RÅDETS FÖRSTA DIREKTIV av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (77/780/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 57 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2), och

och med beaktande av följande:Enligt fördraget är all diskriminerande behandling med avseende på etablering och tillhandahållande av tjänster, vare sig på grund av nationalitet eller på grund av det förhållandet att ett företag inte är etablerat i de medlemsstater där tjänsterna tillhandahålls, förbjuden efter övergångsperiodens utgång.

För att göra det lättare att starta och driva verksamhet i kreditinstitut är det nödvändigt att undanröja de mest störande skillnaderna mellan medlemsstaternas rättsregler för dessa institut.

Med hänsyn till omfattningen av dessa skillnader går det inte att med endast ett direktiv skapa de nödvändiga förutsättningarna för en gemensam marknad för kreditinstitut. Det är därför nödvändigt att gå stegvis fram. Syftet med detta är att kreditinstitut som verkar i flera medlemsstater skall ställas under samlad tillsyn och att denna tillsyn skall utövas av behöriga myndigheter i den stat där kreditinstitutet har sitt huvudkontor, i erforderligt samarbete med behöriga myndigheter i andra berörda medlemsstater.

Samordningen skall gälla alla kreditinstitut, både för att ge skydd åt sparmedel och för att skapa lika konkurrensvillkor för instituten. Skälig hänsyn skall, där det är befogat, tas till objektiva skillnader i fråga om institutens verksamhetsbetingelser och till deras ändamål, så som föreskrivits genom nationell lagstiftning.

Samordningen bör alltså vara så omfattande som möjligt och gälla alla institut, vars verksamhet består i att ta emot återbetalbara medel från allmänheten, antingen genom insättningar eller i annan form, såsom fortlöpande utgivning av obligationer och andra jämförbara värdepapper, samt att bevilja kredit för egen räkning. Det måste dock ges möjlighet till undantag för vissa kreditinstitut, för vilka detta direktiv inte är tillämpligt.

Direktivets bestämmelser skall inte hindra tillämpning av sådana nationella författningar, som innehåller föreskrifter om särskild, kompletterande auktorisation för kreditinstitut att bedriva visst slags verksamhet eller att genomföra vissa typer av transaktioner.

Ett och samma system för tillsyn kan inte alltid tillämpas på alla slags kreditinstitut. Det bör därför vara möjligt att uppskjuta tillämpningen av detta direktiv för vissa grupper eller typer av kreditinstitut, beträffande vilka en omedelbar tillämpning skulle kunna medföra tekniska svårigheter. För sådana institut kan särskilda bestämmelser komma att visa sig nödvändiga i framtiden. Sådana särbestämmelser bör dock grundas på ett antal gemensamma principer.

Det yttersta syftet är att enhetliga auktorisationsvillkor skall gälla inom hela gemenskapen för jämförbara typer av kreditinstitut. I inledningsskedet är det dock endast nödvändigt att fastställa vissa minimivillkor, som skall införas av samtliga medlemsstater.

Det ovan angivna syftet kan uppnås endast om de särskilt omfattande diskretionära befogenheter, som vissa tillsynsmyndigheter har i fråga om auktorisation av kreditinstitut, gradvis inskränks. Kravet på att en verksamhetsplan skall upprättas bör därför ses främst som ett hjälpmedel för de behöriga myndigheterna att fatta beslut på grundval av mera exakt information, utifrån objektiva kriterier.

Ändamålet med samordningen är ett system som innebär att kreditinstitut med huvudkontor i en medlemsstat inte är underkastade några nationella krav på auktorisation för filialetablering i en annan medlemsstat.

I inledningsskedet bör det dock finnas utrymme för viss flexibilitet såvitt gäller krav på särskild rättslig form för kreditinstitut och skydd för bankfirma.

