att inleda en undersökning som riktar sig till alla interna forskningsenheter inom högre utbildningsanstalter och forsknings- och innovationsorganisationer om deras faktiska och möjliga medverkan i arbetet med standarder och standardiseringsverksamhet samt nivån på deras kunskaper om denna verksamhet. För det andra bör genomförandet säkerställas genom kontakter med standardiseringsorganisationer, särskilt med CEN-Cenelec och Etsi och nationella standardiseringsorgan, som kan stödja högre utbildningsanstalter och forsknings- och innovationsorganisationer vad gäller standardisering som en uppgift i forskningsprojekt.

2.2 Det rekommenderas att på lämpligt sätt beakta standardiseringsverksamhet och dess output i forskares karriärutvecklingsplaner och forskningsbedömningar.

Högre utbildningsanstalter och forsknings- och innovationsorganisationer bör ha en policy för standarder och standardisering som uppmuntrar forskare att kontakta och aktivt delta i relevanta standardiseringsorgans tekniska kommittéer för att utnyttja deras sakkunskap inom standardisering. Forskare bör få erkännande för den karriärutveckling som det innebär att bidra till standardiseringen.

10.

Inom ramen för det europeiska intressentdrivna initiativet för att reformera bedömningen av forskning, som är en del av den politiska agendan för det europeiska forskningsområdet 2022–2024 och Parisuppropet om bedömning av forskning (14), bör standardiseringsverksamhet betraktas som ett värdefullt bidrag med potentiella betydande konsekvenser och effekter av vetenskaplig, teknisk, ekonomisk, miljömässig eller samhällelig karaktär.

2.3 Det rekommenderas att tillhandahålla utbildning i standardisering.

11.

Riktad utbildning bör i första hand ges till viktig personal på ledande befattningar vid högre utbildningsanstalter och forsknings- och innovationsorganisationer, såsom vice ordförande för fakultetsnämnder med ansvar för forskning, innovationschefer och chefer för tillvaratagande, för att säkerställa deras stöd för vidareutvecklingen av en standardiseringspolicy inom sina institutioner. Därefter bör utbildning erbjudas de innovatörer, forskare, institutionschefer och professorer som väntas påverkas av och exponeras för standardiseringsfrågorna. Utbildare från standardiseringsorganisationer och näringslivet bör vara involverade i utbildnings- och undervisningsprogrammen. I förekommande fall bör även företrädare för användarna involveras.

12.

Som en del av standardiseringsstrategierna bör standardisering också betraktas som ett undervisningsämne i lämpliga utbildningsprogram inom företagsekonomi, innovation, entreprenörskap, teknik och naturvetenskap, till exempel i utbildningsprogram i innovationsledning.

2.4 Det rekommenderas att anpassa tekniköverföringskontoren till standardiseringen.

13.

Tekniköverföringskontoren bör – till exempel genom utbildning och institutionell egenmakt – bygga upp kapacitet för att erbjuda en rad tjänster i samband med standardisering, såsom att

a)	öka medvetenheten om fördelarna med standardisering,

b)	ge råd om relevanta standardiseringsprodukter (t.ex. europeiska standarder, internationella standarder, tekniska specifikationer, förstandarder, Europeiska standardiseringskommitténs s.k. workshop agreements (CWA), specifikationer från Internationella standardiseringsgruppen),

c)	kunna ansluta sig till standardiseringsorganisationer och deras utbildningar och tjänster,

d)	ge vägledning om hur man knyter kontakter med nationella standardiseringsorgan och europeiska standardiseringsorganisationer och om hur man ansluter sig till standardiseringsorganisationers tekniska kommittéer,

e)	ge grundläggande stöd vid utarbetandet av projektförslag för att medta hänvisningar till standarder och standardisering,

f)	ge grundläggande stöd i standardiseringsprocessen vad gäller att fylla i formulär och/eller hänvisa till standardiseringsorganisationer för detta ändamål,

g)	ge stöd vid hantering av immaterialrättsliga frågor i standardiseringsprocesser,

h)	övervaka och rapportera standardiseringsrelaterad output av forsknings- och innovationsprojekt,

anordna utbildning för forskare och innovatörer vid högre utbildningsanstalter, forsknings- och innovationsorganisationer, forsknings- och innovationscentrum (t.ex. europeiska digitala innovationsknutpunkter, kunskaps- och innovationsgrupper vid Europeiska institutet för innovation och teknik) och för deras partner i näringslivet.

