18.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 195/29

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har vid upprepade tillfällen pekat på vilken stor betydelse den hållbara utvecklingen har för Europas framtid och den globala utvecklingen och ställer sig därför positiv till att en ”handlingsram” läggs fram, där kommissionen ägnar sig åt ämnet.

1.2

Det meddelande som kommissionen lagt fram är ett av fem dokument som bara under 2005 offentliggjorts kring frågan ”hållbar utveckling”. Även om kommittén gång på gång framhäver vikten av konkreta åtgärder vill vi kritisera denna stora mängd av olika dokument, som gör det nästan omöjligt för den normala, politiskt intresserade medborgaren att bibehålla överblicken.

1.3

Gränsdragningen mellan Lissabonstrategin och strategin för hållbar utveckling är vag. För att medborgarna skall förstå dessa strategier krävs det pedagogiska insatser och arbete för att göra strategierna samstämmiga. Konsekvensbedömningarna måste ses över som instrument så att man tar hänsyn till de sociala aspekterna och miljöaspekterna på samma sätt som den ekonomiska aspekten. Den forskning och innovation som förespråkas inom ramen för Lissabonstrategin bör uttryckligen stödja den hållbara utvecklingen.

1.4

EESK kan inte betrakta den handlingsram som lagts fram i meddelandet som en ny, reviderad strategi. Visserligen ges en korrekt analys av den nuvarande situationen, och man konstaterar också att det ”inte kan fortsätta på det här sättet”, men ändå fastnar man nästan i analysen. Till exempel beskriver man inte alls, eller i alldeles för ringa utsträckning, hur man konkret skulle kunna komma vidare.

1.5

Kommissionen hörsammar inte med detta dokument EESK:s rekommendation från april 2004 och infriar inte heller sitt eget löfte från juni 2005. Man nämner inga tydliga mål som man önskar uppnå inom ramen för hållbarhetsstrategin.

1.6

I en strategi beskrivs vanligtvis vägen till måluppfyllelse. Avsaknaden av mål måste med automatik leda till brister när man fastställer instrumenten. Detta är en stor svaghet i meddelandet. Om man inte riktigt vet vart man vill komma, kan man inte heller bestämma hur man skall ta sig dit.

1.7

De viktiga åtgärder som beskrivs i dokumentet är vaga och i högsta grad diffusa. Delvis handlar det om gamla krav och löften som diskuterats i mer än 30 år och som ännu inte genomförts. Man för dock inte någon debatt om vad det beror på att så gamla krav inte infriats och inte heller om huruvida dessa krav fortfarande är aktuella och framför allt tillräckliga.

1.8

På de ställen där extremt viktiga tillkännagivanden görs är kommissionens uttalanden dock inte bindande. Kommissionens tillkännagivande att den internationella handeln skall användas som ett instrument för hållbar utveckling kan inte annat än välkomnas. Men man måste ändå kunna förvänta sig av en ”handlingsram” att denna skall ge ett svar på hur detta skall uppnås.

1.9

Kommissionen bör klargöra de olika aktörernas roll och svara på frågan ”Vem skall göra vad?” med utgångspunkt i vilka behörigheter EU, medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och övriga berörda parter har.

1.10

EESK vill å sin sida förklara sin avsikt att bidra till debatten genom att gradvis utarbeta en databas som skall göra det möjligt att sprida bästa praxis, inventera de hinder som aktörerna på fältet står inför m.m., så att man stärker de sakkunskaper som kommissionen och berörda parter kan stödja sig på.

1.11

Meddelandet lämnar alltså fler frågor öppna än det besvarar, och det framkastar till och med nya frågor som samhället hittills förgäves väntat svar på.

1.12

Detta är något som EESK djupt beklagar. Detta meddelande för egentligen inte politiken för en hållbar utveckling framåt, utan visar snarare att man i nuläget verkar stå och trampa på samma ställe.

2.1

Den 13 december 2005, alltså direkt före Europeiska rådets budgettoppmöte i Bryssel, lade kommissionen fram meddelandet ”Översyn av strategin för en hållbar utveckling – Handlingsram” (1) för rådet och Europaparlamentet, dvs. det meddelande som är föremål för detta yttrande.

2.2

Den strategi för hållbar utveckling som skall ses över beslutades på toppmötet sommaren 2001 i Göteborg. EESK har vid flera tillfällen tagit ställning till strategin, också under den inledande fasen, senast bl.a. inom ramen för sina förberedande yttranden om ”Utvärdering av strategin för hållbar utveckling” från april 2004 (2) och ”Den hållbara utvecklingens roll i den kommande budgetplanen” från maj 2005 (3). I april 2005 genomförde EESK dessutom – tillsammans med kommissionen – ett mycket uppmärksammat forum för berörda aktörer, som kom att betraktas som ytterst konstruktivt, och i mars 2006 genomfördes inom ramen för utarbetandet av detta yttrande ytterligare en hearing. Resultaten av denna har naturligtvis beaktats.

