[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION | Bryssel den 28.11.2008 KOM(2008) 761 slutlig 2008/0225 (CNS) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (Kodifierad version) (framlagt av kommissionen) MOTIVERING 1. Inom ”Medborgarnas Europa” fäster kommissionen stor vikt vid att gemenskapsrätten förenklas och förtydligas så att den blir mer tillgänglig och begriplig för medborgarna och därmed ger dem nya möjligheter och tillfällen att utöva de särskilda rättigheter som de kan åberopa. Ett hinder för att uppnå detta mål är dock att ett stort antal bestämmelser som har ändrats flera gånger och ofta på ett väsentligt sätt finns spridda i såväl den ursprungliga rättsakten som i senare ändringsrättsakter. För att kunna fastställa vilka bestämmelser som gäller fordras därför att ett stort antal rättsakter kontrolleras och jämförs. Gemenskapsrättens klarhet och överskådlighet är därför beroende av att ofta ändrade bestämmelser kodifieras. 2. Genom sitt beslut av den 1 april 1987 gav kommissionen[1] sina avdelningar i uppdrag att kodifier a rättsakter senast efter det att de ändrats för tionde gången, samtidigt som den underströk att detta var en minimiregel, och att avdelningarna i syfte att uppnå en klar och begriplig gemenskapslagstiftning borde sträva efter att med ännu kortare mellanrum kodifiera de texter som de har ansvar för. 3. Detta bekräftades i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Edinburgh[2] i december 1992, där också betydelsen av en kodifiering betonades, eftersom den garanterar rättssäkerhet i fråga om vilken lag som är tillämplig vid en viss tidpunkt i en viss fråga. Kodifieringen ska genomföras i enlighet med gemenskapens normala lagstiftningsförfarande. Eftersom rättsakterna inte får ändras i sak vid en kodifiering har Europaparlamentet, rådet och kommissionen i ett interinstitutionellt avtal av den 20 december 1994 enats om en påskyndad arbetsmetod i syfte att snabbt kunna anta kodifierade rättsakter. 4. Detta förslag avser en kodifiering av rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav[3]. Den nya förordningen ersätter de olika rättsakter som omfattas av kodifieringen[4]. Förslaget följer de kodifierade texterna vad beträffar innehållet i sak och begränsar sig därmed till att föra samman texterna, vilket innebär att de ändringar som krävs till följd av kodifieringen endast är av formell karaktär . 5. Detta förslag till kodifiering har utarbetats på grundval av en föregående konsolidering på alla officiella språk av texten i förordning (EG) nr 539/2001 och i ändringsrättsakterna, som genomförts av Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer med hjälp av ett databehandlingssystem . I de fall artiklarna har numrerats om framgår förhållandet mellan de gamla och de nya artikelnumren av en tabell i bilaga IV till den kodifierade förordningen. ê 539/2001 2008/0225 (CNS) Förslag till RÅDETS FÖRORDING om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (kodifierad version) EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 62, punkt 2 b i, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande[5] med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[6], och av följande skäl: ê (1) Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav[7] har ändrats flera gånger[8] på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras. ê 2414/2001 Art. 1.1 (anpassad) (2) Denna förordning Ö bör Õ föreskriva en fullständig harmonisering i fråga om tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser och tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav. ê 