2.5 Det rekommenderas att utveckla ett indikator- och utvärderingssystem.

14.

Forsknings- och innovationsorganisationer bör övervaka sin standardiseringsverksamhet med hjälp av output-, resultat- och effektindikatorer. Det rekommenderas att ha ett nära samarbete med andra högre utbildningsanstalter, forsknings- och innovationsorganisationer och tekniköverföringskontor för att skapa gemensamma och jämförbara metoder för insamling och tolkning av data. Här skulle forsknings- och teknikorganisationer och universitetssammanslutningar kunna spela en viktig roll. En blandad metod, som innehåller såväl kvalitativa som kvantitativa parametrar, bör tillämpas för att säkerställa att det inte bara är data för kvantitativa indikatorer som definieras och samlas in. Forskare och/eller tekniköverföringskontor behöver skriva självbedömningsrapporter eller utveckla andra kvalitativa metoder för att beskriva kontexten för standardiseringsverksamheten. Detta skulle underlätta tolkningen av de kvantitativa indikatorerna och bidra till evidensbaserade förbättringar av övervaknings- och indikatorsystemen. Det vore tillrådligt att låta befintliga nätverk av tekniköverföringskontor stå för genomförandet av övervakningssystemet.

15.

Samarbete med vetenskapliga databaser, särskilt genom det europeiska öppna forskningsmolnet, bör eftersträvas så att specifika metadata kan koppla samman standardiseringsåtgärder med stödjande data och publikationer. Samarbete med europeiska och andra standardiseringsorganisationer bör uppmuntras i detta avseende. Sammantaget bör följande behov fastställas: Det första är att bygga upp en evidensbas om för- och nackdelar med vissa standardiseringsrelaterade indikatorer för att spåra kunskapsutnyttjandet. Det andra är att utgå från en uppsättning indikatorer snarare än enskilda indikatorer.

3. PROJEKTPARTNER

3.1 Det rekommenderas att analysera det befintliga standardiseringslandskapet för att bedöma hur standardisering kan bidra till forsknings- och innovationsprojektet.

16.

I början av processen med att utarbeta ett projektförslag rekommenderas att vidta följande åtgärder:

a)	Att undersöka pågående standardiseringsverksamhet kring forskningsämnet för att förstå den senaste utvecklingen.

b)	Att bedöma om och hur resultaten av forskning och innovation skulle kunna införlivas i nya standarder eller användas för att uppdatera befintliga standarder.

17.

Standardisering bör ses som ett verktyg och inte som ett mål i sig. Vid beslut om huruvida standarder och standardisering kan ingå i ett projektförslag bör följande indikationer beaktas:

a)	I inbjudan att lämna förslag nämns standardisering och standarder uttryckligen i texten och/eller i utvärderingskriterierna.

b)	Forsknings- eller teknikområdet kräver interoperabilitet mellan olika tekniska komponenter, anordningar, system och data.

c)	Det finns skydds-, säkerhets-, miljö-, prestanda-, mätnings- eller hälsofrågor som behöver definieras och hanteras.

d)	Det finns ett behov av att utveckla gemensam terminologi, gemensamma begrepp, metoder och innovativa fall av användning som olika intressenter kan beakta och använda.

e)	Det finns ett behov av att ha tydligt definierade sätt att kvantifiera, testa och mäta problem, och att visa att tekniska eller lagstadgade krav är uppfyllda.

f)	Teknikområdet utvecklas och det behövs nya eller ändrade standarder.

