Kommissionens förordning (EG) nr 2464/2001

av den 14 december 2001

om ändring av förordning (EG) nr 1623/2000 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, vad beträffar marknadsmekanismerna

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin(1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2826/2000(2), särskilt artiklarna 26, 33, 36 och 37 i denna, och

av följande skäl:

(1) I artiklarna 52-57 i kommissionens förordning (EG) nr 1623/2000(3), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2047/2001(4), fastställs regler för ordningen för vin som framställts av druvor som klassificeras både som sorter för vinframställning och som sorter för andra ändamål. Det är nödvändigt att anpassa denna ordning till den aktuella marknadssituationen och att modernisera tillämpningen.

(2) Enligt förordning (EG) nr 1493/1999 skall den kvantitet vin som överstiger den normalt framställda kvantiteten destilleras. För att undvika oklarheter i tillämpningen bör denna kvantitet uttryckligen fastställas.

(3) När det gäller viner som framställts av druvor som klassificeras både som sorter för vinframställning och som sorter för framställning av vinsprit med ursprungsbeteckning, får den kvantitet vin som normalt framställs i vissa regioner ändras för att göra det möjligt att ta hänsyn till den stora nedgången i produktionen av vinsprit i dessa regioner. Denna ändring är emellertid begränsad till två vinår eftersom det planeras en omfattande analys av hur systemet fungerar i regionerna i fråga.

(4) När det gäller regioner med stor produktion av dessa viner och där det således är troligt att betydande kvantiteter kommer att destilleras, är det för att underlätta systemets funktion och gemenskapens kontroller lämpligt att fastställa vilken kvantitet som skall destilleras i regionerna, och att låta medlemsstaterna fastställa detaljerna i tillämpningen av producenternas skyldighet att destillera. Därför är det lämpligt att å ena sidan inte inleda en destillation förrän den totala produktion i regionen som är avsedd för vinframställning överskrider den kvantitet som normalt används för vinframställning i regionen i fråga, och att å andra sidan, för att ge garantier för att detta nya system kan tillämpas av medlemsstaten, medge en avvikelse mellan summan av de enskilda skyldigheterna och den totala kvantitet i regionen som skall destilleras.

(5) Dessutom är det nödvändigt att skriva om vissa artiklar.

(6) Eftersom de åtgärder som föreskrivs inte påverkar de berörda aktörernas rättigheter, och eftersom åtgärderna bör omfatta hela vinåret, bör de gälla redan från och med innevarande vinårs början.

(7) Förvaltningskommittén för vin har inte yttrat sig inom den tidsfrist som dess ordförande bestämt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artiklarna 52-57 i förordning (EG) nr 1623/2000 skall ersättas med följande: "Artikel 52

Fastställande av den kvantitet som normalt används för vinframställning

1. Den totala kvantitet som normalt används för vinframställning skall fastställas per berörd region, i de fall vinerna framställs av druvor som enligt artikel 28 i förordning (EG) nr 1493/1999 klassificeras både som sorter för vinframställning och som sorter för andra ändamål.

Den totala kvantitet som normalt används för vinframställning skall omfatta

- produkter som är avsedda att användas för framställning av bordsviner och av andra viner som i sin tur är lämpade för framställning av bordsviner,

- must som är avsedd för framställning av koncentrerad must och rektifierad koncentrerad must som är avsedd att användas för berikningsändamål,

- must som är avsedd att användas för framställning av likörvin med ursprungsbeteckning,

- produkter som är avsedda att användas för framställning av vinsprit med ursprungsbeteckning.

Referensperioden skall vara genomsnittet för följande vinår:

- 1974/75 till och med 1979/80 i gemenskapen med tio medlemsstater,

- 1978/79 till och med 1983/84 i Spanien och Portugal,

- 1988/89 till och med 1993/94 i Österrike.

När det gäller viner som framställs av druvor som klassificeras både som sorter för vinframställning och som sorter för framställning av vinsprit med ursprungsbeteckning, skall den totala kvantitet som normalt används för vinframställning i regionen, och som framgår av referensperioden, minskas med de kvantiteter som under samma period använts för destillation i annat syfte än att framställa vinsprit med ursprungsbeteckning. Om den kvantitet som normalt används för vinframställning i regionen är större än 5 miljoner hl skall denna totala kvantitet som normalt används för vinframställning minskas med 1,4 miljon hl under vinåren 2001/02 och 2002/03.

2. I de regioner som avses i punkt 1 skall de berörda medlemsstaterna fastställa den kvantitet per hektar som normalt används för vinframställning genom att för de referensperioder som nämns i det stycket fastställa en proportionell fördelning av viner som framställts av druvor som i samma administrativa enhet klassificeras både som druvor för vinframställning och som druvor för andra ändamål.

