[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 4.3.2009

KOM(2009) 114 slutlig

MEDDELANDE INFÖR EUROPEISKA RÅDETS VÅRMÖTE

Främja återhämtning i Europa VOLYM 1

MEDDELANDE INFÖR EUROPEISKA RÅDETS VÅRMÖTE

Främja återhämtning i Europa

INLEDNING

Under de senaste sex månaderna har den världsomfattande ekonomiska krisen lett till svårigheter utan motstycke i Europa. EU:s motståndskraft och förmåga att reagera har satts på prov. Situationen har också medfört utmaningar när det gäller samordning och ökat behovet av solidaritet mellan de 27 medlemsstaterna. I höstas vidtog EU de åtgärder som behövdes för att förhindra ett sammanbrott på finansmarknaderna. I december godkände EU en ekonomisk återhämtningsplan för Europa, som ska bromsa upp nedgången och skapa förutsättningar för ett uppsving. Kommissionen och medlemsstaterna har reagerat positivt på behovet att vidta åtgärder för att hantera krisen och förbereda sig för en återhämtning.

Åtgärderna håller nu på att genomföras, och det börjar bli uppenbart att det finns ett behov av mer omfattande samordning för att maximera åtgärdernas positiva gränsöverskridande effekter. Syftet med detta meddelande är att skissera nästa steg när det gäller att hantera krisen och leda in EU i en återhämtningsfas. Meddelandet innehåller ett ambitiöst program för reformer av finanssektorn, en översyn av de åtgärder som vidtagits för att upprätthålla efterfrågan, öka investeringarna och bevara eller skapa arbetstillfällen och en plan för hur sysselsättningstoppmötet i maj ska förberedas. EU:s interna insatser ses mot bakgrund av det kommande G20-toppmötet, där EU bör lägga fram en ambitiös agenda för reformer av det internationella systemet för finansiell styrning.

I takt med att den globala ekonomin har fortsatt sin nedgång, drabbas företag, familjer och samhällen i hela EU av den minskade efterfrågan och förlorade arbetstillfällen. Förtroendet för finanssektorn är svagt. Nya brister uppdagas fortfarande och de måste bemötas på ett samordnat sätt. En upprensning inom banksystemet är en förutsättning för en återgång till normala kreditvillkor. Det behövs en bred mobilisering av insatser, eftersom återhämtningen kommer att ta tid.

Stabiliseringen av finansmarknaderna har ännu inte lett till en upplösning av åtstramningen på kreditmarknaderna och satt ny fart på utlåningen till företag och hushåll. Det är därför EU måste upprätthålla takten i reformerna av finanssektorn, genomföra reformer av regleringen och ta sikte på ett tillsynssystem som bättre stämmer överens med dagens gränsöverskridande verklighet.

Så länge utlåningen är begränsad kommer insatserna för att stimulera efterfrågan och förtroendet hos konsumenterna att stöta på hinder. Efter det att återhämtningsplanen antogs i december har genomförandet av det överenskomna stimulanspaketet inletts. Även om det kommer att ta tid för de positiva effekterna att bli märkbara i det ekonomiska systemet, kommer omfattningen av den finanspolitiska stimulanspaketet (ca 3,3 % av EU:s BNP eller över 400 miljarder euro) att föra med sig nya investeringar, stödja arbetstagare och deras familjer och leda till ökad efterfrågan. Dessutom genomförs åtgärder för att på lång sikt bygga upp en konkurrenskraftig och hållbar ekonomi i EU, i enlighet med Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. På så sätt sörjer EU inte bara för att åtgärda den omedelbara nedgången, utan förbereder sig för att till fullo utnyttja de möjligheter som kommer att ges i framtiden.

Samtidigt har effekterna på sysselsättningen tilltagit. Det behövs målinriktade insatser för att begränsa problemen för enskilda personer och förhindra att värdefull kompetens går förlorad. Åtgärder kan och bör vidtas för att bevara sysselsättningen under den ekonomiska avmattningen och utnyttja kreativa lösningar för att upprätthålla målet att höja arbetskraftens kompetensnivå.

Vi har att göra med en världsomfattande kris, och en fullständig återhämtning kan inte ske förrän de viktigaste aktörerna i världsekonomin har återfått tillväxten och bedriver handel sinsemellan. De åtgärder som har vidtagits i EU har tjänat som inspiration för dess internationella partner och har bidragit till att skapa enighet om att insatser är nödvändiga, vilket bör återspeglas i konkreta åtgärder vid det kommande G20-mötet i London.

Under krisens framfart har betydelsen av EU-dimensionen framgått allt tydligare. Den gemensamma marknaden har utgjort grundvalen för den ekonomiska tillväxten i EU under de senaste 15 åren, en drivkraft som har skapat miljontals arbetstillfällen och gjort EU mer konkurrenskraftigt och effektivt. Den har också gett upphov till ett inbördes beroende utan tidigare motstycke, vilket innebär att handlare, leverantörer, tillverkare och konsumenter har närmare kopplingar till varandra än någonsin tidigare. Alla medlemsstater bedriver mer handel med andra medlemsstater än med resten av världen. Det bästa sättet att stimulera ekonomin är därför att arbeta i samklang med detta inbördes beroende och undvika att ställa upp artificiella hinder för åtgärdernas inverkan på återhämtningen.

Detta visar på vikten av samordning. Det finns klara skillnader mellan de enskilda medlemsstaterna när det gäller den sociala och ekonomiska situationen, men var och en av dem har tillgång till ett brett utbud av åtgärder för att hantera sina specifika förhållanden. Åtgärderna är mest effektiva om de används inom en tydlig EU-ram. Exempelvis får nationella åtgärder för att stimulera efterfrågan ofta positiva gränsöverskridande effekter för varor och tjänster i andra medlemsstater och leder till en positiv kedjereaktion av återhämtning för hela Europa.

EU:s ekonomi har oerhört starka sidor på lång sikt. Genom att bibehålla sin starka ställning på världens exportmarknader har EU gett prov på sin konkurrenskraft i globaliseringens tidevarv. EU har en högt kvalificerad arbetskraft och dess sociala modeller, som skyddar de mest utsatta grupperna i samhället, har visat sitt värde i en ytterst svår situation. EU har särskilt goda möjligheter att klara av övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp och anta den tekniska utmaningen att motverka klimatförändringarna. Att tillsammans, i solidarisk anda ta itu med den utmaning som krisen utgör är det bästa sättet för Europa att utnyttja dessa starka sidor för att hejda nedgången och återvinna tillväxten.

ÅTERSTÄLLA OCH BIBEHÅLLA ETT STABILT OCH PÅLITLIGT FINANSIELLT SYSTEM

Återställa förtroendet och utlåningen

En stabil finansiell sektor är en förutsättning för att skapa hållbar återhämtning. Samordnade insatser på europeisk nivå för att rekapitalisera och garantera banker i hela EU förhindrade i höstas ett totalt sammanbrott för den europeiska banksektorn och bidrog till att återställa viss likviditet på interbankmarknaden.

Nu måste dessa stödpaket till den finansiella sektorn övervakas för att säkerställa att de genomförs effektivt. Myndigheterna i både hem- och värdlandet för gränsöverskridande finansinstitut har ett starkt ömsesidigt intresse av att bibehålla makroekonomisk stabilitet genom att garantera finansieringen och stabiliteten i lokala banksystem och att hålla fast vid principen om fri rörlighet för kapital.

Kommissionen har redan lagt fram lagstiftningsförslag för att förbättra skyddet för banksparare, öka kreditvärderingarnas tillförlitlighet, ge rätt incitament inom marknaden för värdepapperisering och stärka soliditeten för och tillsynen av banker och försäkringsbolag. Man enades snabbt om en anpassning av reglerna för redovisning för att ge europeiska finansinstitut samma villkor som deras internationella konkurrenter. Dessa åtgärder ingår i arbetet med att bygga upp ett starkare och stabilare system för framtiden.