Enhetliga finansiella krav på kreditinstitut behövs för att ge spararna likvärdigt skydd och för att skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan jämförbara grupper av kreditinstitut. I avvaktan på ytterligare samordning bör det fastställas lämpliga relationstal, som gör det möjligt för nationella myndigheter att i samarbete och efter standardiserade metoder följa utvecklingen hos jämförbara kategorier av kreditinstitut. En sådan ordning bör göra det lättare att efter hand jämna ut skillnaderna mellan de koefficientsystem som antagits och tillämpas av medlemsstaterna. Det är dock nödvändigt att göra skillnad mellan de koefficienter som är avsedda att säkra en sund ledning av kreditinstitut och de som införts för finans- och penningpolitiska ändamål. I syfte att skapa förutsättningar för relationstal och för ett mera allmänt samarbete mellan tillsynsmyndigheter måste en standardisering av kreditinstitutens redovisningsnormer påbörjas så snart som möjligt.

De regler som gäller för filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen bör vara enhetliga i samtliga medlemsstater. Vid nuvarande tidpunkt är det viktigt att se till att sådana regler inte är gynnsammare än dem som gäller för filialer till institut från en annan medlemsstat. Det bör slås fast att gemenskapen, med beaktande av principen om reciprocitet, får träffa överenskommelser med tredje länder om regler som tillförsäkrar de nämnda filialerna samma behandling inom gemenskapens område.

En undersökning av problem inom områden som täcks av rådets direktiv om kreditinstituts verksamhet fordrar samarbete mellan behöriga myndigheter och kommissionen i en rådgivande kommitté, särskilt med avseende på närmare samordning.

Inrättandet av en rådgivande kommitté för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna utesluter inte andra former av samarbete mellan myndigheter som utövar tillsyn över etablering av och verksamhet i kreditinstitut, i synnerhet samarbete inom den kontaktkommitté som inrättats mellan banktillsynsmyndigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

Definitioner och räckvidd

Artikel 1

I detta direktiv avses med

- kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning,

- auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form, innebärande en rätt för kreditinstitut att driva verksamhet,

- filial: ett driftställe som utgör en legalt beroende del av ett kreditinstitut och som självständigt utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i kreditinstitut; samtliga de driftställen som i en medlemsstat är inrättade av ett kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat skall anses utgöra en enda filial, dock med förbehåll för artikel 4.1,

- kapitalbas: ett kreditinstituts eget kapital, inklusive poster som enligt nationella regler får jämställas med kapital.

Artikel 2

1. Detta direktiv gäller i fråga om etablering av och verksamhet i kreditinstitut.

2. Det gäller inte

- medlemsstaternas centralbanker,

- postgiroinstitut,

- i Belgien de kommunala sparbankerna ("caisses d'épargne communales - gemeentlijke spaarkassen"), "Institut de Réescompte et de Garantie - Herdiscontering- en Waarborginstitut", "Société nationale d'Investissement - Nationale Investerings-maatschappij", de regionala utvecklingsbolagen ("sociétés développement régional - gewestelijke ontwikkelings-maatschappijen"), "Société nationale du Logement Nationale Maatschappij voor de Huisvesting" och dess auktoriserade bolag, samt "Société nationale terrienne - Nationale Landmaatschappij "och dess auktoriserade bolag,

- i Danmark "Dansk Eksportfinansieringsfond" och "Danmarks Skibskreditfond",

- i Tyskland "Kreditanstalt für Wiederaufbau", företag som med stöd av "Wohnungsgemeinnützigkeitsgesetz" (lag om allmännyttiga bostadsföretag) är erkända för genomförande av statlig bostadspolitik och som inte huvudsakligen bedriver bankverksamhet, samt företag som enligt samma lag anses som allmännyttiga bostadsföretag,

- i Frankrike "Caisse des Dépots et Consignations", "Crédit Foncier" och "Crédit National",

- i Irland kreditkassor ("credit unions"),

- i Italien "Cassa Depositi e Prestiti",

- i Nederländerna "NV Export Financieringsmaatschappij", "Nederlandse Financieringsmaatschappij voor Ontwikkelingslanden NV", "Nederlandse Investeringsbank voor Ontwikkelingslanden NV", "Nationale Investeringsbank NV", "NV Bank van Nederlandse Gemeenten", "Nederlandse Waterschapsbank NV", "Financieringsmaatschappij Industrieel Garantiefonds Amsterdam NV", "Financieringsmaatschappij Industrieel Garantiefonds's-Gravenhage NV", "NV Noordelijke Ontwikkelings Maatschappij", "NV Industriebank Limburgs Instituut voor ontwikkeling en financiering" och "Overijsselse Ontwikkelingsmaatschappij NV",

- i Storbritannien "National Savings Bank", "Commonwealth Development Finance Company Ltd", "Agricultural Mortgage Corporation Ltd", "Scottish Agricultural Securities Corporation Ltd", "Crown Agents for overseas governments and and administrations", kreditkassor ("credit unions") och kommunala banker ("municipal banks").