Befintliga standarder kan användas som referensvärde för nya metoder och för att föreslå uppdateringar av befintliga referensstandarder. En analys av eventuella standardiseringsluckor bör ses som en av de första uppgifter som utförs under projektets genomförande. Den bör utföras av en organisation som är förtrogen med standardiseringslandskapet, t.ex. en standardiseringsorganisation som skulle kunna stödja utarbetandet av en analys av standardiseringsluckor och som skulle kunna dra nytta av stödverktyg som StandICT.eu (15) och StandardPlusInnovation.eu (16).

3.2 Vid samarbetsprojekt rekommenderas att det inom konsortiet skapas en samsyn och en gemensam strategisk ståndpunkt om standardisering och standardiseringsfrågor.

18.

Projektpartnerna bör ha eller skaffa sig kunskap om formella standardiseringsprocesser, och skapa samförstånd mellan många berörda parter i standardiseringsarbetet. De bör analysera de olika standardiseringsrelaterade resultatens möjligheter och begränsningar, såsom referens- och specifikationsdokument (t.ex. CEN:s workshop agreements). De bör analysera de processer som leder fram till dessa resultat, inbegripet deras krav, samråd och tidsplan.

19.

Projektpartnerna bör fastställa en gemensam strategisk ståndpunkt om planerade standarder och standardiseringsåtgärder. När partnerna agerar för projektets räkning i de olika arbetsgrupperna och standardiseringsforumen bör de ha stöd av övriga partner och undvika situationer där olika partner motverkar varandra. De bör finna en gemensam hållning i fråga om de tekniska egenskaper som ska vidareutvecklas i standardiseringsarbetet.

20.

Projektpartnerna uppmanas att ta kontakt med CEN-Cenelec och Etsi eller deras nätverk av nationella medlemmar för att ta reda på vilka olika standardiserings- och förstandardiseringsprodukter som de har tillgång till, såsom CEN-Cenelecs workshop agreements, Etsis internationella standardiseringsgrupps produkter, tekniska specifikationer eller tekniska rapporter.

3.3 Vid samverkansprojekt rekommenderas att i teamet involvera partner med erfarenhet av standardisering och med goda kontakter inom standardiseringsgemenskapen.

21.

Standardiseringsorganisationer bör vara involverade i konsortiet, eller åtminstone bör vissa kontakter med dem säkerställas (till exempel genom stödbrev, intresseanmälan, medlemskap i projektets rådgivande kommitté). Kontakterna med standardiseringsorganisationer bör också utnyttjas genom interinstitutionella kontakter mellan tekniköverföringskontor och forskningskontor vid högre utbildningsanstalter, forsknings- och innovationsorganisationer samt standardiseringsorganisationer.

22.

Om direkta kontakter mellan projektpartner och tekniska kommittéer inte kan upprättas från projektets början, kan medlemmar av tekniska kommittéer (eller aktiva standardiseringsspecialister) delta som bollplank för projektet. Det rekommenderas att i konsortiet ta med partner med erfarenhet av standardisering som också har goda kontakter inom standardiseringsgemenskapen (t.ex. tidigare erfarenhet av att delta i en relevant teknisk kommitté). Sådana partner bör helst vara med redan när projektet inleds. Projektpartnerna bör upprätta nära förbindelser med standardiseringsorganisationernas tekniska kommittéer, eftersom de fattar beslut om pågående standardiseringsverksamhet. Därför bör forskare och innovatörer i konsortiet helst också vara medlemmar i relevanta tekniska kommittéer. Om det inte finns någon befintlig teknisk kommitté för ämnet i fråga finns det olika förstandardiseringsprocesser via olika standardiseringsorganisationer som projektpartnerna kan använda, till exempel processen med workshoppar och workshopsöverenskommelser via Internationella standardiseringsorganisationen och CEN-Cenelec, och den internationella standardiseringsgruppens process via Etsi.

23.

Alla projektpartner (17) som inte är förtrogna med standarder och standardisering bör erbjudas utbildning och medvetandehöjande åtgärder. Standardiseringsorganisationerna skulle också kunna erbjuda medvetandehöjande åtgärder och utbildning specifikt till partner som en del av projektverksamheten.