Förtroendet för banksektorn är emellertid fortfarande lågt. Banker och andra finansiella aktörer håller fortfarande på att minska lånen och har inte återtagit sina vanliga roller varken på grossist- eller på detaljmarknaderna. De håller fast vid en mycket restriktiv hållning när det gäller utlåning. Att återställa kreditflödet för den reala ekonomin är därför en viktig prioritering för att förhindra en ytterligare försvagning av den ekonomiska tillväxten.

Det är nu dags att ingripa för att bryta utvecklingen mot allt lägre förtroende och allt större ovilja att låna ut. I vissa fall betyder detta att direkt angripa tillgångssidan i bankernas balansräkning och undanröja den osäkerhet som råder om värderingen och lokaliseringen av framtida förluster. För att återställa förtroendet för banksektorn som helhet borde banker med tillgångar som minskat i värde redovisa dessa för de behöriga myndigheterna.

Med utgångspunkt i redan befintlig vägledning om tillämpningen av reglerna för statligt stöd på åtgärder för att stödja och rekapitalisera finansinstitut[1], har kommissionen lagt fram ett meddelande[2] för att hjälpa medlemsstaterna att utforma åtgärder för att hantera tillgångar som minskat i värde. De alternativ som står till buds omfattar statligt uppköp, statliga garantier, swappar eller en kombination av dessa alternativ. Det är medlemsstaterna som bestämmer huruvida dessa verktyg ska användas och hur de ska utformas. Men en gemensam och samordnad europeisk ram som bygger på principerna om öppenhet, offentlighet, värdering och delade bördor kommer att bidra till att åtgärderna för övertagande av osäkra tillgångar får önskad effekt.

Ramen kommer att säkerställa lika villkor för bankerna, underlätta förenlighet med reglerna för statligt stöd och begränsa inverkan på de offentliga finanserna och förbereda för den nödvändiga omstruktureringen av sektorn. Kommissionen kommer inom kort att ge mer detaljerad vägledning om sin strategi för bedömningen av omstrukturerings- och lönsamhetsplaner för enskilda banker enligt reglerna för statligt stöd. Den kommer att bedöma varje enskilt fall för sig och ta hänsyn till det totala stöd som erhållits genom rekapitalisering, garantier eller övertagande av osäkra tillgångar i syfte att säkerställa lönsamhet på lång sikt och en återgång till en normalt fungerande europeisk banksektor.

I syfte att förbättra kreditvillkoren har ECB och andra centralbanker tillhandahållit en betydande mängd likvida medel. De har redan sänkt räntorna och ECB har signalerat att det kan finnas utrymme för ytterligare sänkningar. Genom att skapa efterfrågan på lån kan effekterna av de finanspolitiska stimulansåtgärderna också förväntas öka förtroendet för bankerna och viljan att låna ut. Kreditflödena bör därför övervakas mycket uppmärksamt under de kommande månaderna för att säkerställa att det omfattande offentliga ingripandet i den finansiella sektorn verkligen leder till lättnader för europeiska hushåll och företag.

Ansvarstagande och stabila finansmarknader i framtiden

Genom krisen har oacceptabla risker blottlagts i den nuvarande förvaltningen av internationella och europeiska finansmarknader som har blivit verkliga och gett upphov till systemrisker i tider med allvarlig turbulens. De åtgärder av hittills icke skådad omfattning som vidtas för att återställa stabiliteten i sektorn måste följas upp av genomgripande reformer för att råda bot på kända svagheter och identifiera och förhindra att nya svaga punkter uppstår i framtiden. Europeiska företag och medborgare måste kunna lita på finansinstituten och se dem som pålitliga partner som omsätter deras insättningar i investeringar, som är av så central betydelse för en sund ekonomi på lång sikt. Marknadsövervakning och tillämpning av avtalsförfaranden och affärsmetoder kommer att spela en viktig roll för att återställa konsumenternas förtroende för banktjänster till privatpersoner och mindre företag.

Under 2009 kommer kommissionen att föreslå den ambitiösa reform av det europeiska finansiella systemet som beskrivs nedan och, mer ingående, i bilaga I. Reformen kommer att fastställa en tydlig kurs för EU för att leda och utforma processen med global förändring, framför allt genom arbetet i G-20. Parallellt med detta kommer kommissionen att fortsätta att tillämpa ramarna för akut undsättning liksom för återställande av lönsamheten på lång sikt i enlighet med de befintliga reglerna för statligt stöd.

Genom reformen säkerställs att alla relevanta aktörer och alla typer av finansiella instrument omfattas av lämplig reglering och tillsyn. Den bygger på värderingar som ansvar, integritet, öppenhet och konsekvens.

I november förra året gav kommissionen en högnivågrupp med Jacques De Larosière som ordförande i uppdrag att föreslå rekommendationer för denna reform, med särskild tonvikt på tillsyn. Kommissionen välkomnar den rapport som lades fram den 25 februari 2009 och instämmer i gruppens analys av orsakerna till finanskrisen. Gruppens 31 rekommendationer ger en rad konkreta lösningar när det gäller reglering, tillsyn och övergripande reparationsåtgärder.

Många av gruppens rekommendationer när det gäller reglering bidrar till att skapa allt större enighet om var förändringar behövs och avspeglar frågor som tagits upp av många huvudaktörer, däribland Europaparlamentet. Kommissionen har redan tagit konkreta initiativ inom områden som kreditvärderingsinstitut, försäkringar, översyn av kapitalkraven enligt Basel II, värdepapperiserade produkter, redovisningsregler baserade på marknadsvärde och åtgärdande av myndighetsingripandenas konjunkturförstärkande effekter. Branschen har gått med på kommissionens begäran att kreditswappar för europeiska enheter och för index för europeiska enheter flyttas till en central clearingplattform som ska ha inrättats, reglerats och kontrollerats i Europa senast den 31 juli 2009. På andra områden, som t.ex. reglering av hedgefonder och andra investerare än banker, öppenhet på derivatmarknader och bättre redovisningsregler, kommer kommissionens förslag att prioriteras under de kommande månaderna.

Gruppens rekommendation om behovet av att utarbeta harmoniserade grundläggande standarder som ska tillämpas över hela EU är särskilt intressant. Viktiga skillnader i de nationella lagstiftningarna som härrör från undantag och tillägg som gjorts på nationell nivå eller oklarheter i gällande direktiv bör fastställas och undanröjas. Kommissionen kommer därför att lansera ett nytt viktigt initiativ i denna riktning. Gruppens slutsatser när det gäller sanktionssystemet pekar också på ett behov av nya krafttag på det området.

När det gäller tillsynsområdet är de nationellt baserade modellerna föråldrade mot bakgrund av hur marknaden ser ut idag med allt fler banker och försäkringsföretag verksamma över gränserna. Kommissionen har redan lagt fram förslag om inrättande av tillsynskollegier för att underlätta samarbetet mellan tillsynsorgan för banker och försäkringsföretag med gränsöverskridande verksamhet. Samordningen inom de tre kommittéerna för europeiska tillsynsorgan har inneburit ett viktigt steg framåt men har vissa begränsningar. Kommissionen har ändrat kommittéernas mandat vilket kommer att göra dem effektivare och mer verkningsfulla, införa beslutsfattande med kvalificerad majoritet och en ”följ-eller-förklara”-strategi. Ett förslag för att öka finansieringen av kommittéernas verksamhet håller för närvarande på att behandlas av budgetmyndigheten.

I de Larosière-gruppens rapport framhålls bristerna när det gäller att förebygga, hantera och lösa kriser och de svårigheter som orsakas av bristande samarbete, samordning, konsekvens och tillit mellan nationella tillsynsorgan. Att uppfylla kraven i många olika system leder till ytterligare administrativa bördor och regleringsbördor för företagen. Kommissionen instämmer i gruppens slutsatser om att den senaste tidens erfarenheter har visat på omfattande misstag både i hur tillsynsorganen ser på särskilda fall och deras inställning till det finansiella systemet som helhet.