2.3

Prodi-kommissionen hade också aviserat att den tänkte se över och anta strategin för en hållbar utveckling. Detta blev dock aldrig av. I samband med utarbetandet av dokumenten har det varje gång i stället uppstått avsevärda förseningar. Detta är kanske ett tecken på vilka svårigheter inte bara kommissionen utan även rådet har med att föra strategin för en hållbar utveckling framåt.

2.4

I februari 2005 lade Barroso-kommissionen sedan fram inte en reviderad strategi utan meddelandet ”2005 års översyn av EU:s strategi för hållbar utveckling, Inledande inventering och riktlinjer för framtiden” (4). Kommissionen talade i detta bland annat om ”skärpningen av de ohållbara tendenserna”, om att framstegen med att integreringen av miljöhänsyn i politiken inom olika sektorer ”ditintills hade varit blygsamma”, att ”fattigdom och social utslagning” var ”ett växande problem” och att ”i en värld med ett ökat inbördes beroende kan vi inte fortsätta att producera och konsumera på samma sätt som i dag”.

2.5

Kommissionens meddelande måste ses mot denna bakgrund. EESK kan visserligen tolka det som ytterligare ett steg i riktning mot en översyn av hållbarhetsstrategin, men inte som resultatet av en redan genomförd översyn. Enligt de senaste närmast informella upplysningarna vill man nu att rådet vid sitt möte i juni 2006 fattar beslut om en översyn av hållbarhetsstrategin från 2001 och att slutsatserna i samband med detta skall utgöra den gemensamma europeiska hållbarhetsstrategin fram till 2009. Så till vida konstaterar EESK för det första att kommissionen inte fullgjort sitt åtagande från 2001, att lägga fram en översyn av strategin i början av mandatperioden för varje ny kommission. Tvärtom ligger nu fem dokument (5) från 2005 på bordet, som i bästa fall kan användas som uppslag och material för en översyn men absolut inte som någon reviderad, ny strategi för de fyra kommande åren, en strategi som utgör ett svar på de aktuella utvecklingstendenserna, som nu liksom tidigare framstår som hotfulla.

2.6

Kommittén vill uttrycka sin förvåning över att kommissionen inte kommit med några mer ingående kommentarer till kommitténs senaste förberedande yttrande om ”Utvärdering av strategin för hållbar utveckling” (6), trots att man åtagit sig att göra detta. Många av de grundläggande frågor som kommittén ställde i detta yttrande väntar fortfarande på svar, och detta framgår också och bekräftas av bristen på mål, idéer och orientering i den ”handlingsram” som nu lagts fram.

2.7

Kommittén beklagar dessutom, liksom redan 2004, att det inte finns några tydliga anvisningar om hur man tänker avgränsa och positionera de båda stora strategier som ligger till grund för EU:s nuvarande åtgärder gentemot varandra, nämligen strategin för en hållbar utveckling och Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, enligt de mål som EU fastställt i artikel 2 i EU-fördraget (7). Av en undersökning av de nationella reformprogrammen för Lissabonstrategin framgår att medlemsstaterna inte ser den hållbara utvecklingen som en prioritering. Vi måste konstatera att detta är en avvikelse från de slutsatser som Europeiska rådet kom fram till i mars 2005, där man konstaterade att strategin för hållbar utveckling är EU:s viktigaste strategi.

2.8

EESK kommer i detta yttrande framför allt att undersöka om man tagit upp och använt sig av de uttalanden, frågor och rekommendationer som kommittén formulerade i ovan nämnda yttranden från april 2004 resp. maj 2005.

2.9

Kommittén kommer vidare att analysera om kommissionen uppfyller de mål som den själv formulerat.

3.1

I sitt meddelande beskriver kommissionen först, liksom i många andra tidigare dokument, den allmänna situationen. Två citat från det tredje stycket i meddelandet beskriver situationen mycket klart och tydligt: ”Europa har fått en bra start när det gäller att tillämpa dessa principer för en hållbar utveckling. .... Detta kan åstadkommas genom ett stärkt engagemang.”

3.2

Kommittén kan instämma i detta och i den allmänna analysen: På många områden har många föredömliga initiativ tagits både på EU-nivå och på nationell nivå eller av företag, icke-statliga organisationer och privatpersoner. Dessa initiativ är dock inte tillräckliga för att man skall kunna tala om ett trendbrott.

3.3

Rent konkret kan man hitta exempel på framgångar på nationell nivå (t.ex. de positiva konsekvenserna för miljön och sysselsättningen av det tyska programmet för energisanering av byggnader och för användning av förnybara energikällor), på sektorsnivå (t.ex. att man avstår från att använda klorfluorkolväten (HCFC) som är skadliga för klimatet i luftkonditioneringssystemen på bilar eller ”Handlingsplan för miljöteknik”) och på företagsnivå (t.ex. British Petroleum, som 1998 åtog sig att fram till 2010 minska utsläppen av växthusgaser med 10 % under 1990 års värde och som nådde sitt mål redan 2003 genom effektiv energianvändning; se också den skrivelse som undertecknats av de stora engelska och multinationella företagen till stöd för den brittiske premiärministerns arbete med att bekämpa klimatförändringarna (8)).

