Förenade målen C‑131/13, C‑163/13 och C‑164/13
Staatssecretaris van Financiën
mot
Schoenimport ”Italmoda” Mariano Previti vof
och
Turbu.com BV, Turbu.com Mobile Phone’s BV
mot
Staatssecretaris van Financiën
(begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden)
”Begäran om förhandsavgörande — Mervärdesskatt — Sjätte direktivet — Övergångsbestämmelser för handel mellan medlemsstaterna — Varor som skickats eller transporterats inom gemenskapen — Skatteundandragande som begåtts i den medlemsstat dit varorna skickats eller transporterats — Beaktande av skatteundandragandet i den medlemsstat från vilken varorna skickats — Fråga om rätten till avdrag, rätten till undantag från skatteplikt och rätten till återbetalning får nekas — Bestämmelser i nationell rätt saknas”
Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 18 december 2014
Begäran om förhandsavgörande — Upptagande till sakprövning — Gränser — Hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang som inte medger ett användbart svar — Avvisning
(Artikel 267 FEUF)
Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Övergångsbestämmelser för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna — Gemenskapsintern leverans — Transaktion som utgör undandragande av mervärdesskatt — Den skattskyldiga personen kände till eller borde känna till skatteundandragandet — Nationell lagstiftning där det inte föreskrivs att avdragsrätt, undantag från skatteplikt och återbetalning av mervärdesskatt kan nekas vid skattundandragande — Skyldighet för de nationella myndigheterna och domstolarna att neka sådana rättigheter
(Rådets direktiv 77/388, artikel 17.2, 17.3, 28b A.2 och 28c A a)
Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Övergångsbestämmelser för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna — gemenskapsintern leverans — Transaktion som inte i sig utgör undandragande av mervärdesskatt men som ingår i en leveranskedja där en av transaktionerna utgör skatteundandragande — Den skattskyldiga personen kände till eller borde känna till att det var fråga om skatteundandragande — Skatteundandragandet har begåtts i en annan medlemsstat än den där avdragsrätten, rätten till undantag för skatteplikt och rätten till återbetalning av mervärdesskatt har gjorts gällande — Nationell lagstiftning där det inte föreskrivs att dessa rättigheter kan nekas vid skattundandragande — Saknar betydelse — Skyldighet för de nationella myndigheterna och domstolarna att neka sådana rättigheter
(Rådets direktiv 77/388, artikel 17.2, 17.3, 28b A.2 och 28c A a)
Se domen.
(se punkterna 35, 38 och 39)
Sjätte direktivet 77/388 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter, i dess lydelse enligt rådets direktiv 95/7, ska tolkas så, att det ankommer på de nationella myndigheterna och domstolarna att, med avseende på en gemenskapsintern leverans, neka en skattskyldig person rätt till avdrag, rätt till undantag från skatteplikt eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt, även om det inte finns några bestämmelser i nationell rätt som föreskriver att dessa rättigheter ska nekas, om det med hänsyn till objektiva uppgifter är utrett att den skattskyldiga personen kände till eller borde ha känt till att vederbörande, genom den transaktion som åberopats som grund för den aktuella rättigheten, medverkade i ett skatteundandragande inom ramen för en leveranskedja.
Det ankommer nämligen i princip på de nationella myndigheterna och domstolarna att neka rättigheter enligt sjätte direktivet som åberopas på ett sätt som utgör skatteundandragande eller missbruk, oavsett om det rör sig om rätt till avdrag, undantag från skatteplikt eller återbetalning av mervärdesskatt för en gemenskapsintern leverans. För det fall det saknas särskilda bestämmelser härom i nationell rätt ankommer det på den nationella domstolen att fastställa huruvida det i den nationella rätten i den aktuella medlemsstaten finns rättsregler – lagbestämmelser eller allmänna principer – som förbjuder rättsmissbruk eller om det finns andra bestämmelser om skatteundandragande eller skatteflykt som skulle kunna tolkas i enlighet med de unionsrättsliga kraven vad gäller bekämpande av skatteundandragande.
Om det skulle visa sig att den nationella rätten inte innehåller några sådana regler som kan ges en konform tolkning innebär detta emellertid inte att de nationella myndigheterna och domstolarna, under sådana förhållanden som är i fråga i de nationella målen, är förhindrade att iaktta dessa krav och därmed neka en rättighet enligt sjätte direktivet för det fall att det är fråga om ett skatteundandragande.
Även fast ett direktiv inte som sådant kan åberopas av medlemsstaten gentemot enskilda innebär ett nekande av en fördel enligt sjätte direktivet nämligen, eftersom en rättighet i unionsrätten inte kan grunda sig på missbruk eller bedrägligt beteende, inte att den person som berörs åläggs en skyldighet enligt detta direktiv, utan det är endast en följd av att det konstaterats att de objektiva kriterier som ska vara uppfyllda för att kunna göra gällande den aktuella rättigheten, och som föreskrivs i direktivet vad gäller denna rättighet, faktiskt inte är uppfyllda.
I en sådan situation krävs det inte något uttryckligt tillstånd för att de nationella myndigheterna och domstolarna ska kunna neka en rättighet enligt det gemensamma mervärdesskattesystemet. En sådan följd måste nämligen anses ingå som en naturlig del av detta system.
Dessutom är det uppenbart att en skattskyldig person, som har skapat förutsättningarna för rättigheten endast genom att delta i transaktioner som innebär skatteundandragande, inte kan bestrida beslutet att neka vederbörande den aktuella rättigheten med stöd av principen om skydd för berättigade förvändningar och rättssäkerhetsprincipen.
Eftersom ett nekande av en rättighet enligt det gemensamma systemet för mervärdesskatt för det fall att den skattskyldiga personen medverkar i ett skatteundandragande endast är en följd av att de villkor som härvidlag ställs i de relevanta bestämmelserna i sjätte direktivet inte är uppfyllda, har detta nekande inte karaktären av ett straff eller en påföljd i den mening som avses i artikel 7 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eller i artikel 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
(se punkterna 49, 51–55, 57 och 59–62 samt punkt 2 i domslutet)
Sjätte direktivet 77/388 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter, i dess lydelse enligt rådets direktiv 95/7, ska tolkas så, att en skattskyldig person som kände till eller borde ha känt till att vederbörande – genom den transaktion som åberopats som grund för rätt till avdrag, rätt till undantag från skatteplikt eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt – medverkade i ett mervärdesskatteundandragande som begåtts inom ramen för en leveranskedja, får nekas dessa rättigheter, oberoende av att undandragandet har skett i en annan medlemsstat än den där rättigheterna har gjorts gällande och att den skattskyldiga personen i denna andra medlemsstat har iakttagit de formella villkoren i den nationella lagstiftningen för att omfattas av dessa rättigheter.
(se punkt 69 samt punkt 3 i domslutet)