När det gäller makroprudentiell tillsyn välkomnar kommissionen särskilt de Larosière-gruppens idé om ett nytt europeiskt organ, under ECB:s ledning och med deltagande av kommissionen och kommittéerna för europeiska tillsynsorgan, som skulle samla och bedöma information från alla finanssektorer om riskerna för sektorn som helhet. Ett sådant organ skulle ha goda möjligheter att identifiera systemrisker på europeisk nivå och utfärda riskvarningar. Obligatoriska uppföljnings- och övervakningsverktyg liksom möjlighet att vidarebefordra frågor till övergripande mekanismer för tidig varning skulle vara avgörande.

När det gäller kontroll av enskilda företag rekommenderar gruppen att ett europeiskt system för finansiell tillsyn inrättas. I den första fasen skulle de tre kommittéerna för europeiska tillsynsorgan liksom nationella tillsynsorgan stärkas och mer harmoniserade tillsynsbefogenheter och sanktionssystem införas. Under den andra fasen skulle kommittéerna omvandlas till myndigheter som genomför vissa uppgifter på europeisk nivå, men tar hjälp av tillsynskollegier och nationella tillsynsorgan för den löpande tillsynen av enskilda företag. Vid översynen efter tre år skulle behovet av ytterligare konsolidering av det europeiska systemet för finansiell tillsyn övervägas.

Kommissionen instämmer i gruppens slutsatser att strukturen i de befintliga kommittéerna – som har nått gränsen för vad de kan åstadkomma enligt gällande lagstiftning – inte räcker för att säkerställa finansiell stabilitet i EU och medlemsstaterna, och att den bristande effektiviteten i den nuvarande strukturen måste åtgärdas snarast möjligt. Kommissionen anser också att det finns fördelar med ett system som kombinerar visst centraliserat ansvar på europeisk nivå med en tydlig roll för de nationella tillsynsorganen, som är de som är närmast den löpande verksamheten på företagen.

Kommissionen anser att det krävs akuta åtgärder och kommer att föreslå att genomförandet av gruppens slutsatser påskyndas. Genom att kombinera de två faser som gruppen föreslår, skulle det vara möjligt att snabbare både förbättra kvaliteten och samstämmigheten vad gäller tillsynen i Europa och att omvandla de tre befintliga kommittéerna till myndigheter i ett europeiskt system för finansiell tillsyn. Möjligheten att kombinera en eller flera av dessa myndigheter bör undersökas med sikte på att säkerställa största möjliga samstämmighet i tillsynen och stärka konsekvensen och samverkan mellan experter på tillsyn för banker, försäkringsföretag och marknader.

Myndigheterna skulle sköta tillsyn och ha slutgiltiga beslutsbefogenheter för tillsynskollegierna för gränsöverskridande koncerner, säkerställa konsekvens och god praxis genom att fastställa gemensamma höga standarder och tillhandahålla gemensamma tolkningar av kraven för tillsynsverksamhet. De skulle också spela en nyckelroll för mekanismer för tidig varning och krishantering i samarbete med det organ som inrättas för att undersöka helhetsbilden.

Med utgångspunkt i de Larosière-gruppens rekommendationer kommer kommissionen att börja utarbeta förslag till inrättande av ett nytt europeiskt system för finansiell tillsyn. På grundval av yttrandena från medlemsstaterna, de befintliga kommittéerna, Europaparlamentet, ECB och övriga aktörer kommer kommissionen att utarbeta sina förslag på grundval av en konsekvensanalys i enlighet med principerna för bättre lagstiftning.

För att skapa förutsättningar för ansvarstagande och stabila finansmarknaden i framtiden kommer kommissionen att föreslå ett ambitiöst nytt reformprogram med följande fem huvudmål: Förse EU med en tillsynsram som upptäcker potentiella risker på ett tidigt stadium, åtgärdar dem effektivt innan de fått några konsekvenser och som klarar den utmaning som situationen med komplexa internationella finansmarknader innebär. Kommissionen kommer att lägga fram ett åtgärdspaket för europeisk finansiell tillsyn före slutet av maj 2009 för beslut vid Europeiska rådets möte i juni. De lagstiftningsmässiga förändringar som krävs för att genomföra förslagen följer under hösten och bör antas i så god tid att den nya tillsynsordningen kan inrättas och tas i drift 2010. Paketet kommer att bestå av två delar: I fråga om makroprudentiell tillsyn, åtgärder för att inrätta ett europeiskt organ som har uppsikt över stabiliteten i det finansiella systemet som helhet. I fråga om mikroprudentiell tillsyn, förslag till uppbyggnaden av ett europeiskt system för finansiell tillsyn. Täppa till de luckor där lagstiftningen på EU-nivå eller på nationell nivå är otillräcklig eller ofullständig enligt en strategi som bygger på säkerhet i första hand. Kommissionen kommer att föreslå följande: En övergripande rättsakt för upprättande av standarder för reglering och tillsyn när det gäller hedgefonder, private equity och andra systemviktiga marknadsaktörer (april 2009). En vitbok om verktyg för tidigt ingripande för att undvika kriser (juni 2009). Lämpliga initiativ för att öka öppenheten och säkerställa finansiell stabilitet på grundval av en rapport om användningen av derivat och andra komplexa strukturerade produkter (juni 2009). Lagstiftningsförslag för att öka kvantiteten och förbättra kvaliteten på den föreskrivna kapitalbasen för verksamhet i samband med handelslager, åtgärda komplex värdepapperisering (hösten 2009) liksom likviditetsrisker och överdrivet utnyttjande av hävstångseffekter (april 2009). Ett löpande program av åtgärder för att upprätta mer enhetliga tillsynsregler (lanseras 2009). Säkerställa att europeiska investerare, konsumenter samt små och medelstora företag kan känna sig trygga när det gäller besparingar, tillgången till kredit och rättigheter när det gäller finansiella produkter. Kommissionen föreslår därför följande: Ett meddelande om produkter för privata investerare för att göra skyddsåtgärderna vid försäljning effektivare (april 2009) Ytterligare åtgärder för att stärka skyddet för insättare, investerare och försäkringstagare (hösten 2009). Åtgärder avseende ansvarsfull kreditgivning och skuldsättning (hösten 2009). Förbättra riskhanteringen i finansföretagen och anpassa prestationslönerna till hållbar utveckling. Kommissionen kommer i detta syfte att skärpa 2004 års rekommendation om ersättningen till ledande befattningshavare (april 2009), föreslå en ny rekommendation om ersättning inom sektorn för finansiella tjänster (april 2009) och därefter lagstiftningsförslag med syftet att ersättningssystem ska omfattas av stabilitetstillsyn (hösten 2009). Säkerställa effektivare sanktioner för otillbörligt uppträdande på marknaden. Kommissionen avser därför att se över direktivet om marknadsmissbruk (hösten 2009), lägga fram förslag till hur sanktioner kan skärpas på ett harmoniserat sätt och tillämpas bättre (hösten 2009) |

1. Kommissionen uppmanar Europeiska rådets vårmöte att ge sitt stöd till denna reform inför G-20-toppmötet i London. Detta kommer att visa Europeiska unionens beredvillighet och engagemang att vidta ambitiösa åtgärder för att genomföra G-20-handlingsplanen från Washington. Europaparlamentet och rådet bör uppmanas att prioritera kommissionens kommande förslag.

STÖD TILL DEN REALA EKONOMIN

Världsekonomin befinner sig mitt uppe i den värsta recessionen på flera årtionden. Världshandeln har krympt i snabb takt. Industriproduktionen minskade snabbt i slutet av 2008. Både Förenta staterna och Japan har upplevt en tydlig nedgång i BNP medan Kina hade den lägsta tillväxten sedan 2001, vilket visar den dramatiska minskningen av världshandeln.

EU:s ekonomi kunde inte undkomma denna globala nedgång och både euroområdet och EU befinner sig nu i en allvarlig recession. Särskilt tillverknings- och byggnadsindustrin har drabbats hårt med förluster som beräknas till 150 miljarder euro på ett år. Enbart bilsektorn gick tillbaka med 32,3 %, vilket i sin tur ledde till försämringar inom flera andra sektorer. EU:s export av industrivaror till länder utanför EU minskade med 5,8 % i november/december 2008, medan handeln inom EU var 13,7 % lägre än det föregående året.