3.4 Det rekommenderas att göra standarder till en konkret del av projektet.

24.

Standardisering rekommenderas att utgöra ett påtagligt inslag i ett projektförslag, även om partnerna inte bör vara alltför ambitiösa i fråga om projektets potentiella bidrag till standardiseringen för att undvika att förfalla till så kallad standards-washing.

25.

En standardiseringsstrategi bör fastställas inom ramen för projektet, och relevanta åtgärder bör omsättas i arbetspaket eller arbetsuppgifter. För att säkerställa att de planerade åtgärderna genomförs bör de underbyggas med tillräckliga budgetar, tidsresurser och ansvarsområden.

26.

Vid granskning av projektresultaten bör granskarna ringa in eventuella projektresultat som potentiellt kan bidra till standardisering, och därmed leda till att resurser tilldelas för detta ändamål. EU:s innovationsradar (18) är också ett verktyg som kan bidra till detta.

3.5 Det rekommenderas att investera i och sörja för intressenternas engagemang under hela projektet.

27.

En stor del av standardiseringsverksamheten omsätts i praktiken i intressenternas, däribland potentiella användares, engagemang. Partnerna uppmuntras att använda etablerade europeiska standardiseringsorganisationers partnerskap och kontakter för att stödja sina projekt. Här kan fyra åtgärdsområden fastställas:

Åtgärder för att säkerställa näringslivets deltagande: Oavsett på vilket sätt projektet bidrar till standardisering (genom att utveckla eller ändra en ny standard eller teknisk specifikation, eller genom ett mellansteg i form av CEN:s workshop agreement) finns det ett behov av att ha så mycket stöd och direkt deltagande från näringslivets sida som möjligt. Detta är avgörande för att standardiseringsverksamheten ska lyckas och för att säkerställa att de innovationer som utvecklas får genomslag på marknaden.

b)	Genomförande av en god plan för spridning och kommunikation: Det rekommenderas att utarbeta en särskild spridnings- och kommunikationsplan för standardiseringsverksamheten. Här skulle särskilda webbplatser, sändlistor eller webbinarieserier kunna användas.

c)	Utbildning i förhandlingsförmåga och policyarbete: Utbildning som rör intressenternas engagemang och deltagande i standardiseringskommittéer bör uppmuntras. Partnerna kan hitta relevant information om stöd via HSBooster.eu-portalen (19).

d)	Resurser: Tillräckligt med tid och resurser måste avsättas för aktiviteter för intressenters deltagande.

3.6 Det rekommenderas att ha ett realistiskt förhållningssätt vad gäller output, resultat och effekter och att överväga lämpliga nyckelprestationsindikatorer.

28.

Eventuella projektportföljer, projektserier eller projektkluster: I den mån det är realistiskt och möjligt att genomföra projektserier, projektkluster och projektportföljer skulle arbetet med att ta fram en standard med en projektserie eller ett projektkluster kunna utformas strategiskt för att utveckla nya standarder med stöd av forsknings- och innovationsfinansiering. I vissa fall skulle dessa verksamheter kunna förstärkas genom offentlig-privata partnerskap med fokus på ämnen där partnerna har intresse av att delta (20).

29.

Eventuella bidrag till referensdokument och tekniska specifikationer: Om det inte är möjligt att utveckla en helt ny standard bör projekten i högre grad involveras i de tekniska kommittéernas arbete för att utarbeta standardiseringsdokument som inte kräver fullständig enighet, till exempel genom att utarbeta referensdokument och specifikationer såsom CEN:s workshop agreements, referensarkitekturer, vitböcker och tekniska rapporter. Projektpartnerna bör vara medvetna om fördelarna och nackdelarna med dessa verktyg och inhämta så mycket stöd som möjligt från branschen för dessa specifikationer.

30.

Projektpartnerna bör överväga att utveckla nyckelprestationsindikatorer som är realistiska i fråga om output, resultat och effekter i enlighet med punkt 14.

3.7 Det rekommenderas att kombinerad kvalitativ och kvantitativ resultatrapportering eftersträvas för utvärderingar och övervakning.

