29.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 141/55

—

Enligt Regionkommittén bör direktivet innehålla en rekommendation till medlemsstaterna att tvinga (och inte bara stimulera) tillverkare av elektriska eller elektroniska produkter att utforma produkterna på ett sätt som underlättar reparation, demontering, återanvändning och återvinning. Den avgift som utkrävs inom ramen för efterlevnadsbestämmelserna bör därför stå i relation till möjligheten att återanvända eller återvinna en särskild produkt.

—

Insamlingsnivån bör tillämpas på varje produktkategori för sig och insamlingsmålet bör beräknas på grundval av den genomsnittliga livscykeln för elektriska eller elektroniska produkter. Medlemsstaterna bör säkerställa att små mängder avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter inte hamnar bland osorterat avfall.

—

Tillverkarna måste ha en klar och tydlig skyldighet att stå för kostnaderna för insamlingen och för de stationer som krävs för insamling av avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter. Tillverkarnas ansvar bör obligatoriskt utökas till att omfatta kostnaderna för separat insamling från hushållen för att säkerställa ökad harmonisering av det ekonomiska ansvaret och lika villkor i EU.

—

Regionkommittén anser att man i enlighet med ”hierarkin” för avfallshanteringen bör fastställa ett separat minimimål på 5 % för återanvändning av produkter. På så sätt skulle man kunna råda bot på den rådande oviljan att återanvända återvunna produkter och se till att apparater av hög kvalitet återanvänds.

—

Alla kostnader för ett för människors hälsa och miljön ofarligt bortskaffande av avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter och som innehåller farliga ämnen bör därför komma till uttryck i produktpriset. Kommittén beklagar att förteckningen över förbjudna ämnen enligt bilaga IV i direktivet om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter inte utvidgats.

—

Regionkommittén anser att man bör ägna betydligt större uppmärksamhet åt miljöutbildningens roll, bland annat med informationskampanjer för allmänheten. Man bör stödja de lokala och regionala myndigheterna i arbetet med att förbereda och genomföra dessa åtgärder, som kan ha mycket stor betydelse för hur konsumenternas beteende påverkas.

Föredragande

:

Jerzy Zająkała (PL–UEN-AE), borgmästare i kommunen Łubianka

1.

Regionkommittén instämmer i vikten av en lämplig reglering av frågor rörande en korrekt hantering av avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) med tanke på den stora inverkan detta slags avfall har på miljö och hälsa.

2.

Regionkommittén understryker att det i de flesta medlemsstater är de lokala och regionala myndigheterna som har till uppgift att genomföra EU:s avfallshanteringspolitik. De utarbetar planer, beviljar tillstånd för insamling och behandling av avfall och förvaltar systemen för insamling och behandling. De bör därför spela en viktig roll i arbetet med att utarbeta nya strategier och förslag på avfallshanteringens område.

3.

Regionkommittén ställer sig positiv till att kommissionen tagit initiativ till en omarbetning av direktiven och i sitt utkast beaktar innehållet i ett tidigare ReK-yttrande, från 2000, där kommittén förklarade att man borde minska de omotiverade kostnaderna och bördorna för marknadsaktörerna och förvaltningen, öka effektiviteten och framför allt begränsa den snabbt växande avfallskedjans miljöeffekter.

4.

Regionkommittén bekräftar att gemenskapens miljöpolitik baseras på principen om att förorenaren ska betala. Producentansvaret, som är en direkt konsekvens av denna princip, är en huvudprincip för avfallshanteringen och en hörnsten i direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter.

5.

Regionkommittén vill framhålla att det uppstått förseningar i genomförandet av direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter. Dessa förseningar leder till att de lokala och regionala myndigheterna och tillverkarna inte i tillräckligt god tid får tydliga anvisningar om hur bestämmelserna bör genomföras.

6.

Regionkommittén anser att det nya direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter bör säkerställa att systemen för kontroll av efterlevnaden ger de lokala och regionala myndigheterna lämplig och fortlöpande ersättning för eventuella ekonomiska eller administrativa bördor som uppstår som en följd av genomförandet av direktivet.