Men samtidigt som den reala BNP väntas falla med nära 2 % 2009[3] bör den stegvis hämta sig till ungefär 0,5 % 2010, delvis som ett resultat av de politiska åtgärder som nu vidtas på europeisk och nationell nivå inom ramen för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa.

Genomförande av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa

I december 2008 enades man om en ambitiös ekonomisk återhämtningsplan för Europa på grundval av kommissionens förslag. Kärnan i återhämtningsplanen var kombinerade insatser för att ge Europas ekonomi omedelbar finanspolitisk stimulans och samtidigt styra denna investering mot att stärka den europeiska ekonomin inför framtida långsiktiga utmaningar. I planen medgavs att de offentliga utgifterna hade ännu större betydelse på kort sikt mot bakgrund av minskningen av den privata efterfrågan.

Återhämtningsplanens fulla effekt kommer inte att bli tydlig förrän under de närmaste månaderna, men tidiga tecken pekar i positiv riktning både när det gäller stimulansens omfattning och reformernas inriktning. Majoriteten av medlemsstaterna har nu antagit eller tillkännagett finanspolitiska stimulansåtgärder. Under 2009 och 2010 kommer finanspolitiken att stödja ekonomin i regionen med 3,3 % av BNP, dvs. mer än 400 miljarder euro, vilket kan ge tillväxten och sysselsättningen över hela EU ett enormt stöd.

En stor del av stödet är ett resultat av automatiska stabilisatorer som är särskilt starka inom EU. Det är också ett resultat av de riktade finanspolitiska stimulanspaket på omkring 1,2 % av BNP som medlemsstaterna uppmanades till i återhämtningsplanen, även om omfattningen av dessa varierar stort beroende medlemsstaternas finanspolitiska svängrum. Ytterligare 30 miljarder euro, eller 0,3 % av BNP, har ställts till förfogande från EU-källor[4]. Kommissionen har föreslagit målinriktade investeringar på omkring 5 miljarder euro för att möta utmaningen att trygga energiförsörjningen och för att bygga ut höghastighetsinternet i landsbygdssamhällena, liksom ytterligare förskott inom ramen för sammanhållningspolitiken på 11 miljarder euro, varav 7 miljarder till de nya medlemsstaterna. Dessutom har Europeiska investeringsbanken utökat utlåningsmöjligheterna för små och medelstora företag med 15 miljarder euro .

Flertalet av medlemsstaternas åtgärder är väl inriktade på att stimulera efterfrågan: stöd till hushåll, företag och sysselsättning, direkt ökning av efterfrågan genom offentliga investeringar och modernisering av infrastruktur (se bilaga II för närmare information). Flertalet av dessa åtgärder överensstämmer med de långsiktiga mål som fastställts i de landsspecifika rekommendationerna inom ramen för Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, t.ex. att bygga upp Europas kunskapsbas, stärka energitryggheten och göra anpassningar till ett utsläppssnålt samhälle.

Det är avgörande att dessa åtgärder genomförs snabbt och effektivt och att de kompletteras med insatser för att förbättra villkoren för företagsamhet. Det ligger på alla sätt i EU:s intresse att bevara en stark och konkurrenskraftig industriell bas vid övergången till ett kunskapsbaserat och utsläppssnålt samhälle. Mot bakgrund av den moderna industriproduktionens komplexa natur och de stordriftsfördelar och möjligheter till diversifiering som den inre marknaden medför har EU utvecklat en politik med övergripande stöd för industrin under senare år. På både EU-nivå och på nationell nivå innebär detta att FoU, innovation, ny teknik och miljöteknik samt utbildning kan finansieras som stöd- och utvecklingsåtgärder. Sådana övergripande åtgärder kan genomföras inom olika sektorer av EU:s ekonomi, vilket nyligen illustrerades av den EU-ram för bilindustrin som kommissionen lade fram den 25 februari[5].

Medlemsstaterna prioriterar också de små och medelstora företagens behov på grund av deras enorma bidrag till sysselsättningen i EU i stort, och uppmanas att påskynda genomförandet av småföretagsakten. Kommissionen kommer inom kort att lägga fram lagstiftningsförslag för att mer effektivt åtgärda problemet med sena betalningar. Dessutom bör potentialen i bättre lagstiftning utnyttjas fullt ut, särskilt genom att minska den administrativa bördan.

Insatser för att höja kompetensen, öka investeringarna i forskning, främja förutsättningarna för innovation, bygga ut höghastighetsinternet, modernisera befintlig transport- och energiinfrastruktur, t.ex. genom ökad användning av offentlig-privata partnerskap, stärka energieffektiviteten och öka andelen förnybar energi stämmer helt och hållet överens med målsättningarna i den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. Denna typ av åtgärder kommer att underlättas genom ett snabbt antagande av de föreslagna ändringarna av lagstiftningen för sammanhållningspolitiken. Medlemsstaterna uppmuntras att fullt ut utnyttja de möjligheter att skynda på viktiga investeringar som dessa ändringar ger upphov till.

Det kommer att vara avgörande att förstå och rätt hantera de långsiktiga konsekvenserna av krisen för de offentliga finanserna – och att hantera följderna för pensions- och hälso- och sjukvårdssystemen. Underskotten i de offentliga finanserna bör åtgå till en omfattning som är förenlig med behovet av att säkerställa långsiktig hållbarhet i de offentliga finanserna så snart den ekonomiska situationen medger detta, särskilt mot bakgrund av de framtida kostnaderna i samband med en åldrande befolkning. Långsiktig hållbarhet bör säkerställas inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.

Vissa medlemsstater håller för närvarande på att minska sina underskott i de offentliga finanserna i syfte att minska sitt beroende av externa kreditflöden. Stödet på medellång sikt för att bidra till betalningsbalansen för de medlemsstater som inte ingår i euroområdet har stärkts efter effektivt och tidsmässigt rätt stöd till Ungern och Lettland.

Den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa är en del av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning under den pågående krisen. Den sörjer för en god balans mellan omedelbar stimulans och ett nödvändigt långsiktigt perspektiv. Den bör leda till att Europa går ut ur krisen bättre rustat att möta utmaningarna i en världsekonomi som styr mot låga koldioxidutsläpp och innovationsverksamhet.

Kommissionen kommer att noga följa effekterna av de åtgärder som vidtagits tillsammans med medlemsstaterna och rapportera om utvecklingen före Europeiska rådets möte i juni.

Den inre marknaden som drivkraft för återhämtning

En framgångsrik ekonomisk återhämtning för Europa är avhängig av vår förmåga att på bästa sätt utnyttja både de interna och globala marknaderna. Den inre marknaden har varit motorn för ekonomiskt och socialt välstånd och nya arbetstillfällen i EU[6]. Den ger stordriftsfördelar, effektivitetsvinster och möjlighet att utnyttja EU:s styrka, och kan fungera som en av de viktigaste drivkrafterna för återhämtningen om det finns en stram samordning på EU-nivå.

För att bidra till samordningen av åtgärder för att möta krisen har kommissionen sett till att medlemsstaterna fullt ut kan utnyttja flexibiliteten i de befintliga gemenskapsreglerna när de utformar stödåtgärder för att stimulera efterfrågan. Påskyndande förfaranden för offentlig upphandling innebär att avtal om offentlig upphandling kan undertecknas inom en månad. Den tillfälliga gemenskapsramen för statliga stödåtgärder hjälper företag att få tillgång till finansiering i tider av restriktiv utlåning från bankerna. Medlemsstaterna får tillhandahålla ytterligare exportkreditförsäkringar genom offentliga organ när sådana försäkringar inte längre är tillgängliga från den privata sektorn på grund av finanskrisen.

Samtidigt måste EU fortsätta sitt eget arbete med att förbättra företagsklimatet, stödja de små och medelstora företag som förmodligen kommer att gå i spetsen när återhämtningen väl kommer. Kommissionen lade nyligen fram förslag för att minska redovisningsbördan för mikroföretag vilket kan leda till besparingar för företagen med omkring 6 miljarder euro[7], och kommer att fortsätta att noggrant undersöka den börda som nya initiativ kan ge upphov till. Införlivandet av tjänstedirektivet i år enligt planerna innebär ytterligare ett sätt att främja nya möjligheter för ekonomisk aktivitet och sysselsättning.