31.

För att bedöma hur väl resultaten tillvaratas bör projektet göra en kombinerad rapportering av kvalitativa och kvantitativa indikatorer. Partnerna bör särskilt fastställa indikatorer och samla in uppgifter för dessa. Tonvikten bör läggas vid kvalitativ rapportering och tolkning av indikatorerna, t.ex. i form av (själv-)bedömningsrapporter.

32.

Forskare uppmanas att kontakta CEN-Cenelec och Etsi eller deras nationella medlemmar för att på bästa sätt tillvarata resultaten av sina projekt, t.ex. CEN:s workshop agreements. När det gäller antagandet av CEN:s workshop agreements krävs inte någon fullständig enighet (därför krävs inte någon omröstning med fullständigt deltagande av CEN Cenelecs medlemmar), till skillnad från den europeiska standarden, som kräver att medlemmarna är helt eniga. I bilagan finns en förteckning över potentiella indikatorer och ett förslag om vilken nivå i effektkedjan som ska användas för att mäta indikatorn, som grund för fortsatt utveckling, anpassning och specificering.

3.8 Det rekommenderas att standardisering beaktas vid innovationsledning och hantering av immateriella tillgångar (och vice versa).

33.

Det går i regel inte att fastställa standardiseringens output och effekter separat från annan verksamhet för att marknadsföra resultatet av forskning och innovation. Vid marknadsföring, i form av olika licensieringsmodeller (inklusive licenser med öppen källkod) och nyföretagande, görs strategiska överväganden vad gäller användningen av immateriella rättigheter. Vid fastställandet av en lämplig marknadsföringsstrategi bör därför hanteringen av immateriella tillgångar och standardisering beaktas parallellt.

34.

Standardiseringshänsyn bör tas i strategin för hantering av immateriella tillgångar. Detta tillvägagångssätt bör inte bara fastställas i den högre utbildningsanstaltens eller forsknings- och innovationsorganisationens praxis för hantering av immateriella tillgångar och standardisering, utan bör också återspeglas på projektnivå.

35.

Innan partnerna inleder standardiseringsarbetet avseende ny teknik bör de överväga att lämna in en patentansökan.

3.9 Det rekommenderas att hållbarhet säkerställs efter projektets löptid.

36.

För att ge effekt bör resultaten upprätthållas efter projektets löptid. Detta gäller särskilt standardiseringsverksamhet som sträcker sig längre än ett projekts tidsram. Följande alternativ föreslås:

a)	Att låta resultaten införlivas i tekniska specifikationer och referensdokument, såsom CEN:s workshop agreements eller tekniska rapporter, för att öka de standardiseringsspecifika resultatens hållbarhet.

b)	Att säkerställa att resultaten förblir synliga och tillgängliga efter projektets slut genom att skicka dem till databaser, såsom Horisonts resultatplattform (21), för att tillgodose näringslivets och potentiella användares intresse.

c)	Att överväga uppföljningsprojekt för att säkerställa hållbarheten i standardiseringsprocessen.

3.10 Det rekommenderas att standardiseringen hanteras inom sektorsplattformar, offentlig-privata partnerskap, projektkluster, forsknings- och innovationscentrum eller andra gemensamma forum.

37.

Projektpartnerna bör främja standardisering som ett kraftfullt verktyg inom sektorsplattformar, offentlig-privata partnerskap, projektkluster, forsknings- och innovationscentrum eller andra gemensamma forum. Samarbete med ovannämnda enheter kommer att skapa ett bredare och mer hållbart utrymme för insamling av bevis på sektorsnivå. Offentlig-privata partnerskap som är kopplade till unionsfinansierad forskningsverksamhet kan vara en bra plattform för att säkerställa att projekten bidrar till standardisering. Etablerade europeiska standardiseringsorganisationers partnerskap och kontakter med etablerade branschforum och institutionella aktörer kan stödja denna åtgärd. Partnerna bör ta kontakt med dessa grupper genom det europeiska standardiseringsnätverket. De europeiska standardiseringsorganisationernas initiativ som STAIR eller RISE skulle kunna stödja detta.