3. Rådet skall, efter förslag från kommissionen, som för ändamålet skall samråda med den i artikel 11 nämnda kommittén (i fortsättningen kallad den rådgivande kommittén), besluta i fråga om ändringar i förteckningen i punkt 2.

4. a) Ett kreditinstitut som finns i en medlemsstat vid den tidpunkt då direktivet anmäls och som vid samma tidpunkt är varaktigt underställt en i samma medlemsstat etablerad central företagsenhet, som övervakar institutet, får undantas från tillämpning av villkorsbestämmelserna i artikel 3.2 första stycket första, andra och tredje strecksatserna samt bestämmelserna i artikel 3.2 andra stycket, artikel 3.4 och artikel 6, förutsatt att den nationella lagstiftningen, senast vid den tidpunkt då nationella myndigheter vidtar åtgärder för att omsätta detta direktiv till sådan lagstiftning, innehåller följande:- Antingen gäller solidariskt ansvar för åtaganden som gjorts av den centrala företagsenheten och dess underställda institut eller också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av den centrala företagsenheten.

- Soliditeten och likviditeten hos den centrala företagsenheten och alla dess underställda institut övervakas sammantaget, på grundval av sammanställd redovisning.

- Den centrala företagsenhetens verkställande ledning är bemyndigad att utfärda instruktioner till den verkställande ledningen för varje underställt institut.

b) Vad som sägs i punkt a gäller även lokalt verksamma kreditinstitut, som efter det att detta direktiv har anmälts knyts till en central företagsenhet i den mening som anges i samma punkt, i fall det är fråga om en normalt utvidgning av företagsnätet.

c) I fråga om andra kreditinstitut än sådana som etableras på nyligen uppdämt vattenområde eller som tillkommit genom uppdelning eller sammanslagning av befintliga institut, organisatoriskt beroende av eller underordnade den centrala företagsenheten, får rådet efter förslag från kommissionen, som för detta ändamål skall samråda med den rådgivande kommittén, utfärda ytterligare bestämmelser om tillämpningen av punkt b, inbegripet beslut om upphävande av undantag enligt a, i fall då rådet finner att anknytningen av nya institut, som drar fördel av bestämmelserna i b, kan påverka konkurrensen negativt. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet.

5. Medlemsstaterna kan helt eller delvis uppskjuta tillämpningen av direktivet för vissa grupper eller typer av kreditinstitut, då en omedelbar tillämpning skulle medföra tekniska problem som inte kan lösas på kort sikt. Sådana problem kan vara föranledda antingen av att instituten står under tillsyn av en annan myndighet än den som normalt är ansvarig för tillsyn av banker, eller av att de är underställda en särskild ordning för tillsyn. I inget fall skall offentligrättslig ställning eller det förhållandet att ett institut har ringa storlek eller begränsad verksamhet berättiga till uppskov.

Uppskov får medges endast beträffande institut som redan finns vid tidpunkten för anmälan av direktivet.

6. Med stöd av punkt 5 får en medlemsstat besluta om uppskov med tillämpning av detta direktiv för en längsta tid av fem år efter anmälan av direktivet och, efter samråd med den rådgivande kommittén, förlänga uppskovet, dock endast en gång, med högst tre år.

Medlemsstaten skall senast sex månader efter anmälan av direktivet upplysa kommissionen om beslutet och om skälen för detta. Medlemsstaten skall även underrätta kommissionen i fall beslutet förlängs eller upphävs. Kommissionen skall offentliggöra alla beslut i uppskovsfrågor i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Senast sju år efter anmälan av detta direktiv skall kommissionen, efter samråd med den rådgivande kommittén, ge in en rapport till rådet angående uppskov med tillämpningen av direktivet. Om det är påkallat skall kommissionen senast sex månader efter rapportens överlämnande föreslå rådet att antingen foga de berörda instituten till listan i punkt 2 eller att godkänna en ytterligare förlängning av uppskovet. Rådet skall behandla förslagen senast sex månader efter det att de avlämnats.