539/2001 Skäl 5 första meningen (3) Fastställandet av vilka tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering och vilka tredjeländer som är undantagna från detta krav görs genom en väl avvägd bedömning i varje enskilt fall av olika kriterier kopplade bland annat till olaglig invandring, allmän ordning och säkerhet samt Europeiska unionens yttre förbindelser med tredjeland, samtidigt som hänsyn också tas till konsekvenserna för den regionala sammanhållningen och ömsesidigheten. ê 539/2001 Skäl 6 (anpassad) (4) Eftersom den fria rörligheten för medborgare i Island, Liechtenstein och Norge säkerställs inom ramen för avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, Ö bör Õ dessa inte omnämnas i den förteckning Ö över tredjeländer vars medborgare är undantagna från skyldigheten att inneha visering Õ. ê 453/2003 Skäl 3 (anpassad) (5) Eftersom avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiziska edsförbundet å andra sidan om fri rörlighet för personer föreskriver fri rörlighet utan viseringstvång för medborgare i Schweiz och i medlemsstaterna bör Schweiz inte nämnas i Ö den förteckning över tredjeländer vars medborgare är undantagna från skyldigheten att inneha visering Õ. ê 539/2001 Skäl 8 (anpassad) (6) I vissa fall är ett särskilt viseringssystem motiverat, och då Ö bör Õ medlemsstaterna Ö kunna Õ undanta vissa kategorier av personer från skyldigheten att inneha visering alternativt ålägga dem denna skyldighet, bland annat i enlighet med folkrätten eller sedvanerätten. ê 539/2001 Skäl 7 (anpassad) (7) För statslösa personer och konventionsflyktingar bör frågan om de är skyldiga att inneha visering eller ej avgöras med hänsyn till det tredjeland i vilket dessa personer är bosatta och som har utfärdat deras resehandlingar, utan att detta påverkar de skyldigheter som följer av internationella avtal undertecknade av medlemsstaterna, särskilt den europeiska överenskommelsen om avskaffande av viseringstvång för flyktingar som undertecknades i Strasbourg den 20 april 1959. Medlemsstaterna Ö bör Õ likväl, med tanke på de skillnader som finns mellan nationella regler för statslösa personer och för konventionsflyktingar, Ö kunna Õ avgöra om dessa kategorier av personer Ö bör undantas Õ, om det tredjeland i vilket de är bosatta och som har utfärdat deras resehandlingar är ett av de tredjeländer vars medborgare inte är skyldiga att inneha visering. ê 1932/2006 Skäl 7 (anpassad) (8) Ö I enlighet med Õ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1931/2006 av den 20 december 2006 om lokal gränstrafik vid medlemsstaternas yttre landgränser och om ändring av Schengenkonventionens bestämmelser[9] Ö bör en Õ befrielse från viseringsskyldigheten Ö föreskrivas Õ för dem som innehar ett tillstånd för lokal gränstrafik. ê 1932/2006 Skäl 5 (anpassad) (9) Medlemsstaterna Ö bör kunna Õ besluta om Ö undantag Õ från viseringsskyldigheten för innehavare av vissa andra pass än vanliga pass. ê 1932/2006 Skäl 6 (anpassad) (10) Medlemsstaterna Ö bör kunna Õ medge befrielse från viseringsskyldigheten för konventionsflyktingar, alla statslösa personer, både de som omfattas av konventionen om statslösa personers rättsliga ställning av den 28 september 1954 och de som inte omfattas av den konventionen, samt för skolelever som deltar i en skolresa, om personerna som omfattas av dessa kategorier är bosatta i ett tredjeland Ö vars medborgare är undantagna från viseringsskyldigheten när det gäller vistelser som sammanlagt inte överstiger tre månader Õ som anges i bilaga II till Ö denna Õ förordning. (11) En Ö allmän Õ befrielse från viseringsskyldigheten bör Ö även föreskrivas Õ för personer av dessa kategorier som är bosatta i en medlemsstat som inte eller ännu inte har anslutit sig till Schengenområdet, i den mån deras resa eller återresa sker till territoriet för en annan medlemsstat som är bunden av Schengenregelverket. ê 1932/2006 Skäl 8 (anpassad) (12) Ordningen för möjligheterna till befrielse från viseringsskyldigheten bör fullt ut återspegla de faktiska förhållandena. Vissa medlemsstater medger befrielse från viseringsskyldighet för sådana medborgare i tredjeländer Ö som ingår i den förteckning över tredjeländer vars medborgare ska ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser Õ som är medlemmar av de väpnade styrkor som reser på uppdrag av Nato eller Partnerskap för fred. Med tanke på rättssäkerheten bör det emellertid finnas en hänvisning i Ö denna Õ förordning till dessa undantag, som grundas på internationella förpliktelser utanför gemenskapsrätten. ê 539/2001 Skäl 9 (anpassad) (13) För att säkerställa öppenhet i systemet och information till berörda personer, bör medlemsstaterna underrätta Ö kommissionen och Õ övriga medlemsstater om de åtgärder som de har vidtagit enligt denna förordning. Av samma skäl bör dessa uppgifter även offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning . ê 539/2001 Skäl 5, andra meningen (anpassad) (14) En gemenskapsmekanism bör föreskrivas som gör det möjligt att genomföra ömsesidighetsprincipen, om något av tredjeländerna i Ö den förteckning över tredjeländer vars medborgare är undantagna från skyldigheten att inneha visering Õ skulle besluta att medborgarna i en eller flera medlemsstater är skyldiga att inneha visering. ê 851/2005 Skäl 2 (anpassad) (15) Avvikelser från ömsesidighetsprincipen är mycket allvarliga, och därför är det viktigt att de alltid anmäls av de berörda medlemsstaterna. I syfte att förmå tredjelandet att på nytt införa undantag från viseringskravet för de berörda medlemsstaternas medborgare, bör man införa en mekanism som kombinerar åtgärder på olika nivåer och med olika intensitet; åtgärderna måste kunna vidtas snabbt. Kommissionen bör därför genast vidta åtgärder i fråga om tredjelandet, rapportera till rådet samt ha möjlighet att när som helst föreslå rådet att fatta ett tillfälligt beslut om återinförande av viseringsskyldigheten för medborgare i det aktuella tredjelandet. Ett sådant tillfälligt beslut bör inte utesluta möjligheten att överföra tredjelandet till Ö den förteckning över tredjeländer vars medborgare ska ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser som anges i Õ bilaga I till denna förordning. Vidare bör den tillfälliga åtgärdens ikraftträdande och ett eventuellt förslag om överförande av tredjelandet till Ö förteckningen i Õ den bilagan vara kopplade tidsmässigt. ê 539/2001 Skäl 10 (anpassad) (16) Villkoren för inresa på medlemsstaternas territorium eller för utfärdande av visering Ö bör Õ inte strida mot de bestämmelser som för närvarande styr erkännandet av resehandlingars giltighet. ê 539/2001 Skäl 2 och 3 (anpassad) (17) Denna förordning utgör en utveckling av Schengenregelverket i enlighet med protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar, nedan kallat Schengenprotokollet. Den Ö bör Õ inte påverka de skyldigheter som medlemsstaterna har och som följer av detta regelverk enligt bilaga A i rådets beslut 1999/435/EG av den 20 maj 1999 om fastställande av Schengenregelverket i syfte att i enlighet med relevanta bestämmelser i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om Europeiska unionen fastställa