3.4

Exemplen visar att hållbar produktion och konsumtion inte bara är tekniskt möjligt utan också ekonomiskt, och bidrar till bevarandet och skapandet av arbetstillfällen. Detta måste framhävas tydligare än vad som hittills varit fallet.

3.5

Hållbar utveckling är ett annat och nytt integrerat socialt utvecklingskoncept: Den hållbara utvecklingens ekonomiska, sociala och ekologiska aspekter förstärker varandra och bidrar till bibehållandet av ”europeiska värden”. Den hållbara utvecklingen främjar därmed den samlade välfärden i samhället. I samband med detta ställer sig kommittén positiv till kommissionens och Eurostats gemensamma ansträngningar för att utveckla en ”välfärdsindikator”, som ur ett hållbarhetsperspektiv säger mer än BNP som mått. Det ”ekologiska fotavtryck”, som bland annat förespråkas av Europeiska miljöbyrån skulle kunna vara ett sådant. I en sådan indikator måste hänsyn tas inte bara till de externa miljökostnaderna utan även till vissa sociala kostnader.

3.6

Meningen med den hållbara utvecklingen är inte att kompensera brister som uppstår i utvecklingen i en sektor genom åtgärder i andra sektorer. Det var så politiken fungerade tidigare. I juni 2005 bekräftade Europeiska rådet denna tolkning av utvecklingskonceptet, och av flera kommissionsdokument framgår att ett sådant angreppssätt fungerar (9).

3.7

Till att börja med krävs det dock en bred debatt inom politik och samhälle om de värden som vi – delvis i motsats till andra regioner i världen – har i Europa, och som vi måste försvara, och om de mål som vi i Europa vill uppnå med den hållbara utvecklingen. Denna borde dessutom ha inletts för länge sedan. Endast om det råder klarhet kring vilka mål som skall uppnås och vilka (europeiska) värden som skall bevaras kan man börja debattera hur dessa mål (dvs. strategin) skall uppnås. EESK vill återigen framföra sina tvivel om huruvida den debatt som förts varit tillräcklig. Vi återupprepar vad vi konstaterade för två år sedan, att redan begreppet ”hållbarhet” är fullständigt obekant för en stor del av medborgarna. Och bland dem som redan hört det finns det många som inte vet vad det innebär. Det kan tänkas att detta är ett dåligt utgångsläge för politisk handling (situationen liknar den för ”Lissabonstrategin”!).

3.8

Kommittén är i samband med detta mycket väl medveten om att denna värde- och måldebatt inte är särskilt enkel mot bakgrund av de globala marknaderna. Om Europa spelar en framträdande roll i arbetet för att bevara levnadsvillkoren kan detta till exempel leda till att icke-hållbar produktion flyttas från Europa till andra delar av världen (vilket globalt sett inte är något framsteg) och att europeiska företags konkurrenskraft påverkas negativt. Men just eftersom man kan förutse en mängd problem måste den breda debatt som EESK gång på gång uppmanat till äntligen äga rum.

3.9

I meddelandet riktar kommissionen in sig på sex så kallade ”viktiga områden”, nämligen:

3.10

EESK anser – som vi gång på gång också betonat i våra tidigare yttranden – att denna inriktning är riktig, men vill erinra om att man i större utsträckning måste ta upp åtminstone de områden där EU har det fulla ansvaret – även finansiellt – t.ex. jordbruks- och regionalpolitiken. Det är påfallande att dessa områden knappast nämns i meddelandet. På sin höjd hänvisar man i bilaga 2 med en Internetlänk t.ex. till kommissionens förordning om gemenskapens strategiska riktlinjer för landsbygdsutvecklingen 2007–2013 (KOM(2005) 304 slutlig), utan att närmare gå in på innehållet i målen och åtgärderna för en hållbar utveckling.

3.10.1

I inledningen till meddelandet, i samband med beskrivningen av de ansträngningar som EU gjort hittills, hänvisar man exempelvis kort till reformen av jordbruks- och fiskeripolitiken och betonar att ”förstärkningen av landsbygdsutvecklingspolitiken” är ett uttryck för åtagandet att utarbeta en integrerad politik. EESK anser att detta uttalande är fullständigt obegripligt. En ”förstärkning” kan det nämligen överhuvud taget inte vara tal om. Budgetmedlen för landsbygdsutvecklingen kommer under den kommande budgetperioden 2007–2013 – i strid med kommissionens politiska löfte och EESK:s rekommendationer (10) – delvis att ligga avsevärt under det nuvarande medelsutnyttjandet och under den nivå som kommissionen planerat (11).

3.10.2

När det gäller fiskeripolitiken vill EESK bara nämna att man hittills inte ens lyckats se till att de överenskomna fångstkvoterna respekteras, vilket lett till att överfiskningen i haven kunnat fortsätta. Mot denna bakgrund kan man inte anse det räcka med en ren uppräkning av olika webbsidor med information om tidigare politik eller planerade eventuella meddelanden eller grönböcker från kommissionens sida, om man vill uppnå det nämnda ”operativa” målet ”maximal hållbar avkastning till 2015” (12).

3.11

I sitt meddelande från februari 2005 (KOM(2005) 37 slutlig) gjorde kommissionen en viktig och enligt EESK:s mening korrekt analys av den liksom tidigare ohållbara situationen och utvecklingstendenserna, och i del II (”Hur utmaningarna skall hanteras”) gjordes tillkännagivanden som EESK också krävt tidigare. Man betonade där att ”ekonomisk tillväxt, social integration och miljöskydd [måste gå] hand i hand i såväl Europa som i andra delar av världen”, att man ville ”sätta hållbar utveckling i centrum för utformningen av EU:s politik” och skrev om ”behovet av tydligare mål och tidsfrister som ett sätt att betona åtgärder på prioriterade områden och göra det möjligt att mäta framstegen. Även om tendenserna utgör långsiktiga problem som kommer att kräva långsiktiga lösningar kan man endast förvissa sig om att samhället går i rätt riktning genom att fastställa tydliga mellanliggande mål och att mäta framstegen. Att man fastställer långsiktiga mål får därför inte innebära att man skjuter upp åtgärderna.”

3.12

Också EESK kritiserade i sitt yttrande från april 2004 det faktum att hållbarhetsstrategin innehöll alltför få tydliga och därmed också verifierbara målsättningar. EESK påpekade också att detta inte alltid var fallet; att kommissionens meddelande, som slutligen legat till grund för hållbarhetsstrategin, faktiskt innehållit tydliga målsättningar (13).

3.12.1

EESK klargjorde redan då att man skulle förlora målet ur sikte om man saknade lämpliga målsättningar och om man inte formulerade delmål för en strategi. EESK ställde också frågan vad en ”strategi” egentligen är och påpekade: En strategi definieras som en noggrannare plan för det egna förfarandet i syfte att uppnå ett mål, där de faktorer som kan påverka det egna handlandet tas med i beräkningen redan från början. Hållbarhetsstrategin måste således

3.13

Den största bristen i kommissionens meddelande och den ”handlingsram” som beskrivs i detta är att man återigen inte beskriver några tydliga konkreta mål och inte heller vägarna dit, fastän kommissionen själv anser dessa nödvändiga. Dokumentet innehåller dock bara ytterst vaga ”åtgärder”. I bilaga 2 räknar man dessutom upp ett antal ”operativa mål” samt ”exempel på viktiga åtgärder: pågående och planerade”, som antingen framstår som godtyckliga, är ganska intetsägande eller i bästa fall skall ”undersökas” eller ”övervägas”.

3.14

Inte heller nämner man vem som sist och slutligen skall bära ansvaret för vad, och hur de olika politiska nivåerna måste kopplas till varandra för att bästa möjliga synergieffekter skall kunna uppnås ur de olika ansvarsområdena.

3.15

EESK har med stort intresse tagit del av kapitel 3.2 och avsnittet om den effektivaste sammansättningen av instrument. Det är helt korrekt att regeringar och andra offentliga organ förfogar över en rad olika redskap som de kan använda för att uppmuntra människor att vidta förändringar: lagstiftning, beskattning, upphandling, subventionering, investeringar, utgifter och information. Utmaningen består i att hitta den rätta sammansättningen… Den kanske bästa metoden för att åstadkomma förändring är att se till att marknaden sänder rätt signaler (”sätter rätt pris”), vilket utgör ett starkt incitament för människor att ändra sitt beteende och därmed forma marknaden i enlighet därmed. Detta kan åstadkommas antingen genom att man ser till att vi alla, både producenter och konsumenter, bär den fulla kostnaden för och tar de fulla konsekvenserna av vårt handlande i samband med dessa beslut. Detta innebär till exempel att den kostnad som ”förorenare” medför för andra i samhället byggs in i produkternas pris…

3.16

EESK ställer sig bakom detta synsätt, som sammanfaller med de krav som kommittén framställt i många yttranden under de senaste åren (15). EESK beklagar emellertid djupt att kommissionen nöjer sig med en analys och inte ger några hänvisningar om hur man skulle kunna internalisera dessa externa kostnader.

3.17

EESK uppmanade kommissionen redan i sin rapport från april 2004 att arbeta aktivt på detta område och upprätta en fortlöpande dialog med alla berörda kretsar. Alla berörda har nämligen inte enbart stort intresse av utan också rätt att få reda på hur man skall säkerställa internaliseringen av de externa kostnaderna (och när). EESK efterlyste också redan då ett klargörande av vilka konsekvenser internaliseringen av kostnaderna skulle få för ekonomins konkurrenskraft i allmänhet, t.ex. på transportområdet. Kommissionen hade konstaterat att mindre än hälften av de externa miljökostnaderna internaliseras i marknadspriserna, vilket innebär att en icke hållbar efterfrågan främjas (16).

3.18

EESK undrar var och när kommissionen har tänkt föra denna debatt till slut. Enligt kommitténs åsikt är strategin för hållbar utveckling precis rätt forum för detta. Vi beklagar att det sedan två år utlovade meddelandet om användning av marknadsbaserade instrument för miljöpolitik på den inre marknaden fortfarande låter vänta på sig.