7.

Regionkommittén anser att båda direktiven i möjligaste mån bör behandlas parallellt och i kombination med andra EU-bestämmelser i dessa frågor. Endast på så sätt kan problemen lösas på ett lämpligt sätt.

8.

Regionkommittén förväntar sig att alla aktörer inom avfallskedjan (tillverkare, distributörer samt lokala och regionala myndigheter) når fram till en gemensam ståndpunkt om ansvaret för insamlingen från privathushåll av avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter. Den nuvarande situationen, där medlemsstaterna har olika strategier, leder till omotiverade skillnader i kostnaderna för dessa aktörer, vilket i sin tur snedvrider konkurrensen. Kommittén accepterar emellertid att insamlingsmetoderna kan variera mellan regioner beroende på lokala förutsättningar och villkor.

9.

Regionkommittén håller med om att omarbetningen av direktiven inte strider mot subsidiaritetsprincipen. Hälso- och miljöeffekterna av elektriska och elektroniska produkter (EEE) och avfall som utgörs av eller innehåller sådana är i likhet med den fria rörligheten för varor på marknaden gränsöverskridande. EU är därför lämplig beslutsnivå. Enskilda initiativ från medlemsstaternas sida kan leda till att miljöskyddet begränsas och till problem på den inre marknaden, t.ex. genom att tillverkarnas och konsumenternas kostnader för att anpassa sig till de nya bestämmelserna ökar.

10.

Regionkommittén håller med om att direktivet om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter syftar till större samstämmighet och till synergieffekter med andra EG-rättsakter på detta område för samma produkter, framför allt med Reach. Genom att tillämpningsområdet och definitionerna klargörs, harmoniserade klausuler om verkställighet införs och mekanismen för beviljande av undantag förbättras kommer den rättsliga klarheten att öka.

11.

Regionkommittén framhåller det lämpliga i den harmonisering av tillämpningsområdet för direktiven som fastställs i artikel 2 och de definitioner som fastställs i artikel 3 i direktivet om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter. Klarheten i bestämmelserna och deras överensstämmelse med de EG-rättsliga föreskrifterna på detta område kommer att öka den rättsliga klarheten och begränsa de administrativa kostnaderna.

12.

Regionkommittén ser positiva aspekter i att registreringen av tillverkarna av elektriska och elektroniska produkter harmoniseras men vill framhålla att det nuvarande registreringssystemet i en del av medlemsstaterna införts först under de senaste fyra åren och att detta varit kostsamt. Innan man inför ett nytt system för registrering av tillverkare bör man kontrollera hur effektivt det är. Regionkommittén vill samtidigt framhålla att alla krav på rapportering från de lokala och regionala myndigheterna även fortsättningsvis måste uppfyllas.

13.

Regionkommittén välkomnar minimiinspektionskraven för medlemsstaterna och minimikraven för kontroll av transport av avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter. Dessa krav bidrar till direktivets genomförande. Regionkommittén uppmanar samtidigt medlemsstaterna att se till att organen i fråga får tillräckliga resurser för att kunna genomföra bestämmelserna, bland annat stöd för utbildning av de tjänstegrenar som har till uppgift att genomföra lagstiftningen. Dessutom bör man involvera Impel-nätverket (1) i arbetet med minimiinspektionskraven.

14.

Regionkommittén framhåller att det saknas tydliga föreskrifter för kontroll och övervakning av hur de kollektiva och individuella systemen fullgör de krav som ställs på dem och hur enskilda tillverkare fullgör sina finansiella skyldigheter enligt direktivet.

15.