Genom att upprätthålla fördelarna med den inre marknaden och främja samma värderingar utanför Europa kommer EU att ha ett unikt läge när tillväxten återvänder. Protektionism och en återgång till nationella marknader kan enbart leda till stagnation, en djupare och längre recession och förlorat välstånd.

Den inre marknadens dimension måste beaktas i medlemsstaternas insatser för att åtgärda krisen. De flesta, om än inte alla, medlemsstater kommer att ingripa för att stödja den ekonomiska verksamheten på sitt territorium under krisen. Ett intelligent utnyttjande av nationella åtgärder i ett europeiskt sammanhang är det bästa sättet att säkerställa att insatserna blir effektiva.

Nationella åtgärder blir effektivast om medlemsstaterna agerar med vetskapen om att deras insatser är i överensstämmelse med den inre marknaden. I sitt samarbete med medlemsstaterna är kommissionen beredd att ge stöd vid utformningen och genomförandet av konkreta åtgärder genom att främja utbyte av god praxis och vunna erfarenheter. Genom en sådan samordning kan de positiva externa effekterna maximeras. Samordningen bör omfatta informationsutbyte om vilka åtgärder som vidtas liksom gemensamma bedömningar av åtgärdernas effekter. I bilaga III ges ytterligare vägledning om hur medlemsstaternas åtgärder kan utformas för att säkerställa att de är förenliga med de mest relevanta delarna av gemenskapslagstiftningen.

Förnyelse av den europeiska ekonomin bortom krisen

Det är ingen tvekan om att denna finansiella och ekonomiska kris är mycket plågsam för de europeiska hushållen och företagen. Återhämtningen kommer att ske gradvis och kräva en stor ansträngning av alla berörda parter för att påskynda genomförandet av strukturreformerna inom ramen för Lissabonstrategin. Genom att agera gemensamt och göra det mesta av våra konkurrensfördelar, särskilt vår inre marknad, kan vi se till att Europa snabbare kommer ut ur recessionen.

Genom att bestämt hålla fast vid våra gemensamma principer och mer långsiktiga politiska mål kommer de åtgärder som vi vidtar för att klara oss igenom den nuvarande krisen att lägga grunden för en smidig övergång till Europas framtida ekonomi. Vi bör särskilt hålla farten uppe när det gäller att ställa om till ett utsläppssnålt samhälle: när uppsvinget inleds borde miljövänlig teknik och miljövänliga produkter vara de ledande marknaderna. Vi måste nu börja arbeta med hur vi ska förbättra de strukturer som vi har till vårt förfogande för att kunna genomföra återhämtningen: företag kommer att omstruktureras, vissa kommer att diversifiera verksamheten och andra kan komma att lämna marknaden. En omsorgsfull förvaltning kommer att krävas för att återföra nationaliserade företag till privat ägande och i allmänhet för att det statliga ingripandet i våra ekonomier åter ska nå mer normala nivåer. Gemenskapens konkurrenspolitik kan stödja denna centrala process och leda den mot öppna, effektiva och innovativa resultat.

Lärdomarna av krisen måste också beaktas vid förnyelsen av den europeiska strukturreformplanen. På grundval av de slutsatser som dragits av den senaste tidens erfarenheter har kommissionen för avsikt att inleda en debatt om de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning inom ramen för Lissabonstrategin som fungerar som en vägledning för medlemsstaterna och gemenskapen i utarbetandet av deras respektive strukturreformprogram.

Kommissionen kommer att samarbeta nära med medlemsstaterna och andra berörda parter inom ramen för Lissabonstrategin för att beakta resultatet av denna debatt vid utformandet av Lissabonstrategin efter 2010. Denna process kommer att inledas med en allmän översyn av den reviderade Lissabonstrategin under det svenska ordförandeskapet som en förberedelse inför de beslut som kommer att fattas våren 2010 under det spanska ordförandeskapet.

Den fulla effekten av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa kommer först att bli tydlig under de kommande månaderna, men de tidiga tecknen är positiva både när det gäller stimulanspaketets omfattning och reformernas inriktning: De flesta medlemsstater har nu antagit eller tillkännagivit finanspolitiska stimulanspaket som uppfyller det övergripande målet på 1,5 % av EU:s BNP. Om hänsyn tas till effekten av de automatiska stabilisatorerna har ett finanspolitiskt stöd på omkring 3,3 % av BNP gjorts tillgängligt för återhämtningen. Detta motsvarar mer än 400 miljarder euro, vilket är en enorm drivkraft för tillväxt och sysselsättning. De flesta av medlemsstaternas åtgärder syftar till att stimulera efterfrågan och är förenliga med mer långsiktiga mål som t.ex. höjd kompetensnivå, ökade investeringar i innovation, främjande av höghastighetsinternet och förnyelse av befintlig transport- och energiinfrastruktur. Kommissionen har sett till att medlemsstaterna vid utformningen av åtgärder för att stödja efterfrågan kan dra full nytta av flexibiliteten inom ramen för gemenskapsbestämmelserna. Nyligen lade kommissionen t.ex. fram riktlinjer avseende åtgärder för fordonsindustrin för att bistå medlemsstaterna när de tillhandahåller stöd för omstruktureringen av denna sektor. Genom den inre marknaden kommer alla medlemsstater att direkt och indirekt dra nytta av den orderingång på varor och tjänster som är ett resultat av detta stimulanspaket. Medlemsstaterna bör särskilt se till att maximera de positiva spill-over-effekterna från den inre marknaden, som har varit och kommer att förbli motorn för ekonomiskt och socialt välstånd och skapande av arbetstillfällen i EU. Följande principer bör i detta syfte forma medlemsstaternas åtgärder till stöd för realekonomin: Bibehålla öppenheten inom den inre marknaden genom att fortsätta att undanröja hinder och undvika att skapa nya hinder. Säkerställa icke-diskriminering genom att behandla varor och tjänster från andra medlemsstater i enlighet med EU:s regler och fördragets principer. Rikta in insatserna på våra mer långsiktiga politiska mål: underlätta strukturförändringar, förbättra konkurrenskraften på lång sikt och ta itu med avgörande utmaningar som t.ex. skapandet av ett utsläppssnålt samhälle. Ta full hänsyn till små och medelstora företags avgörande betydelse genom att tillämpa principen om att ”tänka småskaligt först”. Utbyta information och bästa praxis för att maximera de övergripande positiva effekterna genom skaleffekter. Göra gemensamma insatser och utforma åtgärderna så att de skapar synergier med de åtgärder som andra medlemsstater vidtar. Bättre samarbete på EU-nivå är i detta hänseende av avgörande betydelse. Användning av flexibiliteten inom ramen för den förnyade stabilitets- och tillväxtpakten på ett ansvarsfullt sätt genom att snarast återföra de offentliga underskotten till nivåer som är förenliga med hållbara offentliga finanser och samtidigt kraftfullt åtgärda orsakerna bakom de makroekonomiska obalanserna. Hålla den inre marknaden öppen för våra handelspartner och respektera internationella åtaganden, särskilt de som gjorts inom WTO. I linje med den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa måste medlemsstaterna nu se till att de finanspolitiska stimulanspaketen åtföljs av påskyndade strukturreformer inom de områden som lyfts fram i Lissabonstrategins landsspecifika rekommendationer. Det är bästa sättet att garantera att utgifterna nu kommer att vara så kostnadseffektiva som möjligt, öka den framtida potentiella tillväxten och ha minimal negativ inverkan på de långfristiga utsikterna för de offentliga finanserna. Det är en grundläggande förutsättning för att Europa ska kunna utnyttja den möjlighet som denna kris också innebär och stå väl rustat för att hantera utmaningarna i en ny världsekonomi som är inriktad på låga koldioxidutsläpp, innovation, IKT och kompetens. Kommissionen kommer regelbundet att övervaka framstegen och rapportera i god tid inför Europeiska rådets kommande möten. Med beaktande av resultaten av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa kommer kommissionen också att börja förbereda Lissabonstrategin efter 2010. |

STÖDJA MÄNNISKOR GENOM KRISEN

- Den ekonomiska avmattningens effekter på hushåll och arbetstagare blir allt mer kännbara. Efter de senaste årens framgångar ser vi nu en snabb och allvarlig försämring av arbetsmarknadsläget. Enligt kommissionens prognos kommer sysselsättningstillväxten att vara negativ under de närmaste två åren. Arbetslösheten kommer att öka markant. Även om läget varierar från en medlemsstat till en annan, förväntas den totala sysselsättningsgraden i år minska med 1,6 %, dvs. ca 3,5 miljoner arbetstillfällen, och arbetslöshetsgraden i EU kan stiga till 10 % år 2010.