3.19

EESK beklagar också den föga bindande karaktären i följande uttalande från kommissionen: ”Medlemsstaterna bör, i samarbete med kommissionen, utbyta erfarenheter och god praxis när det gäller att rikta om beskattningen från arbete till konsumtion eller förorening, utan att det påverkar skatteintäkterna, i syfte att uppfylla EU:s mål avseende ökad sysselsättning och förbättrat miljöskydd”. EESK uppmanar kommissionen att genast ta itu med detta område, att snarast möjligt undersöka denna fråga och att därefter vidarebefordra de resultat som framkommit, tillsammans med en utvärdering och konsekvensanalys, i form av ett meddelande till EU-institutionerna.

3.20

Inga klara mål formuleras och inga klara tidsfrister fastställs, vilket är ett avsteg från en gammal EU-dygd, och dessutom är frånvaron av en diskussion om möjliga instrument och deras konsekvenser ytterligare en stor brist i meddelandet. Man undviker naturligtvis på detta sätt möjliga konflikter, men EESK har vid flera tillfällen efterlyst just denna kritiska diskussion med alla deltagare i processen eftersom hållbarhetsperspektivet inte kan göra några avgörande framsteg utan en sådan diskussion.

3.21

Kommittén ser emellertid positivt på uttalandet att de nationella strategierna på ett bättre sätt skall samordnas med den europeiska. För detta krävs emellertid, som sagt, en verklig europeisk strategi, och inte bara ett dokument där man samlar ihop sedan länge kända ståndpunkter, avsiktsförklaringar och program som hittills inte har kunnat vända den negativa trenden i tillräcklig omfattning.

3.22

I kommissionsdokumentet konstateras att konsekvensanalyser har en central betydelse i arbetet med att förbättra det logiska sammanhanget mellan de olika initiativen och de enskilda faserna i dessa (utformning, genomförande osv.). Man måste emellertid se till att dessa analyser inte enbart utgår från de kostnader som orsakas. De måste också beakta andra ekonomiska, sociala och miljömässiga fördelar (17). Följaktligen bör man utarbeta ett kriterium i linje med bedömningen av konsekvenserna för konkurrenskraften för att kunna säkerställa att de båda sistnämnda dimensionerna beaktas.

3.22.1

Kommittén upprepar sin ståndpunkt att möjligheterna till finansiering av projekt inom ramen för olika program och budgetposter bör grunda sig på kriteriet om hållbar utveckling (18). Detta bör också beaktas i utvärderingen av effekten av dessa utgifter.

3.23

Förutom de oklara målsättningarna och den uteblivna diskussionen om instrumenten ser EESK ytterligare en svag punkt i dokumentet. Kommissionen ger nämligen inget svar på frågan om ansvarsfördelningen. Detta är ett känsligt ämne eftersom några av de planerade åtgärderna faller inom ramen för gemenskapens befogenheter (handelspolitik), medan andra snarare åligger medlemsstaterna (energi) eller kräver samordning på europeisk nivå (socialpolitik). För ett flertal av ansvarsområdena tillkommer också en annan dimension, nämligen den globala (se ovan).

3.24

EESK anser att ett av skälen till frånvaron av verkliga framsteg i fråga om hållbar utveckling är mångfalden av strategier, handlingsplaner osv., samt de ändringar av dessa som har skett genom åren beroende på ändrade politiska prioriteringar. I enlighet med de huvudprinciper för hållbar utveckling som presenterades av Europeiska rådet i juni 2005 (19) anser kommittén att det i fråga om åtgärder åligger kommissionen att tydligt fastställa vilken nivå befogenheterna ligger på. Denna nivå bör därefter åta sig att i förhållande till de andra deltagarna säkerställa långsiktig stabilitet och samordning med övriga åtgärder.

3.25

Mot bakgrund av de principer som fastställs i vitboken om EU:s styresskick och den vilja som uttrycks i vitboken om kommunikationspolitiken: ”Att överbrygga klyftan mellan EU och dess medborgare”, och som en följd av det rådgivande forumet den 20–21 mars 2006 om hållbar utveckling, anser kommittén att ett strukturerat och fortlöpande samråd med berörda parter är nödvändigt för att kunna omvandla mobiliseringen av aktörer ute på fältet till verkliga framsteg och förankra den hållbara utvecklingen i den konkreta verkligheten. Kommittén åtar sig också att upprätta en databas liknande den som kommittén redan förvaltar i fråga om inre marknaden (PRISM). Syftet med databasen skulle vara att inventera de hinder som aktörerna ute på fältet stöter på, att sprida goda metoder, informera om ansvarstagande organisationer och innovativa projekt, att konkretisera tillvägagångssättet nerifrån och upp samt att öka den sakkunskap som kommissionen stöder sig på i utarbetandet av förslag till direktiv, konsekvensanalyser och meddelanden.

3.26

Kommittén anser för övrigt att den annonserade reformen av Internationella valutafonden 2008 kommer att utgöra en möjlighet för de europeiska företrädarna att tala med en röst för att se till att begreppet hållbar utveckling blir ett av de kriterier som beaktas vid tilldelning av stöd.