4. POLITIK OCH BERÖRDA PARTER

4.1 Det rekommenderas att standardisering främjas som ett sätt att utnyttja kunskap på nationell och regional nivå genom samarbete med standardiseringsorganisationer, högre utbildningsanstalter och sammanslutningar av forsknings- och innovationsorganisationer och tekniköverföringskontor.

38.

Medlemsstaterna bör samarbeta med standardiseringsorganisationer, sammanslutningar av högre utbildningsanstalter, forskningsorganisationer och sammanslutningar av tekniköverföringskontor samt yrkesverksamma.

39.

Följande specifika åtgärder skulle kunna vidtas genom detta samarbete:

a)	Inrätta gemensamma arbetsgrupper för en harmoniserad utveckling av indikatorer för att följa upp kunskapsutnyttjande genom standardisering.

b)	Samla in och rapportera uppgifter.

c)	Utarbeta principer för hur strategier för innovationsledning och hantering av immateriella tillgångar kan anpassas till standardiseringsverksamheten (22).

d)	Erbjuda utbildning och medvetandehöjande verksamhet (för innovatörer, forskare och tekniköverföringskontor).

e)	Utveckla specifika stödtjänster som tekniköverföringskontoren kan tillhandahålla forskare och innovatörer (inklusive att hänvisa till standardiseringsorganisationer för vissa typer av tjänster).

f)	Utarbeta sätt att beakta standardiseringsarbete i bedömningar av forskningsprestationer. Utvärdera möjligheten att inrätta en helpdesk för standardisering liknande den europeiska helpdesk som redan finns för immateriella rättigheter (23).

g)	Stödja forskares och innovatörers deltagande i konkret standardiseringsverksamhet, till exempel genom stödåtgärder som StandICT och framtida åtgärder inom ”FoI + standarder” i medlemsstaterna.

4.2 Det rekommenderas att medlemsstaterna undersöker vilka behov uppstartsföretag och små och medelstora företag i forsknings- och innovationsprojekt har vad gäller standarder och standardisering.

40.

Medlemsstaterna rekommenderas att undersöka uppstartsföretags och små och medelstora företags roll i forsknings- och innovationsprojekt, särskilt vad gäller deras användning av och exponering för standarder och standardiseringsfrågor. I detta sammanhang föreslås att medlemsstater och standardiseringsorganisationer eftersträvar samarbete med ledande sammanslutningar av små och medelstora företag och företagskuvöser för uppstartsföretag. Detta skulle på det hela taget kunna leda till specifika åtgärder, t.ex. en hjälpmotor för standardisering som är skräddarsydd för eller specifik för små och medelstora företag.

4.3 Det rekommenderas att standardiseringsorganisationerna vidareutvecklar sina tjänsteportföljer för aktörer inom forskning och innovation och undersöker nya sätt att anpassa sin verksamhet till forskning och innovation.

41.

Standardiseringsorganisationer uppmuntras att utöka sin utåtriktade verksamhet och tjänsteverksamhet till andra enheter och intressenter inom högre utbildningsanstalter och forsknings- och innovationsorganisationer. Detta gäller särskilt fakultetsnämnder med ansvar för forskning vid högre utbildningsanstalter, tekniköverföringskontor och motsvarande enheter i forsknings- och innovationsorganisationer.

42.

Dessutom uppmanas standardiseringsorganisationerna att utvärdera om det finns sätt att, särskilt i tidiga standardiseringsskeden, göra standardiseringsprocesserna mer flexibla och därmed lättare att synkronisera med forsknings- och innovationsverksamhet. Det rekommenderas att en bedömning görs av möjligheterna att förbättra spårbarheten av upphovsmannaskap och bidrag till utarbetandet av standarder (vilket är viktigt för att mäta forskningsprestationer). Slutligen bör forskare och innovatörer fortsätta att erbjudas utbildning och medvetandehöjande åtgärder. Det bör också förklaras närmare vilka fördelar och nackdelar det finns med standards-light eller förstandarder (bl.a. CEN:s workshop agreements, tekniska rapporter, tekniska specifikationer).

