|
16.5.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 132/3 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 448/2013
av den 15 maj 2013
om införande av ett förfarande för att fastställa referensmedlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förvaltare i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (1), särskilt artikel 37.14, och
av följande skäl:
|
(1) |
I de situationer som avses i artikel 37.4 b, c i, e, f och g i i direktiv 2011/61/EU, kan fler än en medlemsstat anses vara en möjlig referensmedlemsstat för en icke EU-baserad förvaltare av alternativa investeringsfonder (nedan kallad AIF-förvaltare) som avser att förvalta EU-baserade alternativa investeringsfonder (nedan kallade AIF-fonder) och/eller marknadsföra AIF-fonder som den förvaltaren förvaltar i unionen. I dessa fall ska den icke EU-baserade AIF-förvaltaren lämna in en begäran till de behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater för att fastställa sin referensmedlemsstat. Begäran ska åtföljas av all relevant information och dokumentation som krävs för att fastställa den AIF-förvaltarens referensmedlemsstat. De berörda behöriga myndigheterna bör anta ett gemensamt beslut om fastställande av referensmedlemsstaten. Ett förfarande bör införas som de berörda behöriga myndigheterna ska följa, när de fastställer referensmedlemsstaten. Medan fastställande av referensmedlemsstaten är ett gemensamt ansvar för de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, bör det vara Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (2), som ser till att alla de möjliga referensmedlemsstaterna involveras i sådana beslut och bidrar till en överenskommelse. |
|
(2) |
Förfarandet för fastställande av referensmedlemsstat skiljer sig från förfarandet för ansökan om pass enligt direktiv 2011/61/EU. När referensmedlemsstaten har fastställts, måste den berörda icke EU-baserade AIF-förvaltaren ansöka om auktorisation hos den behöriga myndigheten i den medlemsstaten, enligt samma förfarande och på samma villkor som gäller för AIF-förvaltare enligt artiklarna 7 och 8 i direktiv 2011/61/EU. |
|
(3) |
Enligt direktiv 2011/61/EU ska medlemsstaterna från och med den 22 juli 2013 tillämpa de lagar och andra författningar som införlivar det direktivet. Utan att det påverkar tillämpningen av den delegerade akt som avses i artikel 67.6 i direktiv 2011/61/EU, bör tillämpningen av denna förordning därför också skjutas upp till samma datum. |
|
(4) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förfarande för val av referensmedlemsstat i fall av flera möjliga referensmedlemsstater
1. Om en icke EU-baserad förvaltare av alternativa investeringsfonder (nedan kallad AIF-förvaltare) avser att förvalta EU-baserade alternativa investeringsfonder (nedan kallade AIF-fonder) men inte marknadsföra dem eller också avser att marknadsföra AIF-fonder som den förvaltar i unionen, och denna AIF-förvaltare lämnar in en begäran om att dess referensmedlemsstat ska fastställas i enlighet med artikel 37.4 andra stycket i direktiv 2011/61/EU, ska begäran vara skriftlig och lämnas till de behöriga myndigheterna i alla de medlemsstater som är möjliga referensmedlemsstater. I begäran ska alla de möjliga referensmedlemsstaterna förtecknas.
2. Den icke EU-baserade AIF-förvaltarens begäran ska innehålla den information och dokumentation som behövs för att fastställa referensmedlemsstaten.
3. I den situation som avses i artikel 37.4 b i direktiv 2011/61/EU ska sådan information och dokumentation innehålla uppgift om följande:
|
a) |
I vilka medlemsstater de AIF-fonder är etablerade som förvaltas av den icke EU-baserade AIF-förvaltaren. |
|
b) |
I vilka medlemsstater den icke EU-baserade AIF-förvaltaren förvaltar tillgångar. |
|
c) |
Tillgångsvärdena som den icke EU-baserade AIF-förvaltaren förvaltar i de olika medlemsstaterna. |
4. I den situation som avses i artikel 37.4 c i i direktiv 2011/61/EU, ska sådan information och dokumentation innehålla uppgift om följande:
|
a) |
I vilken medlemsstat den AIF-fond är etablerad som förvaltas av den icke EU-baserade AIF-förvaltaren. |
|
b) |
I vilka medlemsstater den icke EU-baserade AIF-förvaltaren avser att marknadsföra AIF-fonden. |
5. I de situationer som avses i artikel 37.4 e och 37.4 g i i direktiv 2011/61/EU, ska sådan information och dokumentation innehålla uppgift om följande:
|
a) |
I vilka medlemsstater de AIF-fonder är etablerade som förvaltas av den icke EU-baserade AIF-förvaltaren. |
|
b) |
En beskrivning av marknadsföringsstrategin som kan styrka den icke EU-baserade AIF-förvaltarens avsikt att marknadsföra en eller flera AIF-fonder i en eller flera medlemsstater och bedriva aktiv marknadsföring i vissa medlemsstater, varvid minst följande uppgifter ska ingå:
|
6. I den situation som avses i artikel 37.4 f i direktiv 2011/61/EU, ska sådan information och dokumentation innehålla de uppgifter som föreskrivs i punkt 5 b.