3.27

EESK välkomnar kommissionens åtagande att granska processen för hållbar utveckling genom att vartannat år utarbeta en återkommande rapport om framstegen. Både Europeiska rådet och Europaparlamentet skall delta i detta arbete, liksom EESK och ReK, som skall utnyttja sin katalysatorroll i samhället.

3.28

I kommissionens senaste meddelande om den nya industripolitiken (20) annonseras inrättandet av en högnivågrupp för konkurrenskraft, energi och miljö, överläggningar om externa aspekter på konkurrenskraft och marknadstillträde (år 2006) samt ett initiativ rörande hanteringen av strukturella förändringar inom tillverkningsindustrin (slutet av 2005). Kommittén välkomnar inrättandet av högnivågruppen (februari 2006) och dess uppdrag (21), och är redo att vid behov bistå gruppen i dess arbete. Dessutom hoppas kommittén att de överläggningar som kommissionen kommer att inleda vid en senare tidpunkt kommer att ligga i linje med strävandena att säkerställa samverkanseffekter mellan EU-politiken på olika områden och nå fram till kompromisser med avseende på hållbarhetsmålet.

3.29

Kommittén är visserligen en övertygad förespråkare för målet att 3 % av BNP skall gå till FoU (varav 2/3 från den privata sektorn), men anser att dessa investeringar och den innovation som de leder till skall falla inom ramen för arbetet för hållbar utveckling. Kommissionen bör i största möjliga mån och med hjälp av Eurostat och dess nationella motsvarigheter regelbundet lägga fram en lägesrapport i syfte att samordna Lissabonstrategin med den övergripande strategin för hållbar utveckling. Vid behov bör kommissionen lägga fram rekommendationer i de integrerade riktlinjerna för att säkerställa enhetlighet och samverkanseffekter.

4.1.1

EESK noterar med förskräckelse att kommissionen i sitt meddelande nästan resignerat konstaterar att klimatförändringen inte längre kan förhindras och att det ”endast” handlar om att mildra konsekvenserna för de hårdast drabbade.

4.1.2

De ”viktiga åtgärder” som presenteras på detta område är inget annat än avsiktsförklaringar och vackra fraser om att sträva efter mer vittgående åtaganden och internationella överenskommelser. Bristen på klara målsättningar är desto mer oroväckande på detta politikområde eftersom man redan i dag kan förutse att det nuvarande målet om en reduktion av utsläppen av växthusgaser fram till 2012 inte kommer att kunna uppfyllas, trots det växande hotet och de allt allvarligare klimatrelaterade problemen, som inte längre kan bortförklaras och som får katastrofala mänskliga och ekonomiska följder.

4.1.3

EESK välkomnar ändå de ganska allmänt hållna uttalandena om att utnyttja EU:s egna möjligheter till effektivt resursutnyttjande och den tekniska utvecklingen på områdena förnybar energi och energiförbrukning. EESK står bakom kommissionens målsättningar i detta avseende, men rekommenderar rådet och kommissionen att snarast utarbeta klara och ambitiösa mål, att ta fram de instrument som krävs för att uppnå målen och att diskutera med alla berörda parter.

4.1.4

Det tycks för närvarande som om industrin står inför ett genombrott i fråga om koldioxidfria kolkraftverk. Inom ramen för en strategi för hållbar utveckling kan man förvänta sig att frågan tas upp om vilka politiska ramvillkor (och instrument) som bör fastställas för att främja denna teknik.

4.2.1

Även om kommittén välkomnar ståndpunkten att kampen mot fattigdom och socialt utanförskap i Europa inte bara handlar om låga inkomstnivåer anser vi också att de föreslagna åtgärderna inte på långt när är tillräckliga. I synnerhet bör kommissionen uppdatera Laeken-indikatorerna (22) avseende arbetsplatskvaliteten (23) och framhäva denna dimension starkare i riktlinjerna.

4.2.2

Kommissionen meddelar att samråd med arbetsmarknadsparterna kommer att ske när det gäller initiativ som har till syfte att göra det lättare att förena arbete och privatliv. Om arbetsmarknadsparterna anser att ytterligare åtgärder krävs men man ändå inte lyckas träffa en överenskommelse i enlighet med artikel 139 EG-fördraget, anser kommittén att kommissionen och den europeiska lagstiftaren skall överta ansvaret. Detta tillvägagångssätt bör också gälla för övriga planerade områden.

4.3.1

Också när det gäller frågan om naturresurserna framstår åtgärderna som föga bindande eller rent av inte trovärdiga. Kommissionen skriver följande: ”EU och dess medlemsstater bör säkerställa att det finns tillräckliga medel och tillräcklig förvaltningskapacitet för Natura 2000-nätet av skyddade områden och se till att frågor om biologisk mångfald i ökad utsträckning beaktas både i inrikes- och utrikespolitiken i syfte att hejda förlusten av biologisk mångfald.” Med tanke på de budgetbeslut som Europeiska rådet tog i december 2005 och som innebar nedskärningar för just denna sektor kommer naturligtvis allmänheten genast att inse hur stor klyftan är mellan ord och verklighet i EU:s politik.