AVDELNING II

Kreditinstitut med huvudkontor i en av medlemsstaterna och med filialer i andra medlemsstater

Artikel 3

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att kreditinstitut som omfattas av detta direktiv skall ha erhållit auktorisation innan de inleder sin verksamhet. Medlemsstaterna skall fastställa de villkor som skall gälla för auktorisationen enligt punkterna 2, 3 och 4 och anmäla dem till kommissionen och den rådgivande kommittén.

2. Oberoende av de villkor som gäller enligt andra allmänt tillämpliga bestämmelser i nationell lag, skall de behöriga myndigheterna bevilja auktorisation endast under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:- Kreditinstitutet skall ha en särskild egen kapitalbas.

- Kapitalbasen skall vara av en viss minsta storlek.

- Verksamheten i kreditinstitutet skall effektivt ledas av minst två personer.

Myndigheterna får inte bevilja auktorisation, om de personer som skall leda verksamheten inte är tillräckligt väl ansedda eller saknar tillräcklig erfarenhet för att kunna fullgöra sina uppgifter.

3. a) Sådana bestämmelser som avses i punkterna 1 och 2 får inte innehålla att det vid prövning av en auktorisationsansökan skall tas hänsyn till marknadens ekonomiska behov.

b) I fall det vid tiden för anmälan av direktivet föreskrivs i en medlemsstats lagar eller andra författningar att marknadens ekonomiska behov skall utgöra en förutsättning för auktorisation, och om tekniska eller strukturbetingade svårigheter i denna stats banksystem inte medger den att avstå från kriteriet inom den tid som angivits i artikel 14.1 får staten fortsätta att tillämpa kriteriet under en tid av sju år efter anmälan.

Medlemsstaten skall göra anmälan till kommissionen om beslutet och om skälen för detta senast sex månader efter det att direktivet anmäldes.

c) Inom sex år från anmälan av direktivet skall kommissionen, efter samråd med den rådgivande kommittén, ge in en rapport till rådet om tillämpningen av kriteriet om marknadens ekonomiska behov. Om det är påkallat skall kommissionen till rådet lämna förslag som syftar till att tillämpningen av kriteriet skall upphöra. Den tid som anges i b skall förlängas med ytterligare fem år, om inte rådet före denna periods utgång, efter förslag från kommissionen, enhälligt beslutar att kriteriet inte längre skall tillämpas.

d) Kriteriet om marknadens ekonomiska behov får tillämpas endast på grundval av allmänna, förutbestämda kriterier, vilka skall ha offentliggjorts och givits både kommissionen och den rådgivande kommittén till känna samt ha till ändamål att främja

- säkerheten för sparmedel,

- högre produktivitet i banksystemet,

- mera enhetliga konkurrensförhållanden mellan olika bankkategorier,

- ett bredare utbud av banktjänster i förhållande till folkmängd och ekonomisk verksamhet.

En precisering av dessa ändamål skall göras av den rådgivande kommittén, som skall påbörja detta arbete redan vid sina första sammanträden.

4. Medlemsstaterna skall också föreskriva att det till varje ansökan om auktorisation skall fogas en verksamhetsplan i vilken bl.a. den tilltänkta verksamhetsinriktningen skall anges och institutets organisationsstruktur beskrivas.

5. Den rådgivande kommittén skall granska innehållet i de villkorsföreskrifter som behöriga myndigheter utformar i enlighet med punkt 2, andra villkor som gäller i medlemsstaterna samt den information som skall ingå i ovannämnda verksamhetsplan, och skall då det är påkallat lämna kommissionen förslag beträffande närmare samordning.

6. När auktorisation vägras skall beslutet motiveras och skälen ges sökanden till känna inom sex månader från det att ansökningen gjordes eller, om den då var ofullständig, från det att sökanden givit in sådan kompletterande information, som krävs för beslut. Under alla förhållanden skall beslut fattas inom tolv månader från det att ansökningen mottagits.

7. Varje auktorisation skall anmälas till kommissionen. Varje enskilt kreditinstitut skall uppföras på en lista som kommissionen skall offentliggöra i Europeiska gemenskapernas tidning och hålla aktuell.