Från och med vinåret 1998/99, när det gäller viner som framställts av druvor som i en och samma administrativa enhet klassificeras både som sorter för vinframställning och som sorter för framställning av vinsprit med ursprungsbeteckning, får medlemsstaterna, när det gäller producenter som från och med vinåret 1997/98 har fått bidrag för slutgiltig nedläggning av en del av sin vinodlingsareal i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1493/1999, under fem vinår efter den slutliga nedläggningen låta den kvantitet som normalt används för vinframställning ligga kvar på samma nivå som före den slutgiltiga nedläggningen.

Artikel 53

Fastställande av den kvantitet vin som skall destilleras

1. Varje producent som är skyldig att destillera enligt artikel 28 i förordning (EG) nr 1493/1999 skall låta destillera den totala kvantitet av produktionen som är avsedd för vinframställning, minskad med den kvantitet som normalt används för vinframställning enligt artikel 52.2 och med den kvantitet som exporterats utanför gemenskapen under vinåret i fråga.

Den kvantitet som enligt denna beräkning skall destilleras får producenten dessutom minska med högst 10 hl.

2. Om den kvantitet som normalt används för vinframställning i regionen är större än 5 miljoner hl skall den totala kvantitet vin som skall destilleras enligt artikel 28 i förordning (EG) nr 1493/1999 fastställas av medlemsstaten för varje berörd region. Denna kvantitet skall vara den totala kvantiteten avsedd för vinframställning, minskad med den kvantitet som normalt används för vinframställning enligt artikel 52 och med de kvantiteter som exporterats utanför gemenskapen under vinåret.

I dessa regioner

- skall medlemsstaterna utifrån objektiva kriterier och utan diskriminering fördela den totala kvantitet vin som skall destilleras i regionen i fråga mellan regionens enskilda producenter. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om detta,

- får destillation endast ske om den totala kvantitet som under vinåret i fråga är avsedd att användas för vinframställning i regionen är större än den kvantitet som normalt används för vinframställning i regionen,

- medges en avvikelse på 200000 hl mellan den kvantitet i regionen som skall destilleras och summan av de individuella kvantiteterna per vinår.

Artikel 54

Datum för levererans av vin för destillation

Vinet skall levereras till en godkänd destillatör senast den 15 juli under vinåret i fråga.

I det fall som avses i artikel 68 i den här förordningen skall vinet senast den 15 juni under vinåret i fråga levereras till en godkänd producent av vin som tillsatts alkohol.

För att få minska kvantiteten vin som skall destilleras skall vinet exporteras utanför gemenskapen senast den 15 juli under vinåret i fråga.

Artikel 55

Uppköpspris

1. Senast tre månader efter leverans till destilleriet skall destillatören betala producenten det uppköpspris som avses i artikel 28.3 i förordning (EG) nr 1493/1999. Detta pris skall tillämpas på nettovara, fritt producentens anläggning.

2. För de viner som framställts av druvor som klassificeras både som sorter för vinframställning och som sorter för framställning av vinsprit, får medlemsstaterna, i enlighet med artikel 28.3 i förordning (EG) nr 1493/1999, differentiera uppköpspriset för de producenter som omfattas av skyldigheten att destillera, beroende på avkastningen per hektar. Medlemsstaternas bestämmelser skall ge garantier för att det faktiskt betalda genomsnittspriset för samtliga destillerade viner uppgår till 1,34 euro per hl och per volymprocent.

Artikel 56

Stöd till destillatörer

Stödet enligt artikel 28.5 a i förordning (EG) nr 1493/1999 skall uppgå till följande belopp per volymprocent alkohol och per hektoliter som erhålls genom destillation:

>Plats för tabell>

Om en differentiering av uppköpspriset enligt artikel 55.2 tillämpas skall stödbeloppen i första stycket differentieras på motsvarande sätt.

Stöd beviljas inte för alkohol som framställts av vin som levererats till destillation om den levererade kvantiteten med mer än 2 % överskrider den skyldighet för producenten som avses i artikel 53 i den här förordningen.

Artikel 57

Undantag från förbudet att förflytta vin

Genom tillämpning av undantaget i artikel 28.1 i förordning (EG) nr 1493/1999 får de viner som avses i den artikeln förflyttas

a) till ett tullkontor, för att tullhandlingarna skall kunna fyllas i innan varorna exporteras utanför gemenskapens tullområde, eller

b) till en godkänd producent av vin som har tillsatts alkohol, för framställning av sådant vin."

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

De skall tillämpas från och med den 1 augusti 2001.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 14 december 2001.

På kommissionens vägnar

Franz Fischler

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 179, 14.7.1999, s. 1.

(2) EGT L 328, 23.12.2000, s. 2.

(3) EGT L 194, 31.7.2000, s. 45.

(4) EGT L 276, 19.10.2001, s. 15.