4.3.2

Bland ”operativa mål” i bilaga 2 för området ”bättre förvaltning av naturresurser” upprepas redan bekanta och beslutade politiska beslut, till exempel det mål som offentliggjordes i vitboken (24) 1997 (!) om att senast 2010 uppnå en energimix med en andel på minst 12 % förnybar energi – ett mål som kommissionen själv inte anser kommer att kunna uppfyllas med de nuvarande åtgärderna, vilket framgår av meddelandet av den 26 maj 2004 (25). Inga nya åtgärder föreslås emellertid och ingen analys görs av orsakerna till det troliga misslyckandet.

4.3.3

Även här borde man enligt EESK:s mening ta fram ambitiösare och mer framtidsinriktade mål – t.ex. liknande dem som Sverige offentliggjorde i februari 2006 – för att ge strategin för hållbar utveckling mer kraft, uppmärksamhet och stöd än dessa vaga avsiktsförklaringar, som varken verkar nya eller aktuella. Sverige har som bekant åtagit sig att på lång sikt ersätta fossila bränslen och avveckla kärnkraften.

4.3.4

Dessutom skulle man på området energibesparing och energieffektivitet kunna formulera framtidsinriktade och innovationsfrämjande mål som skulle vara attraktiva i allmänhetens ögon, exempelvis att alla nybyggnadsprojekt inom EU skall vara så kallade ”nollenergihus” senast år 2020, dvs. byggnader som inte kräver någon ytterligare energitillförsel.

4.4.1

På transportområdet menar kommissionen att”den nuvarande utvecklingen är ohållbar”.

4.4.2

Kommissionen skriver därefter följande: ”Det är möjligt att uppnå de fördelar som en ökad mobilitet ger med mycket lägre ekonomisk, social och miljömässig inverkan. Detta kan ske genom en minskning av behovet av transporter (till exempel genom ändring av markanvändningen, främjande av distansarbete och videokonferenser), en bättre användning av infrastruktur och fordon, ändring av transportsätt, (till exempel från vägtransport till järnvägstransport), transport med cykel eller till fots vid kortare sträckor och utveckling av kollektivtrafiken, användning av renare fordon och utveckling av alternativ till olja (till exempel biobränslen och vätedrivna fordon)”. Denna åsikt har EESK gett uttryck för i sitt yttrande om ”Framtida transportinfrastruktur: planering och grannländerna – hållbar rörlighet och finansiering” (26). Kommissionen menar vidare att ”hållbarare transporter medför många och viktiga fördelar”.

4.4.3

EESK välkomnar i princip hänvisningar till lösningar som alla vinner på. Kommittén undrar emellertid hur det, trots alla dessa fördelar och möjligheter, kommer sig att kommissionen ständigt återkommer till de ofta beskrivna negativa tendenserna t.ex. i fråga om transporter och varför man räknar med en negativ trendutveckling.

4.4.4

Det måste finnas någon orsak till att människor och företag, trots de fördelar med hållbara transporter som kommissionen beskriver, ändå utnyttjar och i mycket hög grad föredrar icke hållbara transportslag. Dessa bevekelsegrunder analyseras inte, trots att riktiga motstrategier inte kan utvecklas utan en sådan analys.

4.4.5

Kommissionen redogör på transportområdet för tre viktiga åtgärder:

4.4.6

EESK ställer sig dock mycket tvivlande till att EU genom dessa åtgärder skulle kunna komma till rätta med de allt större trafikstockningsproblem som man bekymrar sig över i hållbarhetsstrategin (27) eller att de skulle åstadkomma tillräcklig trafikminskning. De krav och formuleringar som återfinns i åtgärderna ligger långt under vad som framförts i tidigare EU-dokument, t.ex. i ”Ett trafiknät för alla” eller vitboken om transportpolitiken (28).

4.4.7

När det gäller att förmedla hållbarhetsstrategin till den breda allmänheten vore det mycket attraktivare och mycket ambitiösare och mer målinriktat att fastställa mål som till exempel att inom EU senast år 2020 eller 2025 endast tillåta utsläppsfria fordon. Detta skulle i hög grad stimulera forskning och utveckling, påskynda tekniska innovationer och höja konkurrenskraften i den europeiska bilindustrin, vilket också skulle gynna Europas ekonomiska utveckling. Dessutom skulle denna teknikstrategi kunna bidra till att den ökande trafikutvecklingen i vissa av världens tillväxtekonomier inte leder till ekologisk och klimatmässig kollaps.

4.4.8

En sådan strategisk målsättning på transportområdet skulle, tillsammans med ett genomförande av EESK:s krav på hållbar trafikutveckling (29), vara värdig en europeisk strategi för hållbar utveckling, och den skulle dessutom kunna leda till att den vid flera tillfällen hyllade ”win-win”-effekten förverkligades.