den rättsliga grunden för samtliga de bestämmelser eller beslut som utgör Schengenregelverket[10]. Denna förordning utgör en fortsättning av utvecklingen av de bestämmelser om vilka ett utökat samarbete har medgivits genom Schengenprotokollet. ê 851/2005 Skäl 7 (18) När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket[11], en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet[12]. ê 1932/2006 Skäl 12 (anpassad) (19) När det gäller Schweiz innebär denna förordning en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, som ingår i det område som avses i artikel 1.B i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel Ö 3 Õ i rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket[13]. ê 2414/2001 Skäl 4 (anpassad) (20) Med tillämpning av artikel 1 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar inte Irland och Förenade kungariket i antagandet av denna förordning. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i nämnda protokoll Ö bör Õ därför bestämmelserna i denna förordning Ö inte gälla vare sig Õ Irland eller Förenade kungariket. ê 539/2001 HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 I denna förordning avses med visering ett tillstånd som utfärdats av en medlemsstat eller ett beslut som fattats av en medlemsstat och som krävs i samband med a) inresa för en vistelse i denna medlemsstat eller i flera medlemsstater, för en tid som sammanlagt inte överstiger tre månader eller i samband med b) inresa för transitering genom denna medlemsstats eller flera medlemsstaters territorium med undantag för flygplatstransitering. Artikel 2 1. Medborgare i tredjeländer som anges i förteckningen i bilaga I ska ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser. ê 1932/2006 Art. 1.1 a 2. Utan att det påverkar de skyldigheter som härrör från den europeiska överenskommelsen om avskaffande av viseringstvång för flyktingar, undertecknad i Strasbourg den 20 april 1959, ska statslösa och konventionsflyktingar ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser om det tredjeland som de är bosatta i och som har utfärdat deras resedokument är ett tredjeland som anges i förteckningen i bilaga I till denna förordning. ê 539/2001 (anpassad) è1 2414/2001 Art. 1.2 Artikel 3 è1 Medborgare i de tredjeländer som anges i bilaga II ska vara undantagna från det krav som anges i artikel 2.1 när det gäller vistelser som sammanlagt inte överstiger tre månader. ç ê 1932/2006 Art. 1.1 b (anpassad) Befrielse från viseringsskyldighet ska också omfatta a) de medborgare i tredjeländer som anges i bilaga I till denna förordning och som är innehavare av ett tillstånd för lokal gränstrafik som utfärdats av medlemsstaterna i enlighet med förordning (EG) nr 1931/2006 när dessa innehavare utnyttjar sin rättighet inom ramen för ordningen för den lokala gränstrafiken, b) skolelever som är medborgare i tredjeländer som anges i bilaga I till denna förordning och som är bosatta i en medlemsstat som tillämpar rådets beslut 94/795/RIF[14], när sådana elever deltar i en organiserad skolresa tillsammans med en lärare från skolan i fråga, c) konventionsflyktingar, statslösa och andra personer som inte har medborgarskap i något land och som är bosatta i en medlemsstat och är innehavare av ett resedokument som har utfärdats av denna medlemsstat. ê 539/2001 (anpassad) Artikel 4 Medborgare i nya tredjeländer som tidigare utgjorde del av länder som anges i bilagorna I och II ska omfattas av artiklarna 2 och 3 till dess rådet beslutar annat enligt det förfarande som föreskrivs i den relevanta bestämmelsen i fördraget. Artikel 5 