Regionkommittén beklagar att man vid omarbetningen inte ägnat tillräckligt mycket tanke åt hur man kan stimulera utvecklingen av en gemensam europeisk avsättningsmarknad för återvunna produkter. För detta ändamål skulle man kunna använda instrument som styr efterfrågan (t.ex. miljöanpassade offentliga upphandlingar, incitament för köp av återvunna material o.dyl., exempelvis genom beskattning av jungfruliga material om återvunna alternativ finns tillgängliga). Detta skulle utan tvivel leda till en minskad mängd avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter och övertyga allmänheten om att detta avfall omhändertas på rätt sätt.

16.

Regionkommittén anser att man bör ägna betydligt större uppmärksamhet åt miljöutbildningens roll, bland annat med informationskampanjer för allmänheten som vänder sig till alla åldersgrupper och är anpassade till de lokala förhållandena och konsumtionsmönstren. Effektiviteten i dessa åtgärder har mycket stor betydelse för hur konsumenternas beteende påverkas. Man bör stödja de lokala och regionala myndigheterna i arbetet med att förbereda och genomföra dessa åtgärder.

17.

Regionkommittén anser att EU och medlemsstaterna bör inleda och stödja forskning om effektiv hantering av återvunna produkter och delar av sådana produkter, och söka efter effektiva metoder för att informera medborgarna om miljövänligt beteende.

18.

Regionkommittén anser att EU och medlemsstaterna bör stödja åtgärder för att göra konsumenterna mer medvetna och främja utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna och mellan lokala och regionala myndigheter.

19.

Regionkommittén anser att det är av största vikt att återvinningsrutinerna för avfall från elektriska och elektroniska produkter inte varierar på grundval av materialens värde.

20.

Regionkommittén anser att man bör göra tydlig åtskillnad mellan återanvändning av föremål som ännu inte blivit avfall (och inte behöver räknas in i målen) och återanvändning av föremål som redan blivit avfall, t.ex. från kommunala sopanläggningar. Regionkommittén vill framhålla hur svårt det är att kontrollera i vilket tillstånd det avfall som skickas till insamlingsstationerna befinner sig och att det är bättre att skicka vissa gamla och ineffektiva apparater till materialåtervinning än att återanvända dem.

21.

Regionkommittén ställer sig positiv till att direktivets tillämpningsområde förtydligas och till den tydliga specificering av kategorier och typer av elektriska eller elektroniska produkter som finns i bilagorna till direktivet. Regionkommittén vill dock framhålla att det kan uppstå problem när varor med dubbla användningsområden ska klassificeras. Regionkommittén anser därför att man bör betrakta sådana varor som avfall från privathushåll. I vissa situationer kan det annars hända att kostnader utan giltiga skäl överförs på andra aktörer och att betalningarna från privathushållen för avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter minskar. Denna klassificering skulle också innebära större tydlighet och säkerhet för producenterna.

22.

Enligt Regionkommittén bör direktivet innehålla en rekommendation till medlemsstaterna att tvinga (och inte bara stimulera) tillverkare av elektriska eller elektroniska produkter att utforma produkterna på ett sätt som underlättar reparation, demontering, återanvändning och återvinning. Detta skulle bidra till att minska mängden avfall på soptippar och i sopförbränningsanläggningar. Här bör man beakta möjligheten att införa ett system med incitament och fördelar för de tillverkare som överträffar de fastställda återvinningskraven för en viss grupp av produkter.

23.

Regionkommittén vill påpeka ett problem i tillämpningen av insamlingsnivån för kollektiva system. När insamlingsnivån tillämpas på ett (kollektivt) system som helhet (för alla apparater) på det sätt som kommissionen föreslår kan det få negativa effekter. I detta fall är det troligt att system för kontroll av efterlevnaden i första hand kommer att inriktas på tung utrustning (som bidrar med det mesta av vikten), inte på utrustning med mycket låg vikt. Det gäller att undvika att insamlingsnivån innebär att ett system skapas som fokuserar enbart på tung utrustning i stället för utrustning med stor miljöpåverkan. Av den anledningen bör insamlingsnivån tillämpas på varje produktkategori för sig.

24.