4.5.1

Kommittén ställer sig kritisk till att kommissionen i meddelandet ”återanvänder” krav som EU har drivit i flera år men som inte har uppfyllts. Ett exempel på detta är åtgärderna under den sjätte punkten, ”Globala utmaningar när det gäller fattigdom och utveckling”: ”EU och dess medlemsstater bör öka sitt bistånd volymmässigt till 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) fram till 2015, med ett mellanliggande mål på 0,56 % fram till 2010, med individuella mål på 0,51 % för EU-15 respektive 0,17 % för EU-10”. EESK ifrågasätter inte alls det berättigade i detta krav (30). Kommittén vill endast påminna om att industrinationerna i FN:s generalförsamling redan den 24 oktober 1970 – alltså för mer än 35 år sedan – åtog sig att avsätta 0,7 % av sin BNI till utvecklingsbistånd (något som naturligtvis inte i sig löser alla problem). Ett ständigt upprepande av löften som inte hålls gör knappast politiken trovärdigare.

4.5.2

Kommittén välkomnar naturligtvis alla ansträngningar för att bekämpa fattigdomen i världen. Kommissionen kommer att öka sina insatser för att se till att den internationella handeln används som ett redskap för att uppnå en verklig, global hållbar utveckling. Detta är utan tvekan ett mycket viktigt, globalt sett kanske till och med avgörande initiativ. WTO-avtalet är ett handelsavtal som inte innehåller några hållbarhetskriterier, trots att den globala handeln har avgörande följder för hållbarhetsutvecklingen. Rådet och kommissionen bör därför ge detta viktiga uttalande en central plats, och samtidigt redogöra för hur man har tänkt sig att genomföra det.

4.5.3

Det är också viktigt att klargöra för allmänheten att detta inte enbart rör sig om en avsiktsförklaring. För EESK står det klart att man inte kan åstadkomma en hållbar förbättring av levnads- och arbetsvillkoren för människorna i utvecklingsländerna enbart med ekonomiskt stöd.

Kommittén vill dessutom påminna om att begreppet ”människovärdigt arbete” placeras i centrum när det gäller unionens yttre åtgärder i rådets slutsatser om globaliseringens sociala dimension (mars 2005). Kommittén kan inte acceptera att vissa länders komparativa fördelar grundar sig på bristande respekt för ILO-normer och miljöskyddsbestämmelser. Dessa bestämmelser är inte ett uttryck för dold protektionism från de rika ländernas sida utan handlar om respekt för människovärde, sociala framsteg och rättvisa. EU bör organisera en uppföljning av de framsteg som gjorts på dessa områden och utlösa handelssanktioner, om utvärderingen – som i största möjliga mån skall utföras tillsammans med de parter på arbetsmarknaden som erkänns av ILO i de berörda tredjeländerna (eller representativa och erkända organisationer som arbetar i dessa länder) – visar att situationen försämrats. Kommittén beklagar att kommissionen inte tar upp detta i meddelandet.

4.6

Rent allmänt uppmanar kommittén kommissionen och medlemsstaterna att göra klart för sina handelspartner att hållbar utveckling inte bör uppfattas som något som genererar extra kostnader, utan som en positiv faktor, både för de ekonomier som vill utvecklas till högre nivåer och för hela vår planet.

1)

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om översyn av strategin för en hållbar utveckling – Handlingsram, KOM(2005) 658 slutlig av den 13 december 2005. (http://europa.eu.int/eur-lex/lex/LexUriServ/site/sv/com/2005/com2005_0389sv01.pdf)

2)

Eurostat-rapporten: ”Measuring progress towards a more sustainable Europe – Sustainable development indicators for the European Union – Data 1990–2005” (Detta dokument finns för närvarande endast att tillgå på engelska. Ungefärlig översättning: ”Mätning av framstegen på vägen mot ett mer hållbart Europa – indikatorer för den hållbara utvecklingen i EU – uppgifter för 1990–2005”) (13.12.2005).

3)

Europeiska rådet (16–17 juni 2005), ordförandeskapets slutsatser: Huvudprinciperna för en hållbar utveckling. (http://ue.eu.int/ueDocs/cms_Data/docs/pressData/sv/ec/85346.pdf)

4)

Meddelande från kommissionen till Rådet och Europaparlamentet – 2005 års översyn av EU:s strategi för hållbar utveckling: Inledande inventering och riktlinjer för framtiden, KOM(2005) 37 slutlig av den 9 februari 2005. (http://europa.eu.int/eur-lex/lex/LexUriServ/site/sv/com/2005/com2005_0037sv01.pdf)

5)

Tillägg till kommissionens arbetsdokument SEK(2005) 225 – framstegsrapport.

”The effects of environmental policy on European business and its competitiveness: a framework for analysis”, SEK(2004) 769, (”Miljöpolitikens effekter på europeiska företag och deras konkurrensförmåga: en analysram”)

”Commission staff working document on the links between employment policies and environment policies”, SEK(2005) 1530. (”Kommissionens arbetsdokument – samband mellan sysselsättnings- och miljöpolitiken.”).

”Employment and productivity and their contribution to economic growth” SEK(2004) 690 (”Sysselsättning och produktivitet och deras bidrag till den ekonomiska tillväxten”).