7. De behöriga myndigheter som en icke EU-baserade AIF-förvaltare kontaktat som behöriga myndigheter i möjliga referensmedlemsstater ska omedelbart och senast tre arbetsdagar efter mottagandet av begäran enligt punkt 1, kontakta varandra och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma), för att kunna avgöra om andra behöriga myndigheter i unionen eventuellt berörs enligt artikel 37.4 i direktiv 2011/61/EU.
På Esmas begäran ska de behöriga myndigheterna genast förse Esma med den icke EU-baserade AIF-förvaltarens fullständiga begäran.
8. Om det beslutas att andra behöriga myndigheter i unionen eventuellt berörs, ska Esma omedelbart underrätta dessa och se till att de får den icke EU-baserade AIF-förvaltarens fullständiga begäran.
9. Alla behöriga myndigheter som deltar i förfarandet och Esma får från den icke EU-baserade AIF-förvaltaren begära annan relevant information och dokumentation som behövs för att fastställa referensmedlemsstaten.
En sådan begäran om ytterligare information eller dokumentation ska ske skriftligen, ska innehålla motiv och ska samtidigt meddelas alla andra berörda behöriga myndigheter samt Esma.
När den ansökande behöriga myndigheten eller Esma mottar sådan ytterligare information eller dokumentation, ska den begärande myndigheten omedelbart överlämna denna information eller dokumentation till alla andra berörda myndigheter och Esma.
10. När de behöriga myndigheterna – eller i tillämpliga fall andra behöriga myndigheter i unionen i enlighet med punkt 8 – mottagit AIF-förvaltarens begäran enligt punkt 1, ska alla berörda behöriga myndigheter inom en vecka efter mottagandet avge ett yttrande till varandra och Esma om fastställandet av lämplig referensmedlemsstat.
11. Därefter ska alla behöriga myndigheter gemensamt fastställa referensmedlemsstaten. Fastställandet ska ske senast en månad efter det att begäran har mottagits av de behöriga myndigheter som den icke EU-baserade AIF-förvaltaren identifierat – eller i förekommande fall av de andra behöriga myndigheterna i unionen i enlighet med punkt 8.
Om ytterligare information begärs in, ska tidsfristen enligt första stycket förlängas med perioden mellan begäran om ytterligare information och dokumentation enligt punkt 9 och mottagandet av sådan information eller dokumentation.
12. Esma ska bistå de berörda behöriga myndigheterna och vid behov underlätta fastställandet av referensmedlemsstaten, i enlighet med artikel 31 i förordning (EU) nr 1095/2010.
13. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som fastställts som referensmedlemsstat ska skriftligen och utan onödigt dröjsmål underrätta den icke EU-baserade AIF-förvaltaren om fastställandet.
14. Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren inte skriftligen underrättas om detta inom sju dagar, eller om de relevanta behöriga myndigheterna inte har fastställt referensmedlemsstaten inom tidsfristen enligt punkt 11 första stycket, får den begärande AIF-förvaltaren själv välja sin referensmedlemsstat i enlighet med kriterierna i artikel 37.4 andra stycket i direktiv 2011/61/EU.
Den icke EU-baserade AIF-förvaltaren ska omedelbart skriftligen underrätta alla de behöriga myndigheter som ursprungligen kontaktats samt Esma om sitt val av referensmedlemsstat.
15. Om den icke EU-baserade AIF-förvaltaren har valt en annan referensmedlemsstat än den som de behöriga myndigheterna har fastställt, ska de berörda behöriga myndigheterna snarast möjligt underrätta AIF-förvaltaren om fastställandet, men inte senare än två arbetsdagar efter att ha underrättats om AIF-förvaltarens val enligt punkt 14. I detta fall ska fastställandet gälla.
Artikel 2
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning ska tillämpas från och med den 22 juli 2013.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 15 maj 2013.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1.
(2) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.