Artikel 4

1. En medlemsstat får föreskriva att filialer till kreditinstitut, som omfattas av detta direktiv och som har huvudkontor i en annan medlemsstat, inte får inleda verksamhet inom den förra statens område förrän auktorisation beviljats enligt de föreskrifter och i den ordning som gäller för kreditinstitut hemmahörande där.

2. Auktorisation för en filial till ett kreditinstitut får dock inte vägras enbart på den grunden att institutet i en annan medlemsstat är etablerat i en rättslig form som inte är tillåten för kreditinstitut som bedriver liknande verksamhet i värdlandet. Denna bestämmelse skall emellertid inte gälla beträffande kreditinstitut som saknar egen kapitalbas.

3. De behöriga myndigheterna skall göra anmälan till kommissionen om varje auktorisation av en filial, som avses i punkt 1.

4. Denna artikel skall inte påverka giltigheten av sådana bestämmelser, som medlemsstaterna tillämpar på filialer, inrättade av kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat. Trots bestämmelserna i senare delen av tredje strecksatsen i artikel 1 skall, i den mån en medlemsstat föreskriver särskild auktorisation för varje filial till ett kreditinstitut med huvudkontor inom statens område, sådana föreskrifter gälla lika för filialer till kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat.

Artikel 5

Ett kreditinstitut, som omfattas av detta direktiv, får i sin verksamhet, oavsett vilka regler som gäller beträffande användningen av orden "bank", "sparbank" och andra banknamn som kan förekomma i värdmedlemsstaten, inom gemenskapens hela område använda samma firma som institutet brukar i den medlemsstat, i vilken huvudkontoret finns. Om det föreligger risk för förväxling får värdmedlemsstaten i förtydligande syfte föreskriva att firman skall förses med ett förklarande tillägg.

Artikel 6

1. I avvaktan på ytterligare samordning skall de behöriga myndigheterna för uppföljande kontroll och när det i övrigt erfordras, utöver koefficienter som redan tillämpas av dem införa relationstal mellan kreditinstitutens olika tillgångar och/eller skulder, detta för att möjliggöra fortlöpande övervakning av institutens soliditet och likviditet samt andra omständigheter till skydd för sparmedel.

För detta ändamål skall den rådgivande kommittén bestämma de olika faktorerna för sådana relationstal, som avses i första stycket, och fastställa metoden för beräkning av talen.

Den rådgivande kommittén skall, då det bedöms lämpligt, inhämta ledning i tekniskt samråd mellan de myndigheter som utövar tillsyn över berörda kategorier av institut.

2. Relationstal som fastställts att gälla med stöd av punkt 1 skall beräknas minst var sjätte månad.

3. Den rådgivande kommittén skall studera resultaten av analyser som, utifrån beräkningar enligt punkt 2, utförs av de tillsynsmyndigheter som avses i punkt 1 tredje stycket.

4. Den rådgivande kommittén får lämna förslag till kommissionen angående samordning av de koefficienter som används i medlemsstaterna.

Artikel 7

1. De behöriga myndigheterna skall i nära samarbete utöva tillsyn av kreditinstitut, som driver verksamhet i en eller flera medlemsstater utöver den där huvudkontoret finns, särskilt i fall då filialer inrättats i de förra staterna. Myndigheterna skall förse varandra med dels all den information rörande ledningen och ägarförhållandena i sådana kreditinstitut, som är ägnad att underlätta såväl tillsynen som bedömningen av om auktorisationsvillkoren iakttas, dels all information som är ägnad att underlätta övervakningen av institutens likviditet och soliditet.

2. De behöriga myndigheterna får, genom tillämpning av artikel 6 och med beaktande av de faktorer som där sägs, även fastställa relationstal tillämpliga på sådana filialer, som avses i denna artikel.

3. Den rådgivande kommittén skall beakta sådan nödvändig anpassning som föranleds av filialernas särskilda ställning i förhållande till nationell lag.