1. En medlemsstat får föreskriva undantag från Ö det viseringskrav som avses Õ i artikel 2 eller från Ö viseringsbefrielsen som avses i Õ artikel 3 för ê 1932/2006 Art. 1.3 a a) innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass eller särskilda pass i enlighet med något av de förfaranden som avses i artiklarna 1.1 och 2.1 i rådets förordning (EG) nr 789/2001[15], ê 539/2001 b) civil besättning på fartyg och luftfartyg, c) besättning och hjälppersonal vid nödhjälps- eller räddningsflygningar och för annan hjälppersonal vid katastrofer och olyckor, d) civil besättning på fartyg som trafikerar internationella vattenvägar, e) innehavare av passersedlar som vissa internationella mellanstatliga organisationer utfärdar för sina tjänstemän. ê 1932/2006 art. 1. 3 b 2. En medlemsstat får från krav från visering undanta a) skolelever som är medborgare i tredjeländer som anges i bilaga I men som är bosatta i ett tredjeland som anges i bilaga II eller i Schweiz eller Liechtenstein, när sådana elever deltar i en organiserad skolresa tillsammans med en lärare vid skolan i fråga, b) konventionsflyktingar och statslösa om det tredjeland där de är bosatta och som har utfärdat deras resedokument är ett av de tredjeländer som anges i bilaga II, c) medlemmar av väpnade styrkor som reser på uppdrag av Nato eller Partnerskap för fred och som innehar de identitetshandlingar och reseorder som föreskrivs i konventionen mellan parterna i Nordatlantiska fördragsorganisationen om deras styrkors status av den 19 juni 1951. ê 539/2001 3. En medlemsstat får föreskriva undantag från viseringsbefrielsen i artikel 3 för personer som utövar avlönad verksamhet under sin vistelse. ê 539/2001 (anpassad) Artikel 6 1. Medlemsstaterna ska underrätta Ö kommissionen och Õ övriga medlemsstater om de åtgärder de vidtar med stöd av artikel 5 Ö inom fem arbetsdagar efter antagandet av dessa åtgärder Õ. ê 539/2001 2. De meddelanden som avses i punkt 1 ska i informationssyfte offentliggöras av kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning . ê 851/2005 Art. 1.1 (anpassad) Artikel 7 1. Om något av de tredjeländer som anges i förteckningen i bilaga II inför viseringsskyldighet för medborgare i en medlemsstat ska Ö bestämmelserna i andra-femte stycket i denna punkt och i punkterna 2-5 Õ tillämpas: Inom 90 dagar från införandet, eller dess tillkännagivande, ska den berörda medlemsstaten skriftligen underrätta rådet och kommissionen om införandet; denna underrättelse ska offentliggöras i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning . I underrättelsen ska det anges vid vilken tidpunkt åtgärden ska genomföras och vilken typ av resehandlingar och viseringar det rör sig om. Om tredjelandet beslutar att upphäva viseringsskyldigheten före utgången av denna tidsfrist Ö ska underrättelsekravet inte längre gälla Õ. Kommissionen ska omedelbart efter Ö dagen för Õ offentliggörandet av underrättelsen och i samråd med den berörda medlemsstaten vidta åtgärder tillsammans med myndigheterna i tredjelandet i syfte att återinföra undantaget från viseringsskyldighet. Inom 90 dagar efter offentliggörandet av underrättelsen ska kommissionen i samråd med den berörda medlemsstaten rapportera till rådet. Rapporten får åtföljas av ett förslag om tillfälligt återinförande av viseringsskyldighet för medborgare i det berörda tredjelandet. Kommissionen får även lägga fram detta förslag efter överläggningar i rådet om kommissionens rapport. Rådet ska med kvalificerad majoritet besluta om förslaget inom tre månader. 