12.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 236/148

A.

Avskaffandet av dödsstraffet är en viktig del av EU:s grundvärderingar. Europaparlamentet engagerar sig starkt för avskaffandet av dödsstraffet och strävar efter att alla länder ska acceptera denna princip.

B.

Den libyska regeringen har inte tagit några steg i riktning mot ett avskaffande av dödsstraffet. I december 2007 och 2008 tillhörde Libyen det fåtal länder som röstade ner FN:s generalförsamlings resolutioner om ett globalt moratorium för dödsstraff.

C.

Libyen röstades nyligen in i FN:s människorättsråd, vilket innebär ett större ansvar i människorättsfrågor.

D.

Cerene, en tidning som står nära Saif al-Islam al-Gaddafi, son till den libyske ledaren Muammar al-Gaddafi, har rapporterat att 18 människor, bland annat medborgare från Tchad, Egypten och Nigeria, avrättades i Tripoli och Benghazi den 30 maj efter att ha dömts för mord. Deras identitet har ännu inte offentliggjorts av de libyska myndigheterna.

E.

Det finns en oro att dödsdomar avkunnas efter rättegångar som inte uppfyller de internationella normerna för rättvisa rättegångar.

F.

Libyen är part till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, och särskilt i dess artikel 6.2 åläggs de stater som inte har avskaffat dödsstraffet att tillämpa det endast på de grövsta brotten.

G.

Libyska domstolar avkunnar alltjämt dödsdomar, oftast för mord och narkotikabrott men även för ett stort antal andra förseelser, bland annat det fredliga utövandet av rätten till yttrande- och föreningsfrihet.

H.

Det finns ingen officiell statistik över hur många människor som varje år döms till döden och avrättas i Libyen. Enligt olika källor väntar för närvarande över 200 människor på sin avrättning i Libyen. Bland dessa finns även utländska medborgare.

I.

Utländska medborgare får sällan tillgång till sina konsulära representanter eller till tolkning eller översättning i samband med rättsliga förfaranden.

J.

Enligt artikel 19.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna får ingen människa avlägsnas, utvisas eller utlämnas till en stat där vederbörande löper en allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling.

K.

Sedan de internationella sanktionerna mot Libyen hävdes 2003 har EU utvecklat en policy där man successivt återupptagit kontakterna med landet, och inledde i slutet av 2007 förhandlingar om ett ramavtal.

L.

EU har haft en informell dialog och ett antal samråd med Libyen i syfte att underteckna ett ramavtal, bland annat i invandringsfrågor. De pågående förhandlingarna har till dags dato inneburit minst sju rundor mellan de båda parterna, som inte lett till några nämnvärda resultat eller tydliga åtaganden från Libyens sida om att respektera de internationella människorättskonventionerna.

M.

Det största hindret i förbindelserna mellan EU och Libyen är de bristande framstegen i dialogen om mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och demokrati, framför allt det faktum att Libyen inte undertecknat Genèvekonventionen, samt regimens aggressiva utrikespolitik, inte minst mot europeiska länder. Libyen har inget nationellt asylsystem som omfattar kontroll och registrering av flyktingar, beviljande av asylstatus, besök i förläggningar och tillgång till medicinskt och humanitärt bistånd, ett arbete som har utförts av UNCHR.

N.

Enligt UNHCR har 9 000 flyktingar – huvudsakligen palestinier, irakier, sudaneser och somalier – registrerats i Libyen. Av dessa är 3 700 asylsökare, främst från Eritrea. Flyktingarna riskerar ständigt att återsändas till sina ursprungs- och transitländer, utan att Genèvekonventionens kriterier respekteras, och riskerar att utsättas för förföljelse eller dödas. Det har förekommit rapporter om misshandel, tortyr och dödsfall i flyktingförläggningar och om flyktingar som övergivits vid de ödsliga gränserna mellan Libyen och andra afrikanska länder.

O.

Den 8 juni 2010 beordrade de libyska myndigheterna att UNHCR:s 26 man starka kontor, som funnits i Tripoli sedan 1991, ska stängas eftersom dess företrädare ska ha ”bedrivit olaglig verksamhet”.

P.

Libyen har, i likhet med länder som undertecknat associeringsavtal, beviljats ett nationellt vägledande program på 60 miljoner euro för perioden 2011–2013 för att hjälpa hälso- och sjukvårdssektorn och bekämpa illegal invandring.

1.

Europaparlamentet upprepar sitt långvariga ställningstagande mot dödsstraff i alla fall och under alla omständigheter. Parlamentet erinrar om EU:s kraftfulla åtagande att arbeta för ett avskaffande av dödsstraffet överallt och poängterar än en gång att ett avskaffande av dödsstraffet bidrar till att främja människovärdet och en successiv utveckling av de mänskliga rättigheterna.

2.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt avrättningen av 18 människor den 30 maj 2010 och uttrycker sitt deltagande och sin solidaritet med de avlidnas familjer.

3.

Europaparlamentet uppmanar Libyen att offentliggöra namnen på de 18 avrättade personerna, inklusive de utländska medborgarna.

4.

Europaparlamentet uppmanar de libyska myndigheterna att se till att de som frihetsberövades i samband med ovannämnda händelser garanteras mänsklig behandling i häktet, rättvisa rättegångar i enlighet med folkrätten – inklusive tillgång till advokat efter eget val – samt respekt för principen att alla är oskyldiga tills motsatsen har bevisats.

5.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de libyska myndigheterna att göra framsteg i arbetet med ett moratorium för avrättningar.

6.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro over stängningen av UNHCR:s kontor i Libyen.

7.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de libyska myndigheterna att utan dröjsmål ratificera Genèvekonventionen om flyktingar och att godkänna och underlätta UNHCR:s arbete i Libyen, bland annat införandet av ett nationellt asylsystem.

8.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som i samarbete med Frontex (Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser) återsänder invandrare till Libyen att omedelbart upphöra med detta om personen i fråga löper en allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att vidta åtgärder i enlighet med artiklarna 265 och 218.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilka ”parlamentet omedelbart och fullständigt [ska] informeras i alla skeden av förfarandet” om förhandlingarna med Libyen. Parlamentet upprepar sitt krav på att bli fullständigt informerat om kommissionens förhandlingsmandat i detta avseende.

10.

Europaparlamentet bekräftar att allt samarbete och alla avtal mellan EU och Libyen är beroende av att Libyen ratificerar och tillämpar Genèvekonventionen om flyktingar och andra viktiga konventioner och protokoll om de mänskliga rättigheterna.

11.

Europaparlamentet gläds åt att en reform av strafflagen har inletts av en kommission under ledning av Högsta domstolens förre ordförande, Abdulraham Abu Tuta, och hoppas att denna inom kort ska kunna lägga fram en rapport. Parlamentet uppmanar de libyska myndigheterna att inleda en fri och demokratisk nationell debatt om dödsstraffet för att ansluta sig till den globala trenden att avskaffa detta.

12.

Europaparlamentet välkomnar frigivningen av den schweiziske medborgaren Max Göldi.

13.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, UNHCR, UNGA, FN:s flyktingkommissariat och de libyska myndigheterna.