Artikel 8

1. De behöriga myndigheterna får återkalla en auktorisation, som beviljats ett kreditinstitut för vilket detta direktiv gäller, eller som beviljats för en filial enligt artikel 4, endast under förutsättning att institutet eller filialen

a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, eller uttryckligen avstår från auktorisationen, eller inte bedrivit någon verksamhet på minst sex månader, om inte i sådana fall auktorisationen ändå förlorar sin verkan enligt medlemsstatens bestämmelser;

b) har utverkat auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat sätt i strid med gällande regler;

c) inte längre uppfyller de villkor som gäller för auktorisationen, med undantag för villkor som hänför sig till egen kapitalbas;

d) inte längre har tillräcklig kapitalbas eller inte längre kan förväntas komma att fullgöra sina skyldigheter gentemot borgenärerna, särskilt då det inte längre föreligger säkerhet för anförtrodda medel;e) omfattas av något annat fall där det i nationell lag föreskrivs att auktorisationen skall återkallas.

2. Därutöver skall en auktorisation som beviljats för en filial med stöd av artikel 4 återkallas, om den behöriga myndigheten i det land, där det kreditinstitut som inrättat filialen har sitt huvudkontor, har återkallat institutets auktorisation.

3. Medlemsstater, som beviljar auktorisation enligt artiklarna 3.1 och 4.1 endast då det finns ett ekonomiskt behov på marknaden, får inte som skäl för återkallelse av auktorisationen åberopa att behovet har upphört.

4. Innan en auktorisation som beviljats en filial enligt artikel 4 återkallas skall samråd ske med den behöriga myndigheten i den medlemsstat där filialens huvudkontor finns. I fall där omedelbara åtgärder krävs, får samrådet ersättas av en anmälan. Samma förfarande skall i tillämpliga delar gälla, då återkallelse sker av auktorisation för ett kreditinstitut, som har filialer i andra medlemsstater.

5. En återkallelse av en auktorisation skall motiveras och skälen ges dem till känna som berörs av beslutet; sådana återkallelser skall anmälas till kommissionen.

AVDELNING III

Filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen

Artikel 9

1. När filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen startar eller bedriver verksamhet, får medlemsstaterna inte tillämpa bestämmelser som medför att dessa filialer ges en förmånligare behandling än filialer till kreditinstitut med huvudkontor inom gemenskapen.

2. De behöriga myndigheterna skall göra anmälan till kommissionen och till den rådgivande kommittén om alla auktorisationer för filialer som beviljats kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen.

3. Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 1 får gemenskapen, med stöd av fördraget, träffa avtal med tredje land om tillämpning av bestämmelser, vilka på grundval av principen om reciprocitet, innebär att filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen ges identisk behandling inom gemenskapens hela område.

AVDELNING IV

Allmänna bestämmelser och övergångsbestämmelser

Artikel 10

1. Kreditinstitut, som omfattas av detta direktiv och som i enlighet med bestämmelser, gällande i den medlemsstat där huvudkontoret finns, inlett sin verksamhet innan bestämmelser för genomförande av direktivet trätt i kraft, skall anses ha auktorisation. För dessa institut skall gälla direktivets bestämmelser om verksamhet i kreditinstitut och villkorsföreskrifterna i artikel 3.2 första stycket första och tredje strecksatserna samt artikel 3.2 andra stycket.

Medlemsstaterna får medge kreditinstitut, som vid tiden för detta direktivs tillkännagivande inte uppfyller villkoren enligt artikel 3.2 första stycket tredje strecksatsen, en tid av högst fem år inom vilken villkoren skall vara uppfyllda.

Medlemsstaterna får besluta att företag, som inte uppfyller villkoren enligt artikel 3.2 första stycket första strecksatsen och som existerar vid tidpunkten för direktivets ikraftträdande, får fortsätta att driva verksamhet. De får befria dessa företag från skyldighet att uppfylla villkoren enligt artikel 3.2 första stycket tredje strecksatsen.

2. Alla kreditinstitut som avses i punkt 1 skall föras upp på den i artikel 3.7 nämnda listan.

3. Om ett kreditinstitut, som skall anses ha auktorisation enligt punkt 1, inte underkastats något auktorisationsförfarande innan det inledde sin verksamhet, skall i stället för återkallelse av auktorisation förbud meddelas att fortsätta verksamheten.

Vid tillämpning av första stycket skall artikel 8 gälla i tillämpliga delar.