Regionkommittén anser att den nya formeln för att räkna ut den planerade insamlingsnivån för insamling av avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter är ett steg i rätt riktning. Hittills har nivån baserat sig på ett visst antal kilo per invånare, medan den nya indikatorn ska räknas ut som en procentandel av den genomsnittliga vikten på de produkter som släpps ut på marknaden. Den tvåårsperiod som fastställs för beräkning av genomsnittet tar dock inte hänsyn till den verkliga livscykeln hos vissa typer av elektriska eller elektroniska produkter, som ofta uppgår till avsevärt mer än två år. Regionkommittén vill också framhålla att en förlängning av livscykeln för elektriska eller elektroniska produkter minskar avfallsproblemet. Detta borde leda till att konsumenterna föredrar sådana produkter.

25.

Regionkommittén rekommenderar också att man beräknar målet på grundval av den genomsnittliga livscykeln för elektriska eller elektroniska produkter och inte på grundval av försäljningen av nya produkter under de två föregående åren. Att basera beräkningarna på en tvåårsperiod verkar godtyckligt och skulle kunna leda till oönskade miljöeffekter, eftersom livscykeln för de enskilda typerna av produkter varierar betydligt.

26.

Regionkommittén hyser oro för att målet fortfarande baseras på vikt, vilket inte återspeglar produkternas miljöpåverkan, och vill framhålla hur svårt det är att övertyga konsumenterna om att lämna ifrån sig små elektriska eller elektroniska produkter för återvinning inom ramen för system för separat insamling. Regionkommittén noterar att dessa produkter i hög grad kastas i containrar för kommunalt avfall och på så sätt hamnar på soptippen. Regionkommittén anser därför att man bör ta hänsyn till små produkter när man fastställer medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 5.1 i direktivet.

27.

Regionkommittén betonar att principen om att förorenaren ska betala innebär att kostnaderna för hanteringen av avfall från elektriska och elektroniska produkter (WEEE) bör betalas av konsumenterna, genom producenterna av elektriska och elektroniska produkter, och inte av skattebetalarna, huvudsakligen genom de lokala myndigheterna. Detta innebär att producenterna av elektriska och elektroniska produkter ansvarar för kostnaderna för insamling, hantering och behandling av avfall från elektriska och elektroniska produkter samt kostnaderna för information och en anpassad produktutformning. Principen om producentansvar utgör grundvalen för ett gott och tydligt samarbete mellan producenterna och de lokala och regionala myndigheterna så att direktivets mål kan uppnås.

28.

Regionkommittén noterar den oro som framförts av tillverkarna (2) av elektriska eller elektroniska produkter, som förklarar att de, även om de med rätta anses ha ansvaret för att genomföra insamlingsmålen, bara har begränsade möjligheter att kontrollera t.ex. tillgången till insamlingsstationer och mängden avfall som konsumenterna producerar. I artikel 7.1 fastställs med rätta att det är tillverkarna som har slutansvaret för att insamlingsmålet uppnås.

Regionkommittén vill dock framhålla följande behov:

29.

Regionkommittén efterlyser en utvidgning av producentansvaret så att det omfattar ett krav på att täcka kostnaderna för separat insamling från hushållen, inte bara en möjlighet att göra det.

30.

Regionkommittén ställer sig positiv till att de minimimål som fastställs i artikel 11.1 höjts med 5 % och till att de nu också omfattar medicintekniska produkter. Regionkommittén anser att man i enlighet med ”hierarkin” för avfallshanteringen bör fastställa ett separat minimimål på 5 % för återanvändning av produkter. På så sätt skulle man kunna råda bot på den rådande oviljan att återanvända återvunna produkter och se till att apparater av hög kvalitet återanvänds.

31.

Regionkommittén påpekar att tillverkare av varor avsedda för konsumenter (B2C-varor) har föga eller inget intresse av att uppmana till att deras utrustning ska återanvändas, och därför sker ingen återanvändning. Införandet av återanvändningsmål i återvinningsmålet kommer inte att ändra detta förhållande. Tillverkarna kommer bara att försöka nå målet genom återvinning och bortse från möjligheterna till återanvändning. Återanvändningsorganisationernas erfarenhet är dock att 20–30 % av alla kasserade elektriska och elektroniska produkter fortfarande är fullt funktionsdugliga eller kan bli det efter smärre reparationer. ReK tar avfallshierarkin på stort allvar och stöder främjandet av återanvändning av hela apparater. Vi föreslår därför ett separat mål för återanvändning av hela apparater.

