7.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 267/32

1.

Kan skäl 19 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster, (1) mot bakgrund av artiklarna 3 c och 59 i Romfördraget, tolkas så att en medlemsstat i sin nationella lagstiftning dels fritt kan fastställa de villkor som arbetsgivaren (företaget) måste uppfylla för att ha rätt att i medlemsstaten utöva verksamhet i form av uthyrning av arbetskraft, dels kan föreskriva att enbart företag med säte i medlemsstaten ska ha rätt att utöva sådan verksamhet?

2.

Kan artikel 1.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG tolkas så, att medlemsstaten vid utfärdande av tillstånd att utöva ovannämnda verksamhet får behandla företag som är etablerade i den medlemsstaten förmånligare än företag som är etablerade i en annan medlemsstat?

3.

Kan artiklarna 59, 62 och 63 i Romfördraget i förening tolkas så, att inskränkningar som föreligger vid tidpunkten för anslutningen till Europeiska unionen får fortsätta att tillämpas, utan att de anses strida mot gemenskapsrätten, till dess att rådet har antagit det program genom vilket fastställs villkoren för liberalisering av denna typ av tjänster eller de direktiv som krävs för genomförandet av nämnda program?

4.

Om föregående frågor besvaras nekande, finns det något allmänintresse med hänsyn till vilket det är berättigat med en inskränkning bestående i att verksamhet i form av uthyrning av arbetskraft enbart får utövas av företag som är registrerade och har sitt säte i den ifrågavarande medlemsstaten, och med hänsyn till vilket en sådan inskränkning således ska anses förenlig med artiklarna 59 och 65 i Romfördraget?