Vissa anpassningar på arbetsmarknaden återspeglar de framgångsrika strukturella reformer som har genomförts. Tack vare dem kan sysselsättningen förbättras snabbt när ekonomin återhämtar sig, men det står klart att problemen på kort sikt kommer att vara betydande. Unga människor, personer anställda på korta kontrakt och migrerande arbetstagare kommer troligen att drabbas hårdast.

Lindra krisens följder på det mänskliga planet

De flesta medlemsstater har infört åtgärder på sysselsättningsområdet och det sociala området för att stödja människor och lindra krisens följder på det mänskliga planet. Medlemsstaterna går i bräschen när det gäller att bemöta dessa utmaningar, men EU-politiken tillför ett mervärde när de ska utarbeta och genomföra effektiva insatser för att lösa de problem som rör sysselsättning och social sammanhållning.

Medlemsstaterna har riktat in sina åtgärder på följande fyra prioriterade områden:

- Åtgärder för att bevara befintliga arbetstillfällen : bidrag till anställda med reducerad arbetstid, sänkta socialförsäkringar för arbetstagarna, lönesubventionering och stöd till små och medelstora företag.

- Åtgärder för att sörja för ett snabbt (åter)inträde på arbetsmarknaden : yrkesutbildning och stöd till missgynnade grupper, ändringar av förmåner som uppbärs på grund av sjukdom eller funktionshinder och nya regler för vem som är berättigad till arbetslöshetsersättning.

- Åtgärder för att stödja de mest utsatta grupperna: höjd minimiinkomst eller minimilön, utvidgad täckning för arbetslöshetsersättningen eller arbetslöshetsersättning under en längre tid, höjda bostads- eller familjebidrag, skattenedsättningar eller skattebefrielse samt åtgärder för att förhindra överskuldsättning eller utmätning.

- Åtgärder för att stärka den sociala tryggheten och investera i infrastruktur på det sociala området och hälsoområdet : investeringar i bostäder, sjukhus, primärvård, infrastruktur för långtidsvård, skolor och åtgärder som underlättar att pensionsfonderna kan fullgöra sina åtaganden.

Effekterna av krisen på sysselsättningsområdet och det sociala området håller fortfarande på att utvecklas, och de är allvarligare än vad som förväntades när de första åtgärderna sattes in. Av denna orsak måste insatserna på alla nivåer intensifieras för att motverka arbetslösheten och anpassa och modernisera socialbidragssystemen och hälso- och sjukvårdsvårdssystemen. Inkomststöd i kombination med aktiva åtgärder kommer att stimulera efterfrågan, underlätta ett återinträde i arbetslivet och förhindra social utestängning.

För att stödja medlemsstaterna i deras insatser för att motverka krisen och genomföra åtgärderna för återhämtning stärks de befintliga finansiella instrumenten. Genom att förnya Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter [8] kommer denna fond att kunna aktiveras snabbt för att stödja arbetstagare och samhällen som drabbats av betydande minskningar av antalet arbetstillfällen.

Genom Europeiska socialfondens (ESF) nuvarande program stöds 9 miljoner arbetstagare varje år. Enbart under 2009 anslås 10,8 miljarder euro i bidrag genom ESF. Fonden kan svara på behov som hänger ihop med krisen, t.ex. se till att utbud och efterfrågan på arbetskraft i högre grad motsvarar varandra, stödja gemensamma initiativ från arbetsmarknadens parter, främja social innovation och partnerskap för sysselsättning eller stärka de offentliga arbetsförmedlingarna. Förenklingen av reglerna för ESF[9] kommer att göra det möjligt att omedelbart öka förskottsutbetalningarna med 1,8 miljarder euro. I samtliga fall där ESF:s program behöver anpassas till de krisrelaterade behoven kommer kommissionen att se till att programändringarna slutförs så snabbt som möjligt.

Medlemsstaterna måste tillsammans med arbetsmarknadens parter utarbeta ytterligare åtgärder till stöd för sysselsättningen så att de svarar mot de specifika ekonomiska villkoren och arbetsmarknadssituationen i respektive medlemsstat, men det är viktigt att de stämmer överens med behoven av strukturreformer på lång sikt. Åtgärderna bör främja den långsiktiga processen för omstrukturering av de mest drabbade sektorerna, stärka deras konkurrenskraft och humankapital. De bör också bidra till att man kan möta de viktigaste utmaningarna på lång sikt, t.ex. den åldrande befolkningens inverkan på tillgången på arbetskraft och möjligheterna i en ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

Kommissionen främjar ömsesidigt lärande och utbyte av bästa metoder mellan medlemsstaterna för att de positiva kringeffekterna ska kunna maximeras och man ska nå fram till bättre gemensamma lösningar på de utmaningar utan motstycke som krisen gett upphov till.

Följande faktorer kan hjälpa medlemsstaterna när det gäller att utarbeta lämpliga och effektiva åtgärder: Att upprätthålla sysselsättningen, bland annat genom att tillhandahålla ekonomiskt stöd för tillfälliga flexibla arbetstidsarrangemang. Tillfällig anpassning av arbetstiden till produktionens behov (arbetstidsförkortning) kan utgöra en viktig källa till flexibilitet när det gäller arbetskraftsinsatser. Om omfattande friställningar kan förhindras kan detta lindra krisens sociala verkningar, leda till besparingar när det gäller uppsägnings- och (åter)anställningskostnader för företagen och förhindra att företagsspecifikt humankapital går förlorat. Sådana åtgärder måste kombineras med insatser till stöd för anställningsbarhet och vägledning till nya arbeten, vilket gör att arbetstagarna kan ta vara på de nya möjligheter som ges när konjunkturerna vänder uppåt igen. Åtgärderna måste samordnas för att negativa effekter i andra medlemsstater ska undvikas. Att öka aktiveringen och tillhandahålla lämpligt inkomststöd för dem som drabbats hårdast av den ekonomiska avmattningen, och till fullo utnyttja sociala förmåner, i linje med flexicuritymodellen. I de länder där arbetslöshetsförsäkringen är strikt begränsad tidsmässigt, bör det övervägas att tillfälligt utvidga arbetslöshetsförsäkringen och/eller stärka bestämmelserna om minimiinkomst. Incitamenten till att återvända till arbetet bör bibehållas och utsatta grupper stödjas i enlighet med strategin för aktiv inkludering. Att investera i omskolning och kompetenshöjning, särskilt för deltidsarbetslösa och i sektorer på tillbakagång. Företräde bör ges till utbildning som tar sikte på de framtida behoven på arbetsmarknaden, t.ex. gröna jobb. Man bör därför kunna utarbeta prognoser om framtida kompetensbehov. Arbetsförmedlingarna bör utvecklas så att de kan hantera en ökning av arbetslösheten. Att lindra finanskrisens direkta effekter för enskilda genom särskilda åtgärder för att förhindra överskuldsättning och upprätthålla tillgången till finansiella tjänster. I länder med pensionssystem som till stor del bygger på förfinansiering kommer återhämtningen av pensionsfonderna att vara av avgörande betydelse för att pensionärernas inkomster ska tryggas nu och i framtiden. Att säkra den fria rörligheten för arbetstagare på den gemensamma marknaden, som en källa till nya möjligheter. Den kan bidra till att lösa det långvariga problemet med bristande överensstämmelse mellan kompetensutbudet och arbetsmarknadens behov, även under nedgången. Genom direktivet om utstationering av arbetstagare underlättas arbetstagarnas fria rörlighet när det gäller gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster, men det ger också arbetstagarna ett effektivt skydd mot social dumpning. Kommissionen kommer att samarbeta med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter i syfte att komma fram till en gemensam tolkning av direktivet, för att se till att den praktiska tillämpningen av direktivet fungerar som planerat, särskilt när det gäller administrativt samarbete mellan medlemsstaterna. Att överväga stödåtgärder såsom att minska de indirekta arbetskostnaderna för lågutbildade arbetstagare. Löneutvecklingen och skatteåtgärderna måste ta hänsyn till konkurrensläget och produktivitetsökningen i de enskilda medlemsstaterna. Tillhandahålla tillräckligt med stöd för åtgärder mot ungdomsarbetslösheten och problemet med ungdomar som lämnar skolan i förtid. Om en ung människa under en längre tid varken deltar i utbildning eller arbetsliv kan följden bli bestående men. Medlemsstaterna bör bereda sig på och uppmuntra en ökad efterfrågan på utbildning, eftersom nuvarande studerande fortsätter sina studier och uppsagda arbetstagare söker sig till vidareutbildning. I detta sammanhang kan det redan förutses tillväxtområden på arbetsmarknaden, såsom ”gröna jobb”. Integrera åtgärder för en översyn av lagstiftningen om anställningstrygghet i en strategi för flexicurity som omfattar alla delfaktorer, för att minska segmenteringen och förbättra arbetsmarknadernas funktion. |