32.

Regionkommittén påpekar att vissa flexibla bestämmelser i direktivet och den otydliga definitionen av skyldigheter och ansvar i nationell lagstiftning vid många tillfällen har lett till oproportionellt stora administrativa och ekonomiska bördor för de lokala myndigheterna. Kostnader som enligt direktivet ska belasta producenterna belastar i slutändan de lokala myndigheterna eftersom de vanligtvis enligt lagen är skyldiga att samla in avfall och måste ingripa när producenternas återtagningssystem inte fungerar ordentligt. Vi anser att de lokala och regionala myndigheterna inte ska behöva bära de ekonomiska konsekvenserna av luckor i lagstiftningen om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter.

33.

Regionkommittén uttrycker sin oro över att farliga ämnen och material som används i elektriska och elektroniska produkter fortfarande vållar omfattande föroreningar. Inte nog med att man i dessa produkter använder många farliga ämnen och material – återvinningen av dessa produkter och behandlingen av dem sedan de tagits ur drift ger också upphov till andra skadliga ämnen, t.ex. dioxiner och furaner.

34.

Regionkommittén framhåller att man bör verka för att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökade mängder avfall, bland annat avfall som innehåller farliga ämnen. Regionkommittén framhåller att samhället inte ska behöva betala ytterligare skatter för att täcka kostnaderna för hantering av avfall som innehåller farliga ämnen. Det är tillverkarna (och distributörerna, som importerar produkterna från länder utanför EU) som själva beslutar att använda farliga ämnen i de elektriska och elektroniska produkterna. Alla kostnader för ett för människors hälsa och miljön ofarligt bortskaffande av avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter och som innehåller farliga ämnen bör därför komma till uttryck i produktpriset.

35.

Regionkommittén instämmer i att man bör föra över förteckningen över förbjudna ämnen och maximikoncentrationer av dessa till bilagan till direktivet. Kommittén beklagar dock att förteckningen över förbjudna ämnen enligt bilaga IV inte utvidgats. Detta gäller framför allt hexabromcyklododekan (HBCDD), di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP), butylbensylftalat (BBP) och dibutylftalat (DBP) i alla elektriska eller elektroniska produkter.

36.

Regionkommittén anser att man bör analysera olika argument såväl för ett fullt genomförande av Reach genom direktivet om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter som för att direktivet ska fortsätta att utgöra ett komplement till Reach-processen, eftersom det innehåller en mer exakt tidsplan för rapportering av nyligen identifierade farliga kemikalier som bör ersättas med ofarliga motsvarigheter.

37.

Regionkommittén ställer sig positiv till att den översyn av undantag som äger rum vart fjärde år ersatts med en längsta giltighetstid på fyra år, med en möjlighet att ansöka om förlängning. Med detta vill man stimulera insatserna för att ersätta ämnen och överföra bevisbördan från de offentliga myndigheterna till den tillverkare eller distributör som lämnar en sådan ansökan.

38.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att ofördröjligen fastställa detaljerade regler för beviljande av undantag, med tanke på den rättsliga klarhet som de ekonomiska aktörerna behöver, och att fastställa hur de nya kriterierna avseende socioekonomiska effekter och fördelar, som omnämns i artikel 5.1 b, ska tillämpas när undantag beviljas och ses över.

39.

Regionkommittén håller med om att bestämmelserna i artiklarna 6–8 är tydliga och konsekventa, och anser att en minskning av antalet produkter som inte uppfyller normerna genom en mer exakt och harmoniserad kontroll av marknaden är ett kostnadseffektivt sätt att öka direktivets positiva miljöeffekter.