2. Kommissionen får utan föregående rapport lägga fram ett förslag om tillfälligt återinförande av viseringsskyldighet för medborgare i tredjelandet enligt punkt Ö 1 femte stycket Õ, om den anser att det är nödvändigt. Det förfarande som föreskrivs i det stycket ska tillämpas på det förslaget. Den berörda medlemsstaten får ange om den vill att kommissionen ska avstå från tillfälligt återinförande av en sådan viseringsskyldighet utan föregående rapport. 3. Det förfarande som avses i Ö punkt 1 femte stycket Õ och Ö i punkt 2 Õ ska inte påverka kommissionens befogenheter att lägga fram ett förslag till ändring av denna förordning i syfte att överföra det berörda tredjelandet till Ö den förteckning som anges i Õ bilaga I. Om beslut har fattats om en tillfällig åtgärd enligt Ö punkt 1 femte stycket Õ eller punkt 2, ska kommissionen lägga fram förslaget till ändring av denna förordning senast nio månader efter det att den tillfälliga åtgärden trädde i kraft. Ett sådant förslag ska också innehålla bestämmelser om upphävande av tillfälliga åtgärder som kan ha införts enligt de förfaranden som avses i Ö punkt 1 femte stycket Õ och Ö i punkt 2 Õ. Under tiden Ö ska Õ kommissionen fortsätta sina ansträngningar för att förmå myndigheterna i det berörda tredjelandet att återinföra undantaget från viseringsskyldighet för medborgarna i den berörda medlemsstaten. 4. Om Ö ett Õ tredjeland som anges i bilaga II Ö kräver visum av en medlemsstats medborgare Õ upphäver viseringsskyldigheten, ska den berörda medlemsstaten omedelbart underrätta rådet och kommissionen om upphävandet. Denna underrättelse ska offentliggöras i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning . En eventuell tillfällig åtgärd som har beslutats i enlighet med Ö punkt 2 Õ ska upphöra sju dagar efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning . Om det berörda tredjelandet har infört viseringsskyldighet för medborgare i två eller flera medlemsstater Ö ska Õ den tillfälliga åtgärden upphöra först efter det senaste offentliggörandet. ê 851/2005 Art. 1.2 5. Så länge som det inte föreligger ömsesidighet när det gäller undantag från viseringsskyldigheten med avseende på ett tredjeland enligt förteckningen i bilaga II i förhållande till någon av medlemsstaterna ska kommissionen före den 1 juli varje år med jämnt årtal lägga fram en rapport om situationen för Europaparlamentet och rådet, samt vid behov lämpliga förslag. ê 539/2001 (anpassad) Artikel 8 Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas behörighet att erkänna stater och områdesenheter samt pass, identitetshandlingar och resedokument som utfärdas av deras myndigheter. ê 1932/2006 Art. 2, andra stycket Artikel 9 Medlemsstaterna ska börja tillämpa viseringsbefrielsen för medborgare i Antigua och Barbuda, Bahamas, Barbados, Mauritius, Saint Kitts och Nevis samt Seychellerna från och med det datum då avtalet om undantag från viseringsskyldighet mellangemenskapen och det berörda tredjelandet träder i kraft. ê Artikel 10 Förordning (EG) nr 539/2001 ska upphöra att gälla. Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga IV. ê 2414/2001 Art. 1.3 Artikel 11 Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. ê 539/2001 Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Utfärdad i Bryssel den […] På rådets vägnar Ordförande […] ê 539/2001 (anpassad) BILAGA I Ö Förteckning över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser. Õ 1. STATER Afghanistan Albanien Algeriet Angola Armenien Azerbajdzjan Bahrain Bangladesh Ö Belarus Õ Belize Benin Bhutan ê 1932/2006 art. 1. 