Ett europeiskt toppmöte för sysselsättningen

- En EU-strategi kan ge ett mervärde till medlemsstaternas ansträngningar att möta utmaningen på sysselsättningsområdet, samtidigt som snedvridande effekter kan undvikas. EU:s sysselsättningstoppmöte i maj erbjuder en möjlighet att göra en analys av läget och komma överens om ytterligare, konkreta åtgärder. Toppmötet, som förbereds tillsammans med arbetsmarknadens parter, kommer att bygga på de framsteg i fråga om den förnyade sociala agendan som gjordes under fjolåret.

För toppmötet har följande tre mål ställts upp:

- Det bör bidra till att snabba upp återhämtningen genom att fokusera på strukturella reformer, för att skapa mer flexibla och tryggare arbetsmarknader som är öppna för alla.

- Det bör komma överens om en samlad strategi för att minska krisens sociala verkningar.

- Mötet bör också lansera ett nytt samförstånd med arbetsmarknadens parter och andra berörda parter om hur socialpolitiken ska moderniseras för att gagna både arbetstagare och arbetsgivare.

Särskilt fokus kan läggas på åtgärder för att motverka arbetslöshet, med tyngdpunkt på att integrera yngre och mer utsatta arbetstagare på arbetsmarknaden. Toppmötet bör granska hur EU:s politik bättre kan stödja medlemsstaternas insatser, särskilt för att åtgärda de strukturella svagheterna på arbetsmarknaderna, i linje med rekommendationerna i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning.

Toppmötet kommer att förberedas med arbetsmarknadens parter och i samråd med alla berörda intressenter. För att erhålla synpunkter på toppmötets teman och eventuella resultat kommer kommissionen att anordna en rad workshopar i olika medlemsstater, för att sammanföra företrädare för Europaparlamentet, arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer och det civila samhället. De utgör ett komplement till kommissionens pågående utbyte med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter inom ramen för den europeiska sociala dialogen. Denna breda och öppna förberedelseprocess bör fungera som en solid bas för att skapa ett brett samförstånd om en rad konkreta frågor i maj.

FRÄMJA GLOBAL ÅTERHÄMTNING: DET EUROPEISKA BIDRAGET TILL G-20-TOPPMÖTET

Denna kris är världsomspännande. Den hastighet och kraft med vilken en chock i en systemviktig finansmarknad påverkade det finansiella systemet och spred sig till realekonomierna runtom i världen har visat omfattningen av det globala ömsesidiga beroendet.

EU spelade en ledande roll i arbetet med att väcka insikt om behovet av globala lösningar. Som en följd av EU:s initiativ kunde man vid toppmötet i Washington i november 2008 nå enighet om en handlingsplan för att förnya de internationella finansiella strukturerna i linje med globaliseringens realiteter.

EU måste fortsätta att tala med en röst vid G-20-toppmötet i London den 2 april. Med tanke på vår långa och framgångsrika erfarenhet av regional marknadsintegration och effektivt institutionsbyggande kan vi vara en stark och inflytelserik partner i detta arbete.

I takt med att genomförandet av den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa tar fart och mot bakgrund av en ambitiös reform av de europeiska finansmarknaderna har Europeiska unionen mycket goda förutsättningar att visa vägen genom att föreslå konkreta lösningar som kan ge effektiva resultat på global nivå.

Dessa insatser bör vara förenliga med behovet av globala lösningar när det gäller klimatförändringarna. Övergången till ett utsläppssnålt samhälle borde skapa nya möjligheter för tillväxt inte bara i Europa utan runtom i världen. Toppmötet i London bör därför bekräfta sitt engagemang för ett ambitiöst övergripande resultat av FN:s förhandlingar om klimatförändringarna i Köpenhamn i december 2009.

Vi bör också se till att toppmötet i London ger klara besked om behovet av att de globala marknaderna förblir öppna. Även om man i hela världen erkänner att den historiska erfarenheten av protektionism i konjunkturnedgångar är katastrofal, kan det finnas starka inhemska påtryckningar för att införa restriktiva åtgärder. Det fordras ett entydigt budskap för att motverka dessa hot.

Potentiella EU-kandidater och grannländer drabbas också av krisen. Kommissionen står fast vid sitt åtagande att samarbeta med europeiska och internationella finansinstitut för att stödja dessa länders ekonomiska stabilitet och utveckling. Kommissionen har välkomnat den handlingsplan som utarbetats av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, EIB och Världsbanken i syfte att lämna bistånd för att stärka banker och stödja utlåningen till vissa ekonomier i Central- och Östeuropa.

Mot bakgrund av den globala krisens och den resulterande avmattningens långtgående effekter på utvecklingsländerna måste vi slutligen stå fast vid vårt åtagande att hjälpa dessa länder genom krisen, ut ur fattigdom och till hållbar tillväxt. Det är av avgörande betydelse för den globala återhämtningen i en hållbar öppen ekonomi att vi hjälper dem att uppnå millennieutvecklingsmålen.

EU måste uppfylla sina åtaganden om offentligt utvecklingsbistånd så att detta, tillsammans med andra tillgängliga medel, kan användas för att stimulera tillväxt, investeringar, handel och sysselsättning. Genom kommissionens, medlemsstaternas och EIB:s olika instrument bör EU fokusera på områden som jordbruk, klimatförändring och infrastruktur där en direkt konjunkturutjämnande effekt kan åstadkommas. Dessa insatser bör kompletteras med ett stort ansvarstagande från utvecklingsländernas sida för att garantera god makroekonomisk och finanspolitisk styrning.