4.4 Det rekommenderas att medlemsstaterna använder nationella stödstrukturer vad gäller standardiseringens roll för att tillvarata forsknings- och innovationsresultat.

43.

Nationella ministerier med ansvar för utbildning och forskning och innovation bör stödja frågan om standardisering och standarder i samband med forsknings- och innovationsverksamhet, till exempel när de förhandlar om prestationsavtal med högre utbildningsanstalter. Förbindelser och kontakter med nationella intressenter bör främjas med beaktande av lokala särdrag för att uppnå större engagemang och effektivitet.

44.

Nationella stödstrukturer bör syfta till att hjälpa forskare i deras ansträngningar att framgångsrikt delta i forsknings- och innovationsprojekt. Inrättandet av en nationell kontaktpunkt för standarder och standardisering skulle på det hela taget kunna övervägas, i likhet med de nationella kontaktpunkter som redan finns för de tematiska områdena inom Horisont Europa (24). Dessutom bör de nationella stödstrukturerna uppmuntra uppstartsföretag och små och medelstora företag att dela med sig av sina positiva erfarenheter av standardiseringsverksamhet.

Utfärdad i Bryssel den 1 mars 2023.

På kommissionens vägnar

Mariya GABRIEL

Ledamot av kommissionen

(1) Scoping study for supporting the development of a code of practice for researchers on standardisation – EU:s publikationsbyrå (europa.eu).

(2) Ibid.

(3) Som betonas i intressenternas återkoppling på EU:s standardiseringsstrategi: ”Det finns ingen formell allmän eller yrkesinriktad utbildning i standardisering. Många företag i EU, oavsett storlek, saknar en strukturerad och strategisk inställning till standardisering som tar hänsyn till standardiseringens relevans för ekonomiska verksamheter, exempelvis regelefterlevnad, marknadstillträde och allmän affärsstrategi.”

(4) EN ISO 56002:2019 Innovationsledning – Ledningssystem för innovation – Vägledning.

(5) European Research Area Policy Agenda (europa.eu).

(6) Rådets rekommendation (EU) 2022/2415 av den 2 december 2022 om de vägledande principerna för kunskapsutnyttjande (EUT L 317, 9.12.2022, s. 141).

(7) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, En ny era för det europeiska forskningsområdet (COM(2020) 628 final).

(8) Framtida styrningen av det europeiska forskningsområdet – Rådets slutsatser.

(9) COM(2022) 31 final.

(10) I enlighet med förordning (EU) nr 1025/2012.

(11) I enlighet med förordning (EU) nr 1025/2012.

(12) I enlighet med förordning (EU) nr 1025/2012.

(13) Både CEN-Cenelec och Etsi har inrättat program (standardisering, innovation och forskning (STAIR) och ekosystemet för forskning, innovation och standarder (RISE)) för att bygga broar mellan forsknings- och innovationsverksamheten och standardiseringsverksamheten.

(14) Paris Call on Research Assessment.

(15) StandICT.eu

(16) StandardPlusInnovation.eu.

(17) Läs mer om det europeiska initiativet Standards + Innovation (standardsplusinnovation.eu).

(18) Innovation Radar > Upptäck stora EU-finansierade innovationer (innoradar.eu).

(19) HSBooster.eu.

(20) Såsom det gemensamma företaget för smarta nät och tjänster, Alliance for IoT and Edge Computing Innovation, Big Data Value Association, European Factories of the Future Research Association och gruppen för samordning av strategier för reglering, koder och standarder inom det gemensamma företaget för förnybar vätgas.

(21) Horisonts resultatplattform.

(22) EN ISO 56002:2019 Innovationsledning – Ledningssystem för innovation – Vägledning, EN ISO 56005:2020 Innovationsledning – Verktyg och metoder för hantering av immateriella tillgångar – Vägledning.

(23) Den europeiska helpdesken för immateriella rättigheter (europa.eu).

(24) Finansiering och anbud (europa.eu).