3.6.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 150/13

(1)

Enligt artikel 27.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG får rådet enhälligt på förslag av kommissionen bemyndiga en medlemsstat att genomföra särskilda åtgärder som avviker från bestämmelserna i det direktivet för att förenkla skatteuttaget eller för att hindra vissa typer av skatteflykt (nedan kallat ”skattefusk”) eller skatteundandragande.

(2)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 28 juni 2005 begärde Republiken Litauen (nedan kallad ”Litauen”) tillstånd att få införa åtgärder som avviker från artikel 21 i direktiv 77/388/EEG.

(3)

I enlighet med artikel 27.2 i direktiv 77/388/EEG har kommissionen underrättat övriga medlemsstater om Litauens ansökan i en skrivelse av den 22 augusti 2005. Genom en skrivelse av den 23 augusti 2005 underrättade kommissionen Litauen om att den hade alla uppgifter som den ansåg sig behöva för att kunna behandla ärendet.

(4)

I artikel 21.1 i direktiv 77/388/EEG, i dess lydelse enligt artikel 28g i det direktivet, föreskrivs det att mervärdesskatten enligt det inhemska systemet i de flesta fall skall betalas av den skattskyldiga (nedan kallat ”beskattningsbara”) person som levererar varor eller tillhandahåller tjänster.

(5)

Syftet med det undantag som Litauen har ansökt om är att under vissa villkor göra mottagaren betalningsskyldig för den mervärdesskatt som skall tas ut på varor och tjänster i samband med insolvensförfaranden eller omstruktureringsförfaranden under rättslig tillsyn, timmertransaktioner, leveranser av avfall bestående av järn och andra metaller samt byggnadsarbete.

(6)

Beskattningsbara personer som befinner sig i ett insolvensförfarande eller ett omstruktureringsförfarande under rättslig tillsyn hindras ofta av finansiella svårigheter från att betala den mervärdesskatt som de fakturerar på leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster. Mottagaren kan dra av mervärdesskatten trots att denna inte har betalats av leverantören.

(7)

Det uppstår problem på timmermarknaden i Litauen på grund av marknadens och de berörda företagens särskilda karaktär. Marknaden domineras av små lokala företag, ofta återförsäljare och mellanhänder, som har visat sig vara svåra för skattemyndigheterna att kontrollera. Den vanligaste formen av skattefusk innebär att ett företag utfärdar fakturor för varor eller tjänster som berättigar kunden till skatteavdrag och därefter försvinner utan att betala skatten.

(8)

Litauens avfallsåtervinningssektor för järn och andra metaller har liknande problem med att fakturerad mervärdesskatt inte betalas.

(9)

Liknande problem påträffas även i den litauiska byggnadssektorn, särskilt när det gäller mervärdesskatt som faktureras av underleverantörer som sedan försvinner.

(10)

Genom att ange mottagaren som betalningsskyldig för mervärdesskatt i de ovannämnda fallen, som har en negativ inverkan på de offentliga finanserna, medför undantaget att de svårigheter som förekommit kan undanröjas utan att det skattebelopp som skall betalas påverkas. Detta underlättar även skattemyndigheternas arbete med att förenkla skatteuttaget och hindra vissa typer av skattefusk eller skatteundandragande.

(11)

Åtgärden står i proportion till de eftersträvade målen eftersom avsikten inte är att den skall tillämpas generellt utan endast på särskilda verksamheter och sektorer där det förekommer avsevärda problem när det gäller skatteuttag, skattefusk eller skatteundandragande.

(12)

Andra medlemsstater har beviljats liknade undantag som har visat sig vara effektiva.

(13)

Tillståndet bör begränsas till den 31 december 2009, så att det mot bakgrund av de erfarenheter som dittills förvärvats kan bedömas om undantaget fortfarande är berättigat. Den 16 mars 2005 lade dock kommissionen fram ett förslag till ett direktiv om rationalisering av vissa avvikelser enligt artikel 27 i direktiv 77/388/EEG (2). Det är därför nödvändigt att avbryta tillämpningsperioden för de delar av detta beslut som omfattas av förslaget när direktivet träder i kraft.

(14)

Undantaget har ingen negativ inverkan på den del av Europeiska gemenskapernas egna medel som härrör från mervärdesskatt.

1.

Leveranser av varor från och tillhandahållande tjänster av en beskattningsbar person som befinner sig i ett insolvensförfarande eller ett omstruktureringsförfarande under rättslig tillsyn.

2.

Timmerleveranser.

3.

Leveranser av avfall och skrot av järn eller stål, avfall och annat material för återvinning bestående av järn och andra metaller.

4.

Tillhandahållande av byggnadsarbete av en underleverantör till antingen en huvudentreprenör, en annan underleverantör eller ett företag som utför sitt eget byggnadsarbete.