Vid toppmötet i London bör EU, i enlighet med sina pågående interna beslut, främja en överenskommelse om en heltäckande uppsättning konkreta resultat. Vid toppmötet bör bestämda åtaganden göras om att förbättra det globala finansiella systemet och regelsystemet så att alla relevanta aktörer och instrument underkastas lämplig reglering och tillsyn, genom att följande åtgärder vidtas: Ökad insyn och ansvarsskyldighet: Såväl bankernas stabilitetsregler som redovisningsstandarderna bör förbättras genom att man bygger in konjunkturutjämnande mekanismer och beaktar det verkliga värdet på ett korrekt sätt. Bankernas kapitalkrav bör bättre avspegla likviditetsriskerna och incitamenten avseende värdepapperisering bör justeras. Styrelseformerna i International Accounting Standards Board bör förbättras. Främjande av sund reglering: Regleringen och tillsynen, särskilt Baselkommitténs stabilitetsnormer, bör utvidgas till alla relevanta systemaktörer – hedgefonder, private equity och andra icke-reglerade kreditinstitutioner. Kreditvärderingsinstituten bör underkastas stränga krav för att garantera kreditvärderingarnas kvalitet och öppenhet samt för att se till att inga intressekonflikter föreligger. Principerna för löner och andra ersättningar bör justeras för att undvika överdrivna risker på kort sikt och bli föremål för tillsyn. Främjande av integritet på finansmarknaderna: Det bör upprättas en förteckning över icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner och en uppsättning gemensamma åtgärder mot dessa när det gäller tillsyn, insatser mot penningtvätt, finansiering av terrorism och beskattning. Banker bör avskräckas från att verka i offshore-centrum[10] genom högre stabilitetskrav och strängare bestämmelser om insyn. Reglerna om innehav av och överföring av förmedlade säkerheter bör harmoniseras på global nivå. Förbättrad internationell samordning av tillsynen: Globala tillsynskollegier bör inrättas och ges de befogenheter som krävs för att de ska vara effektiva. Tillsynsmyndigheterna bör utbyta god praxis och främja en global konvergens i fråga om praxis. Forum för finansiell stabilitet bör utvidgas före toppmötet den 2 april till att omfatta alla viktiga tillväxtekonomier och Europeiska kommissionen. Reform av de internationella finansinstitutens styrelseformer: Toppmötet i London bör enas om en tidsplan för ytterligare reformer av Internationella valutafondens och Världsbankens styrelseformer. Systemet för utnämningar av höga tjänstemän i båda dessa institutioner bör ses över. Förstärkning av IMF: Medlemsstaterna bör gemensamt bidra till en tillfällig fördubbling av IMF:s resurser. IMF bör stärka sin övervakning genom att fördjupa bevakningen av finansväsendet, stärka den multilaterala övervakningen och genomföra multilaterala samråd som omfattar en ordnad justering av globala obalanser. Samarbetet med Forum för finansiell stabilitet bör förstärkas och effektiva gemensamma mekanismer för tidig varning bör inrättas. IMF bör regelbundet utvärdera medlemmarna i Forum för finansiell stabilitet och andra systemrelevanta länder och de svagheter som iakttas bör införlivas i mekanismen för tidig varning. Reformerna bör omfatta interna förfaranden och säkerställa att de viktigaste slutsatserna från IMF:s övervakning införlivas i Internationella monetära och finansiella rådet (International Monetary and Financial Council). Utveckling av Världsbanken och regionala utvecklingsbanker: Bankerna bör genomföra de instrument som de har till förfogande på ett flexibelt sätt för att tidigarelägga stödet i syfte att mildra krisens effekter, särskilt för utsatta befolkningar. Lämplig finansiering bör säkerställas för deras verksamhet. Toppmötet bör stödja balanserad tillväxt på de globala marknaderna genom att följande åtgärder vidtas: Främjande av en global återhämtning genom fortsatt internationell samordning av finanspolitiska åtgärder och av deras verkliga effekter. EU gör sitt i den globala ansträngningen för att återställa tillväxten. Det internationella samarbetet bör säkerställa att de aktuella finanspolitiska åtgärderna är förenliga med långsiktig finansiell hållbarhet. Tillräckliga investeringar bör dessutom göras i långsiktiga strategier som innovation, utbildning, energieffektivitet och ett utsläppssnålt samhälle. När återhämtningen väl tar fart är en ordnad och samordnad omvändning av de makroekonomiska stimulansåtgärderna berättigad. Främjande av ett öppet handelssystem som ett komplement till de finanspolitiska stimulansåtgärderna. G20-länderna bör sträva efter en ytterligare öppning av de globala marknaderna. Nyckeln till detta är att snabbt slutföra Doha-rundan på grundval av befintliga förhandlingstexter om jordbruk och industrivaror. Toppmötet i London bör bekräfta en kraftfull gemensam hållning mot protektionism i enlighet med det åtagande om att inte ändra regelverket (”standstill commitment”) som överenskoms i Washington och den effektiva övervakningsmekanism som inrättats inom ramen för WTO. Partnerna i G-20 bör ge uttryck för en gemensam beslutsamhet att genomföra detta åtagande på högsta politiska nivå. Lansering av ett multilateralt initiativ om handelsfinansiering till stöd för Världsbanksgruppens och andra relevanta multilaterala utvecklingsorgans insatser för att utvidga sin verksamhet inom handelsfinansiering. Främjande av den globala utvecklingen är en del av lösningen av den globala krisen och bidrar till fred och stabilitet runtom i världen. Toppmötet i London bör bekräfta åtagandet att stödja utvecklingsländernas insatser för att skapa tillväxt och kampen mot fattigdom, särskilt genom att åstadkomma resultat i fråga om millennieutvecklingsmålen. För att underlätta utvecklingsländernas aktiva deltagande i den internationella handeln bör G-20-länderna uppfylla sina löften om ”bistånd för handel” och ge de minst utvecklade länderna tillträde till sina marknader utan tullar och kvoter. |

SLUTSATSER

- I detta meddelande fastställs hur Europeiska unionen kan bygga på de åtgärder som redan vidtagits för att hantera den finansiella och ekonomiska krisen. En ny fas inleds nu i och med genomförandet av EU:s återhämtningsplan varvid åtgärderna måste samordnas på ett effektivt sätt så att de på bästa sätt kan bistå företag, hushåll och samhällen över hela Europa. Meddelandet återspeglar de diskussioner som stats- och regeringscheferna förde den 1 mars 2009 och betonar att återhämtningen kommer att underlättas om åtgärder i en medlemsstat utformas så att de ger upphov till ett uppsving i andra medlemsstater. En effektiv samordning kommer att göra den inre marknaden till en språngbräda för återhämtning.

Kommissionen uppmanar Europeiska rådet att vid sitt vårmöte göra följande:

- Enas om behovet av ett nytt paket med åtgärder för att reformera finanssektorn inbegripet en ny ram för tillsynen av EU:s finanssektor på grundval av de Larosière-gruppens arbete, och besluta om huvudbeståndsdelarna i denna nya ram vid Europeiska rådets möte i juni på grundval av ytterligare förslag från kommissionen, samt uppmana rådet och Europaparlamentet att prioritera antagandet av de förslag om reglering av finansiella tjänster som kommissionen kommer att lägga fram under de kommande månaderna.

- Uppmana medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa långsiktig ekonomisk stabilitet så snart som de ekonomiska villkoren möjliggör detta, i enlighet med den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten.

- Uppmana medlemsstaterna att påskynda genomförandet av sina nationella återhämtningsplaner och strukturreformer.

- Uppmana medlemsstaterna att tillämpa de gemensamma principerna i avsnitt 3.2 när de utformar och genomför åtgärder för att stärka realekonomin.

- Uppmana medlemsstaterna att på ett effektivt sätt stödja människor genom krisen genom att använda åtgärder som beskrivs i detta meddelande.

- Ställa sig bakom processen för förberedandet av det europeiska sysselsättningstoppmötet i maj.

- Godkänna den gemensamma europeiska ståndpunkten inför G-20-toppmötet i London.

[1] EUT C 270, 25.10.2008, s. 8 och EUT C 10, 15.1.2009, s. 2.

[2] K(2009) 1345 (ännu ej offentliggjort).

[3] Enligt kommissionens januariprognos.

[4] Inbegripet en rad nya offentligprivata partnerskap.

[5] KOM(2009) 104, 25.2.2009.

[6] Inre marknaden har ökat EU:s välstånd med 2,15 % av EU:s BNP per år och skapat 2,75 miljoner nya arbetstillfällen mellan 1992 och 2006. Handeln inom EU i förhållande till BNP steg med 30 % mellan 1995 och 2005.

[7] KOM(2009) 83, 26.2.2009.

[8] KOM(2008) 867, 16.12.2008.

[9] KOM(2008) 813, 26.11.2008.

[10] Kommissionen kommer inom kort att lägga fram förslag om informationsutbyte och öppenhet när det gäller skattefrågor i EU och med tredjeländer.