4 a i Bolivia ê 539/2001 Bosnien och Hercegovina Botswana Burkina Faso Burundi Centralafrikanska republiken Colombia Djibouti Dominica Dominikanska republiken Demokratiska republiken Kongo ê 453/2003 Art.1, pkt 1 b Ecuador ê 539/2001 (anpassad) Egypten Ekvatorialguinea Elfenbenskusten Eritrea Etiopien f.d. jugoslaviska republiken Makedonien Fiji Filippinerna Förenade Arabemiraten Gabon Gambia Georgien Ghana Grenada Guinea Guinea-Bissau Guyana Haiti Indien Indonesien Irak Iran Jamaica Jemen Jordanien Kambodja Kamerun Kap Verde Kazakstan Kenya Kina Kirgizistan Kiribati Komorerna Kongo Kuba Kuwait Laos Lesotho Libanon Liberia Libyen Madagaskar Malawi Maldiverna Mali Marocko Marshallöarna Mauretanien Mikronesien Ö Republiken Õ Moldavien Mongoliet ê 1932/2006 Art. 1.4 a iv Montenegro ê 539/2001 (anpassad) Moçambique Ö Myanmar Õ Namibia Nauru Nepal Niger Nigeria Nordkorea Nordmarianerna Oman Pakistan Palau Papua Nya Guinea Peru Qatar Rwanda Ryssland Saint Lucia Saint Vincent och Grenadinerna Salomonöarna ê 1932/2006 Art. 1.4 a v Samoa ê 539/2001 São Tomé och Príncipe Saudiarabien Senegal ê 1932/2006 Art. 1.4 a iv Serbien ê 539/2001 Sierra Leone Somalia Sri Lanka Sudan Surinam Swaziland Sydafrika Syrien Tadzjikistan Tanzania Tchad Thailand Togo Tonga Trinidad och Tobago Tunisien Turkmenistan Turkiet Tuvalu Uganda Ukraina Uzbekistan Vanuatu Vietnam Vitryssland Zambia Zimbabwe ê 453/2003 Art. 1.1 a Östtimor ê 539/2001 2. TERRITORIELLA ENHETER OCH MYNDIGHETER SOM INTE ERKÄNNS SOM STATER AV SAMTLIGA MEDLEMSSTATER Palestinska myndigheten Taiwan ê 1932/2006 Art. 1.4 b 3. BRITTISKA MEDBORGARE SOM INTE ÄR MEDBORGARE I FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND I DEN MENING SOM AVSES I GEMENSKAPSRÄTTEN: British Overseas Territories Citizens som inte har rätt till bosättning i Förenade konungariket British Overseas Citizens British Subjects som inte har rätt till bosättning i Förenade konungariket British Protected Persons _____________ ê 539/2001 (anpassad) BILAGA II Ö FÖRTECKNING ÖVER TREDJELÄNDER VARS MEDBORGARE ÄR UNDANTAGNA FRÅN VISERINGSSKYLDIGHET NÄR DET GÄLLER VISTELSER SOM SAMMANLAGT INTE ÖVERSTIGER TRE MÅNADER Õ 1. STATER Andorra ê 1932/2006 Art. 1.5 a ii och iii (anpassad) Antigua och Barbuda Ö [16] Õ ê 539/2001 Argentina Australien ê 1932/2006 Art. 1.5 a ii och iii (anpassad) Bahamas Ö [17] Õ Barbados[18] ê 539/2001 Brasilien ê 1932/2006 Art. 1.5 a iv (anpassad) Brunei ê 539/2001 Chile Costa Rica El Salvador Förenta staterna Guatemala Heliga Stolen Honduras Israel Japan Kanada Kroatien Malaysia ê 1932/2006 Art. 1.5 a ii och iii (anpassad) Mauritius[19] ê 539/2001 Mexiko Monaco Nicaragua Nya Zeeland Panama Paraguay ê 1932/2006 Art. 1.5 a ii och iii (anpassad) Saint Kitts och Nevis[20] ê 539/2001 San Marino ê 1932/2006 Art. 1.5 a ii och iii (anpassad) Seychellerna[21] ê 539/2001 Singapore Sydkorea Uruguay Venezuela 2. FOLKREPUBLIKEN KINAS SPECIELLA ADMINISTRATIVA REGIONER Hongkong SAR[22] Macao SAR[23] ê 1932/2006 Art. 1.5 b 3. BRITTISKA MEDBORGARE SOM INTE ÄR MEDBORGARE I FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND I DEN MENING SOM AVSES I GEMENSKAPSRÄTTEN: British Nationals (Overseas) ________________ é BILAGA III Upphävd förordning och en förteckning över dess efterföljande ändringar Rådets förordning (EG) nr 539/2001 (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1) | Rådets förordning (EG) nr 2414/2001 (EGT L 327, 12.12.2001, s. 1) | Rådets förordning (EG) nr 453/2003 (EUT L 69, 13.3.2003, s. 10) | 2003 års anslutningsakt, Bilaga II, punkt 18.B (EUT L 236, 23.9.2003, s. 718) | Rådets förordning (EG) nr 851/2005 (EUT L 141, 4.6.2005, s. 3) | Rådets förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1) | Endast artikel 1.1 elfte strecksatsen, vad gäller förordning (EG) nr 539/2001, och punkt 11 B 3 i bilagan | Rådets förordning (EG) nr 1932/2006 (EUT L 405, 30.12.2006, s. 23) | _____________ BILAGA IV Jämförelsetabell Förordning (EG) nr 539/2001 | Denna förordning | Artikel 1.1, första stycket | Artikel 2.1 | Artikel 1.1, andra stycket | Artikel 2.2 | Artikel 1.2, första stycket | Artikel 3.1 | Artikel 1.2 andra stycket inledningen | Artikel 3.2 inledningen | Artikel 1.2 andra stycket första strecksatsen | Artikel 3.2 a | Artikel 1.2, andra stycket andra strecksatsen | Artikel 3.2 b | Artikel 1.2, andra stycket tredje strecksatsen | Artikel 3.2 c | Artikel 1.3 | Artikel 4 | Artikel 1.4 inledningen | Artikel 7.1 första stycket | Artikel 1.4 a första och andra meningarna | Artikel 7.1 andra stycket | Artikel 1.4 a tredje meningen | Artikel 7.1 tredje stycket | Artikel 1.4 b | Artikel 7.1 fjärde stycket | Artikel 1.4 c | Artikel 7.1 femte stycket | Artikel 1.4 d | Artikel 7.2 | Artikel 1.4 e första meningen | Artikel 7.3 första stycket | Artikel 1.4 e andra meningen | Artikel 7.3 andra stycket | Artikel 1.4 e tredje och fjärde meningarna | Artikel 7.3 tredje stycket | Artikel 1.4 f första meningen | Artikel 7.4 första stycket | Artikel 1.4 f andra och tredje meningarna | Artikel 7.4 andra stycket | Artikel 1.5 | Artikel 7.5 | Artikel 2 inledningen | Artikel 1 inledningen | Artikel 2 första strecksatsen | Artikel 1 a | Artikel 2 andra strecksatsen | Artikel 1 b | Artikel 4 | Artikel 5 | Artikel 5 | Artikel 6 | Artikel 6 | Artikel 8 | Artikel 7 | - | - | Artikel 9 | - | Artikel 10 | Artikel 8 | Artikel 11 | Bilaga I | Bilaga I | Bilaga II | Bilaga II | - | Bilaga III | - | Bilaga IV | _____________ [1] KOM(87) 868 PV. [2] Se bilaga 3 till del A i slutsatserna. [3] Genomfört i enlighet med kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet - Kodifiering av gemenskapens regelverk, KOM(2001) 645 slutlig. [4] Bilaga III till detta förslag. [5] EUT C […], […], s. […]. [6] EUT C […], […], s. […]. [7] EGT L 81, 21.3.2001, s. 1. [8] Se bilaga III. [9] EUT L 405, 30.12.2006, s. 1. [10] EGT L 176, 10.7.1999, s. 1. [11] EGT L 176, 10.7.1999, s. 36. [12] EGT L 176, 10.7.1999, s. 31. [13] EUT L 53, 27.2.2008, p. 1. [14] EGT L 327, 19.12.1994, s. 1. [15] EGT L 116, 26.4.2001, s. 2. [16] Undantag från viseringsskyldigheten Ö ska Õ gälla från Ö och med Õ det datum då avtal om undantag från viseringsskyldighet träffas med gemenskapen. [17] Undantag från viseringsskyldigheten Ö ska Õ gälla från Ö och med Õ det datum då avtal om undantag från viseringsskyldighet träffas med gemenskapen. [18] Undantag från viseringsskyldigheten Ö ska Õgälla från Ö och med Õ det datum då avtal om undantag från viseringsskyldighet träffas med gemenskapen. [19] Undantag från viseringsskyldigheten Ö ska Õ gälla från Ö och med Õdet datum då avtal om undantag från viseringsskyldighet träffas med gemenskapen. [20] Undantag från viseringsskyldigheten Ö ska Õgälla från Ö och med Õdet datum då avtal om undantag från viseringsskyldighet träffas med gemenskapen. [21] Undantag från viseringsskyldigheten Ö ska Õgälla från Ö och med Õdet datum då avtal om undantag från viseringsskyldighet träffas med gemenskapen. [22] Befrielse från skyldighet att inneha visering ska tillämpas endast på innehavare av pass med beteckningen ”Hong Kong Special Administrative Region”. [23] Befrielse från skyldighet att inneha visering ska tillämpas endast på innehavare av pass med beteckningen ”Região Administrativa Especial de Macau”.