1. Institutionernas rättsakter - Direktiv - Medlemsstaternas genomförande - Nödvändigheten av att säkerställa direktivens verkan - Nationella domstolars skyldigheter
(EG-fördraget, artiklarna 5 och 189 tredje stycket (nu artiklarna 10 och 249 tredje stycket EG))
2. Institutionernas rättsakter - Direktiv - Direkt effekt - Omfattning - Ej begränsat till fall där införlivande inte har skett eller till fall av inkorrekt införlivande - Möjlighet för enskilda att åberopa bestämmelser som har direkt effekt vid fall av ofullständigt tillämpande av införlivandebestämmelser
(EG-fördraget, artikel 189 tredje stycket (nu artikel 249 tredje stycket EG))
3. Bestämmelser om skatter och avgifter - Harmonisering av lagstiftning - Omsättningsskatt - Gemensamt system för mervärdesskatt - Återbetalning av belopp som uttagits i strid med bestämmelser som har direkt effekt - Preskriptionsfrist - Förkortning med retroaktiv verkan - Otillåtet - Oförenligt med effektivitetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar
1. Medlemsstaternas skyldighet till följd av ett direktiv att åstadkomma det resultat som föreskrivs i detta samt deras plikt, enligt artikel 5 i fördraget (nu artikel 10 EG), att vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att denna skyldighet uppfylls, åligger alla myndigheter i medlemsstaterna, däribland de rättskipande myndigheterna inom ramen för deras behörighet. Av detta följer att den nationella domstolen vid tillämpningen av nationell rätt är skyldig att i den utsträckning det är möjligt tolka densamma mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte, så att det resultat som avses i direktivet uppnås, och därmed agera i överensstämmelse med artikel 189 tredje stycket i EG-fördraget (nu artikel 249 tredje stycket EG).
( se punkt 24 )
2. De enskilda kan vid den nationella domstolen och gentemot staten åberopa bestämmelser i ett direktiv, vilka till sitt innehåll framstår som ovillkorliga och tillräckligt precisa, i alla de fall där den fulla tillämpningen av dessa inte har säkerställts. Det är således inte bara fråga om de fall där detta direktiv inte införlivats eller inte införlivats på korrekt sätt, utan också det fall när de nationella bestämmelserna genom vilka nämnda direktiv korrekt införlivats inte tillämpas så att det resultat som avses med detsamma uppnås. Av ovanstående framgår att det förhållandet att nationella åtgärder som korrekt införlivar ett direktiv har vidtagits inte medför att direktivet förlorar sin verkan. En medlemsstat förblir således skyldig att säkerställa att direktivet kan tillämpas fullt ut även efter det att dessa åtgärder vidtagits.
( se punkt 27 )
3. Effektivitetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar utgör hinder för att en nationell lagstiftning med retroaktiv verkan förkortar den frist inom vilken det kan ansökas om återbetalning av belopp som betalats såsom mervärdesskatt, när dessa belopp har uttagits i strid med sådana bestämmelser i rådets sjätte direktiv 77/388 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter som har direkt effekt, såsom bestämmelserna i artikel 11 A.1 i nämnda direktiv.
Det är nämligen inte oförenligt med effektivitetsprincipen att en nationell lagstiftning förkortar tidsfristen för att ansöka om återbetalning av belopp som betalats i strid med gemenskapsrätten. Detta gäller dock på villkor inte bara att den nya fastställda tidsfristen är skälig, utan också att det i den nya lagstiftningen föreskrivs en övergångsperiod som ger enskilda en tillräcklig tidsfrist, efter det att lagstiftningen antagits, för att kunna göra de ansökningar om återbetalning som de hade rätt att göra när den gamla lagstiftningen gällde. En sådan övergångsperiod är nödvändig eftersom en omedelbar tillämpning av en preskriptionstid som är kortare än den tidigare gällande på dessa ansökningar skulle få som effekt att vissa enskilda retroaktivt fråntogs sin rätt till återbetalning eller endast gavs en alltför kort tidsfrist för att göra gällande denna rätt.
För övrigt utgör principen om skydd för berättigade förväntningar hinder för att en ändring av den nationella lagstiftningen med retroaktiv verkan fråntar den skattskyldige en rätt som denne hade före den nämnda ändringen, att erhålla återbetalning av skatter som betalats i strid med bestämmelser i sjätte direktivet som har direkt effekt.
( se punkterna 38, 46 och 47 samt domslutet )