4. Med avvikelse från bestämmelserna i punkt 1 kan kreditinstitut, som har etablerats i en medlemsstat utan att dessförinnan ha underkastats något auktorisationsförfarande, åläggas att ansöka om auktorisation hos den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter i enlighet med bestämmelser för genomförande av detta direktiv. Det får föreskrivas att dessa institut skall uppfylla villkoren enligt artikel 3.2 andra strecksatsen och andra allmänt gällande villkor, som vederbörande medlemsstat ställer upp.

Artikel 11

1. En "rådgivande kommitté för de behöriga myndigheterna i Europeiska ekonomiska gemenskapens medlemsstater" skall inrättas vid sidan av kommissionen.

2. Den rådgivande kommittén skall ha till uppgift att biträda kommissionen i dess arbete att tillförsäkra ett korrekt genomförande av såväl detta direktiv som rådets direktiv 73/183/EEG av den 28 juni 1973 om upphävande av begränsningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster vid självständig verksamhet hos banker och andra finansiella institut (3), såvitt avser kreditinstitut. Den skall vidare fullgöra andra uppgifter som föreskrivs i detta direktiv och bistå kommissionen vid förberedelse av nya förslag till rådet angående ytterligare samordning inom kreditinstitutens område.

3. Den rådgivande kommittén får inte befatta sig med konkreta problem som rör enskilda kreditinstitut.

4. I den rådgivande kommittén skall ingå högst tre representanter för varje medlemsstat och för kommissionen. Representanterna får, efter medgivande av kommittén för varje enskilt tillfälle, åtföljas av rådgivare. Kommittén får också inbjuda kvalificerade personer och experter att delta vid sammanträden. Sekretariat skall tillhandahållas av kommissionen.

5. Den rådgivande kommitténs första möte skall sammankallas av kommissionen och ledas av en av dess representanter som ordförande. Den rådgivande kommittén skall då anta sitt reglemente och utse en av medlemsstaternas representanter till ordförande. Kommittén skall därefter sammanträda regelbundet och i övrigt så snart det är påkallat. Kommissionen får, om den bedömer att förhållandena kräver det, anmoda kommittén att hålla brådskande möten.

6. Vad som avhandlas och beslutas i den rådgivande kommittén skall vara underkastat sekretess, om kommittén inte beslutar annorlunda.

Artikel 12

1. Medlemsstaterna skall svara för att alla personer, som är eller har varit anställda hos behöriga myndigheter är bundna av tystnadsplikt. Detta innebär att ingen förtrolig information som erhålls i tjänsten får röjas till någon person eller myndighet utom med stöd av lag.

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall dock inte hindra uppgiftslämnande mellan myndigheter enligt vad som föreskrivits i detta direktiv. Beträffande information som på så vis utväxlats skall tystnadsplikt gälla för de personer, vilka är eller har varit anställda hos behöriga myndigheter som erhåller informationen.

3. I andra fall än sådana som omfattas av straffrättslig lagstiftning får de myndigheter, som erhåller information, använda denna endast vid prövning av på vilka villkor kreditinstitut skall få starta och driva verksamhet, för att underlätta övervakning av institutens likviditet och soliditet och då ett beslut av myndigheten har överklagats i administrativ ordning eller vid domstolsförfarande, som har anhängiggjorts i enlighet med artikel 13.

Artikel 13

Medlemsstaterna skall svara för att beslut, som rör kreditinstitut och som fattats med stöd av lagar och andra författningar, utfärdade i enlighet med detta direktiv, kan prövas av domstol. En möjlighet till domstolsprövning skall finnas också för fall då inget beslut har fattats inom sex månader från det en auktorisationsansökan, som innehåller alla de uppgifter, som krävs enligt gällande bestämmelser, har givits in.

AVDELNING V

Slutbestämmelser

Artikel 14

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom 24 månader efter dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till viktigare föreskrifter som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 15

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 12 december 1977.

På rådets vägnar

A. HUMBLET

Ordförande

(1) EGT nr C 128, 9.6.1975, s. 25.

(2) EGT nr C 263, 17.11.1975, s. 25.

(3) EGT nr L 194, 16.7.1973, s. 1.