|
22.9.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 287/23 |
Talan väckt den 11 juli 2012 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland
(Mål C-329/12)
2012/C 287/42
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Hetsch och B. Schima)
Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
|
— |
fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG (1) av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG, genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, |
|
— |
förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att i enlighet med artikel 260.3 FEUF, på grund av att den inte uppfyllt skyldigheten att underrätta om åtgärder för införlivande, betala vite till ett belopp om 315 036,54 euro per dag, vilket ska sättas in på Europeiska unionens konto för eget kapital, och |
|
— |
förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Fristen för införlivande av det ifrågavarande direktivet löpte ut den 15 september 2007.
Den tyska författningsdomstolen slog genom avgörande av den 2 mars 2010 fast att de åtgärder för införlivande som Tyskland vidtagit var oförenliga med författningen och därmed var ogiltiga. Den tyska regeringen meddelade inledningsvis kommissionen att direktivet även fortsättningsvis delvis var införlivat med den nationella rättsordningen. I ett senare skede översände den tyska regeringen ett lagförslag beträffande införlivande av de resterande bestämmelserna i direktivet med den nationella rättsordningen.
Eftersom lagförslaget därefter inte antogs anser kommissionen att det står klart att Förbundsrepubliken Tyskland inte har uppfyllt sin skyldighet att helt införliva direktivet med den nationella rättsordningen. Den omständigheten att direktivet i fråga delvis införlivats är inte tillräcklig för att de mål som anges i dess artikel 1 ska kunna uppnås. Kommissionen framhåller slutligen att det förslag som Förbundsrepubliken Tyskland översänt inte innebär att direktivet helt har införlivats med den nationella rättsordningen.
(1) EUT L 105, s. 54.